Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hackspettar - Hackspettsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott från träd till träd, sänka sig under
flykten djupt ned och börja sina undersökningar
långt nere på stammen, t. ex. några fot
ofvan marken. Med raskt på hvarandra följande
språng klättra de antingen rakt uppåt eller
skrufformigt omkring trädstammen, däremot
aldrig med hufvudet nedåt. Lätet är kort och
skarpt. Hannarna frambringa dessutom ljud genom
att trumma på lösa barkstycken, hvarmed de afse
att locka till sig honorna. Hackspettarna äro
stannfåglar eller strykfåglar, rugga blott
en gång om året och hacka själfva hålen för
sina bon. - Hos lyngini äro stjärtpennorna
mjuka, näbben kortare och klorna mindre än
hos de egentliga hackspettarna; tungan saknar
hullingar. lyngini sakna förmåga att klättra
uppför trädstammar. Se Göktytsläktet.
C. R. S. (L-e.)
Hackspettsläktet, Picus, zool., vistas i
skogar och lundar, där arterna förekomma
parvis och, sedan ungarna lämnat boet, någon
tid familjevis. Dithörande fåglar äro mycket
nyttiga, emedan de förtära en mängd för träden
skadliga insekter och larver. De äro lifliga och
oroliga, men icke rädda, och flera arter bland
dem betraktas af allmogen som väderspåmän;
också intogo de en framstående plats i de
romerska auspicierna. De svenska arterna af
detta släkte kunna indelas i fyra afdelningar:
tretåiga hackspettar, brokspettar, svartspettar
och grönspettar, hvilka af somliga ornitologer
betraktas som skilda släkten. Till den första
afdelningen, som till färgen liknar den andra,
men skiljer sig genom saknaden af inre baktå,
hör blott den tretåiga hackspetten (Picus
tridactylus). Den är ofvan svart, med ett
hvitt band längs ryggen och hvit öfvergump,
undertill hvit, med rosenfärgad anstrykning och
svarta längdstreck på bröstets sidor samt svarta
tvärstreck på magen och på undergumpen; vingarna
äro svarta, med hvita fläckar, stjärten svart,
med de båda yttersta pennparen hvitgulaktiga
och svartfläckiga. Längden utgör 232 mm. Hannen
har hjässan guldgul; hos honan är den hvit,
med svarta fläckar. Fågeln häckar ej sällsynt
i landets nordliga delar ända ned i Närke,
Värmland och Västmanland, men träffas nästan
endast på sina ströftåg längre söder ut.
Brokspettarna äro svart- och hvitbrokiga samt
ha näbben stark och kortare än hufvudet, kölen
öfver näsborrarna stark och belägen längre från
den hvassa ryggkölen än från käkkanten, hakans
vinkel föga utsträckt framom näsborrarna samt
yttre framtån kortare än yttre baktån. Dit
höra följande arter. - Större hackspetten,
Picus major, är ofvan svart, med en stor hvit
fläck på hvardera skuldran, under hvitaktig,
med undergumpen och undre stjärttäckarna röda;
vingarna äro svarta, med hvita fläckar, stjärtens
båda mellersta pennpar svarta, de öfriga utåt
hvitaktiga, med svarta tvärband. Längden stiger
till 275 mm. Hannen har ett rödt tvärband
på nacken; honan liknar hannen, men saknar
den röda fläcken. Arten häckar allmänt öfver
hela landet och är den vanligaste inom denna
grupp. Den företager då och då i stort antal
långa vandringar till trakter, där den eljest
är sällsynt. Förutom insekter förtär den gärna
bär och frön. För att komma åt frön ur gran-
och tallkottar fäster den dessa i barken på
trädstammar och hugger sedan sönder dem. -
Mellanspetten, Picus medius, är ofvan svart,
med en stor hvit fläck på hvardera
skuldran, under hvit, med rödaktig anstrykning
på magen samt svarta längdstreck på dennas
och bröstets sidor; undergumpen och undre
stjärttäckarna äro röda, vingarna svarta,
med hvita fläckar, stjärtens båda mellersta
pennpar svarta, de öfriga utåt hvita, med svarta
tvärstreck. Längden hinner till 215 mm. Båda
könen ha röd hjässa. Den häckar tämligen allmänt
i Skåne och Blekinge samt förirrar sig någon
gång uppåt landet. - Hvitryggiga hackspetten,
Picus leuconotus) är ofvan svart, med öfvergumpen
och bakryggea hvita (den sistnämnda med
svarta tvärfläckar), under hvit, med smala,
svarta längdstreck på bröstet och sidorna samt
röd mage och undergump; vingarna äro svarta,
med hvita fläckar, stjärtens båda mellersta
pennpar svarta, de öfriga utåt hvita, med svarta
tvärband. Längden är 269 mm. Hannen har röd,
honan svart hjässa. Den förekommer som häckfågel
öfver nästan hela landet, men sällsynt. - Lilla
hackspetten, Picus minor, är ofvan svart och har
hvit, med smala svarta tvärband försedd bakrygg;
undre delarna äro smutshvita, med fina, svarta
längdstreck på kroppens sidor. Längden uppgår
till 160 mm. Hannen har röd hjässa; hos honan är
denna framåt smutshvit och bakåt svart. Fågeln
häckar öfver hela landet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
