Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 953-954 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hacka - Hacka - Hackaert l. Hakkert, Jan - Hacka i vinden - Hackbräde l. Cymbal - Hackbult l. Rundhackad bult - Hachelse - Hackelsekista - Hackelsemaskin - Hacken (Haggen) - Hackensack - Hackert, Jakob Philipp - Hackländer, Friedrich Wilhelm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekanta äro amerikanska hackor af Planet
Juniors fabrikat, hvilka i allmänhet äro
ställbara för olika radafstånd och försedda
med lösa delar, som anbringas alltefter
det sätt, hvarpå jorden skall bearbetas.
H. J. Dft. C. G. D.

Hacka (pl. -or), spelkort af låg valör, samma
ord som no. hakka, massa, eg. hackad massa,
jfr lty. hack, hackmat, och sv. hackelse.

Hackaert [hakkart] 1. Hakkert, Jan,
holländsk landskapsmålare, f. 1629 i Amsterdam,
d. där 1699(?), företog resor i Tyskland,
Schweiz och Italien, där han uppehöll sig
1653-58. H. målade än ideella landskap med
sydländsk lokalfärg, än holländska hembygdsmotiv
i realistisk fattning. Af den senare gruppen må
särskildt erinras om Askallén (i Rijksmuseum i
Amsterdam). Ett Berglandskap med boskapshjord
af H. finnes i Nationalmuseum i Stockholm.
A. L. R.

Hacka i vinden, sjöv., under bidevindssegling
styra för nära vinden, så att seglen ej
stå alldeles fulla, hvarigenom såväl farten
minskas som af driften ökas. Den, som står
till rors, uppmärksammas vanligen härpå genom
befallningen: "håll fullt!" eller "fulla segel!".
R. N.*


Hackbräde. 1. H. l. Cymbal (ty. hackbrett,
it. cembalo, fr. tympanon, eng. dulcimer),
mus., gammalt stränginstrument (möjligen
af tyskt ursprung), bestående af en platt,
trapetsformad resonanslåda, försedd med stålsträngar,
hvilka slås med två öfverklädda hammare. Klangen är
i brist på dämmare oredig och sorlande, men i
fortesatser med orkester af god effekt. Numera
användes hackbrädet - som var en förelöpare till
det moderna pianot - endast i "zigenarkapell". -
2. Skpsb., den del af skarndäcket, som betäcker
ändarna af spanten längst akter ut eller ändarna
af spegeltimren på träfartyg med akterspegel.
1. A. L.* 2. J. G. B.*

Hackbult l. Rundhackad bult, skpsb. Se .Bult 1.

Hackelse. Se Fodermedel.

Hackelsekista. Se Hackelsemaskin.

Hackelsemaskin, mekanisk anordning för skärning
af stråfoder till hackelse (se Fodermedel),
utgjordes i sin enklaste form, hackelsekistan,
af en öppen träränna, genom hvilken stråfodret
frammatades för hand mot en vid rännans främre
ända fäst knif, som för hand fördes upp och
ned. Numera äro hackelsemaskinerna vanligen
försedda med dels frammatningsanordningar
(vanligen ett par matarvalsar), mellan hvilka
stråfodret frampressas genom munstycket, dels
ett framför detta vridbart knifhjul försedt
med oftast 3 knif blad. Hackelsemaskiner äro
anordnade att drifvas antingen med
vef eller trampa eller ock med
kraft öfverförd från motor.
H. J. Dft.

Hacken (Haggen), pass i Schwyzalperna
(1,417 m.), förbinder Alptal (Einsiedeln) med
dalen Schwyz och Vierwaldstättersjön. Passet
ligger emellan toppen H. (1,521
m.) och Kleine Mythe (1,815 m.).
J. F. N.

Hackensack [hä’kinsäk], stad i nordamerikanska
staten New Jersey, vid floden H. 9,443
inv. (1900).


Hackert, Jakob Philipp, tysk landskapsmålare,
f. 1737 i Prenzlau i Uckermark (dåv. svenska
Pommern), d. 1807 nära Florens, började
sina konststudier 1753 i Berlin och begaf
sig 1762 till Stralsund, där han studerade
den härliga naturen på ön Rügen, samt 1764
till Stockholm, där han skall ha rönt mycken
uppmuntran. 1765 reste han till Paris och
1768 till Italien, där han i Rom hörde
till Sergels vänner och umgänge och där han
uppehöll sig på olika ställen, sist på ett af
honom inköpt gods nära Florens. - H. var en
af de tyske målare, som under öfvergångstiden
från den maniererade klassiciteten till den
antikiserande nyrenässansen sträfvade att
förena en afgjord riktning på det ideala
med iakttagelse och studium af de naturliga
företeelserna. Det finnes i hans och hans
själsfränders arbeten något, som påminner om
allvaret hos Nicolas Poussin. Hos H. står detta
i samband därmed, att han nästan uteslutande
målade italiensk natur, där jordformationen
gynnade en sträng arkitektonik i linjerna
jämte en harmonisk kolorit. Han utvecklade en
omfattande verksamhet och hade stort inflytande
på utvecklingen af landskapsmåleriet genom
taflor och sepiateckmngar, berömda för sina
präktiga lointainer och befintliga i de flesta
samlingar. Af Goethe finnes en biografisk skiss
öfver H:s lif: "Philipp Hackert" (1811). -
H. hade fyra bröder, som likaledes idkade
målarkonsten: Karl (f. 1740, d. 1800), Johann
Gottlieb (f. 1744, d. 1773), Wilhelm (f. 1748,
d. 1780) och Georg Abraham (f. 1755, d. 1805).
C. R. N.*


Hackländer, Friedrich Wilhelm, tysk författare,
f. 1 nov. 1816 i Burtscheid nära Aachen, d. 6
juli 1877 vid Starnberger see, ingick 1832
vid preussiska artilleriet, egnade sig någon
tid åt handeln, var 1859-64 trädgårdsdirektör
hos konungen af Württemberg och medverkade då
till Stuttgarts förskönande. H. var en mycket
alsterrik författare af förströelselitteratur,
till större delen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>