Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med af honom uppgjord ritning i Speckles maner
med 5 bastionerade landfronter och enklare linjer
åt älfsidan. Arbetena, som sedan 1610 leddes af
Fleming, gingo emellertid långsamt, och någon
egentlig försvarbarhet fanns därför ej, när
danska kriget utbröt, utan staden förstördes
i grund 12 juni 1611 af landsatt sjöfolk från
en dansk eskader. Omedelbart efter Älfsborgs
återgång till Sverige utfärdade Gustaf II Adolf i
mars 1619 interimsprivilegier för en ny stad G.,
till hvilken invånarna i såväl Nya Lödöse som det
äldre G. ålades att inflytta. Underhandlingar
inleddes om en holländsk inflyttning af
såväl köpmän som bönder. Afsikten med den nya
anläggningen och inkallandet af främlingar var
att skaffa Sverige en stad, som genom sitt läge
och sina invånare kunde inleda och underhålla de
handelsförbindelser med västra Europa, som landet
[Illustration: Göteborg i senare hälften af 1600-talet, efter
Sueciæverket. (De mest framträdande byggnaderna
äro, från vänster räknadt, skansen Kronan,
domkyrkan, Tyska kyrkan och skansen Göta lejon.)]
så väl behöfde. Platsen för den nya staden
bestämdes genom k. bref 16 juli 1619
"vedh Utrella på Gulbergs engierne";
Nylöseborna skulle få tomter "ute på
dyn", men de forne Göteborgsborna och
främmande inflyttade på de högre belägna
tomtplatserna. Byggnadskonduktörerna Jost
van Wierdt Weertz) och J. v. Arendz skulle
öfvervaka detta. 1620-21 inflyttade holländarna,
och 1621 nedsändes J. Salvius och J. Schultz,
den förre för att taga hand om alla inflyttande
och upprätta "borgarrullor", den senare för att
"afsticka" staden "efter den ritning nu är,
icke anseende den utdelning förr är skedd",
samt utstaka en fästning kring densamma. 4 juni
1621 utfärdade konungen (på svenska och tyska)
i 37 artiklar privilegier för det nya G.,
som fick en helt annan administration än andra
svenska städer och fick donationer: Säfvedals
härad, Mölndals ström, "Alingsåsskogen", 16 års
skattefrihet, fri handel utan tull och licent,
frihet från utskrifning och åtskilliga andra
förmåner. 1624 besökte konungen två gånger
staden och lämnade åtskilliga föreskrifter; rådet
skulle nu bestå af 4 svenskar, 3 holländare,
3 tyskar och 2 skottar. Den 1621 till styresman
utsedde Jakob van Dyck (se denne) blef 1626
burggrefve och kvarstod som sådan till sin
död, 1631. Därefter började staden alltmera att
förtyskas. Arbetena å befästningen, som utfördes
enligt en 1624 fastställd dessein i holländska
maneret och skulle omfatta 6 bastionerade fronter
mot land, enklare
sjölinjer och ett femhörnigt bastionscitadell
i ö., fortgingo, om än långsamt. 1639, då
större byggnadsanslag började utgå, beslöts,
att fyra skansar skulle uppföras å omgifvande
behärskande berg, men endast Ryssåsen blef
befäst (se Kronan). I aug. 1643 var befästningen
fullt sluten och kunde under kriget 1643-45
med framgång trotsa såväl Kristian IV:s som
Geddes och H. Sehesteds blockeringar, hvarvid
äfven den 1645 bakom bron öfver Säfveån,
midt emot Gamlestadens kyrka uppförda
Gamlestads skans gjorde god nytta. Staden
hade lidit af kriget, men gynnades med nya
privilegier. Befästningsarbetena fortsattes
till 1649 och återupptogos 1658, då kriget mot
Danmark föranledde sjöfronternas förstärkande,
hvarmed fortsattes äfven efter 1660 under
Wärnschiöldhs öfverinseende. Karl X Gustaf höll
1658 och 1660 riksdagar i G. och slutade
där sina dagar. Strax före och under Karl XI:s
danska krig sattes G:s försvarsverk i så
godt stånd, att hvarken Gyldenlöve eller de
danska eskadrar, som 1676 och 1678 hotade G.,
vågade anfalla. Efter en af Dahlbergh utarbetad
och 1684 godkänd ny plan för G:s befästande
arbetades under en följd af år med stor ifver,
men vid Dahlberghs död (1703) voro befästningarna
ej färdiga. Tordenskjolds två försök mot G. 1717
och 1719 misslyckades, vid ett tredje sistnämnda
år lyckades han förstöra större delen af den
där förlagda galäreskadern. Vid krigsutbrottet
1741 voro emellertid befästningsarbetena ej
blott ofullbordade, utan hade till en del fått
förfalla, hvarför en ny byggnadsperiod vidtog
efter krigets slut 1743 till 1756, då K. M:t
föreskref, att G:s stadsverk endast skulle hållas
i det stånd de då voro. 1788 måste G. ännu en
gång sättas i försvarsstånd, hvarigenom den från
Norge inbrytande prinsens af Hessen uppfordran
om dagtingan kunde tillbakavisas af Gustaf III,
som skyndat till G. Under frihetstiden hade för
staden inträdt en rik blomstring genom det 1731
inrättade Ostindiska handelskompaniet och det
från 1747 ymniga sillfisket, som fortfor i 60 år,
hvarjämte det amerikanska frihetskriget främjade
stadens handel. 17 dec. 1806 befallde K. M:t,
att allt af fästningen, utom vallen mot stadens
redd samt skansarna Kronan och Göta lejon (se
dessa ord), skulle rifvas, men hufvudgrafven
bibehållas såsom våt graf, och 1822 bestämdes,
att G. som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
