Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 963-964 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haden, sir Francis Seymour - Hadena - Hadendua (Hadendoa) - Hadersleben - Haderslev - Hades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landskapet, som utmärkes af en underbart fin
ljusbehandling. Bland hans verk, som omfatta
omkr. 200 blad, märkas Morgon i Kensington
gardens och Solnedgång vid Thames. H. är
president för Royal society of painter
etchers. Katalog öfver hans verk
utgafs af Drake 1880. Han är representerad
i Stockholms nationalmuseum. H. är
äfven konstförfattare och har utgifvit
Etched work of Rembrandt (1879)_m. fl.
J. K-e.*

Hadena, zool., ett fjärilsläkte, tillhörande
nattflyens underordning. Till vår fauna
höra omkr. 30 arter, af hvilka ett par
gjort sig kända som skadeinsekter (se
Hvitaxflyet och Slökornflyet).
G. G.

Hadéndua (Hadendoa), en i norra delen
af egyptiska prov. Taka (i Sudan), mellan
floderna Gasch och Barka, dels nomadiserande,
dels åkerbrukande stam. Både till språk och ras
är H. på det närmaste besläktad med det n. om
den boende bisjarifolket. Jfr Bedsja.
H. A.*

Hardersleben (da. Haderslev}, kretsstad i
preussiska prov. Schleswig-Holstein, vid den 15
km. långa, men föga djupa Haderslebenfjorden
(af Lilla Belt). 9,201 inv. (1900), de fleste
dansktalande. H. har 2 kyrkor, af hvilka den
förnämsta, Mariakyrkan, är anlagd under 15:e
årh., ett gymnasium (grundlagdt 1569) samt präst-
och skollärarseminarium. Handel och skeppsfart,
järngjuteri, maskinverkstäder; tillverkning
af tuggtobak. Hamnen, tidtals uppgrundad, har
under senare åren förbättrats. - H. hade redan
1247, då det förstördes af Erik Plogpenning,
flera kloster, fick 1292 stadsrättigheter och
tillväxte ansenligt under början af nyare tiden,
men led under 17:e årh. mycket genom kriget mot
Sverige, då äfven det 3 km. v. om staden belägna
slottet Haderslevhuus nedbrändes (1658).
S. A. L.*

Haderslev. Se Hadersleben.


Hades (Pluton), tronande med
hunden Kerberos. Antik staty
i Villa Borghese, Rom.

Hades (grek. "Aidrj?, ’Aiõrjg,
’Ai’dcovsvg}. 1. Grek. myt. a) Härskaren i
underjorden eller de dödes rike, son af Kronos
och Rhea, broder till Zeus och själf stundom
kallad den "underjordiske Zeus". Då efter
titanernas besegrande herraväldet öfver världen
delades mellan Kronossönerna, erhöll H. på sin
lott det underjordiska dödsriket. Härpå syftar
redan hans namn, som betyder "den osynlige"
(af nekande a och Fið-, "se") och gifvit
sagan anledning att tillägga honom en hjälm
eller hufvudbonad, som egde förmågan att göra
osynlig. Denne dödens och dödsrikets dystre
under hvars välde allt lefvande
på jorden förr eller senare är hemfallet,
var i äldsta tid föremål för odelad fruktan
och fasa. Man skydde t. o. m. att nämna
hans namn. Efter hand antog hans gudaväsen i
folkföreställningen en mildare karaktär. Härtill
bidrog bl. a., att han såsom rådande öfver de
i jordens inre gömda skatterna sammansmälte
(från 5 :e årh. f. Kr.) med rikedomsguden
Pluton (lat. Pluto, Dis pater) och sedan
ofta nämnes med detta namn. I mysterierna
dyrkades han, i förening med öfriga "ktoniska"
(underjordiska) gudomligheter, som den, hvilken
låter växtligheten uppspira ur jorden. Därmed
sammanhänger äfven, att hans gemål Persefone
(lat. Proserpina) är en dotter af sädesgudinnan
Demeter (lat. Ceres). Af grekernas bildande
konst framställes H. som en kraftfull man,
med dystra anletsdrag, stundom åkande på en
med fyra svarta hästar förspänd vagn. Till
hans attribut höra spiran, hunden Kerberos
(se nedan) och, då han tänkes som rikedomsgud,
ymnighetshornet. Ensam för sig dyrkades
H. endast undantagsvis (i Elis), men däremot
ofta i förening med de båda nämnda gudinnorna,
b) De dödes eller skuggornas rike, som tänktes
vara beläget dels i jordens ipre, dit åtskilliga
djupa afgrunder, vid Tainaron i Lakonien,
Kolonos i Attika, Cumæ i Italien m. fl. st.,
troddes bilda en nedgång, dels bortom Okeanos,
i den aflägsnaste västern, dit solensstrålar
ej framtränga. Där låter Homeros Odysseus
i Kimmeriernas land besöka en förgård till
dödsriket för att sammanträffa med åtskilliga
aflidnas andar. Den innersta och mörkaste
delen af H., i hvilken Odysseus ej inträngde,
kallades Erebos. De aflidnes tillvaro i
H. tänkte man sig ursprungligen som ett väsenlöst
och glädjetomt skugglif, om hvilket Akilles’
vålnad till Odysseus yttrar, att han hellre
ville vara en fattig dagsverkare på jorden
än konung i skuggornas rike. Den sedermera
uppkomna tron på eviga belöningar och straff
efter döden förändrade dock icke obetydligt
detta föreställningssätt. Man skilde från
denna synpunkt mellan den i jordens nedersta
djup belägna Tartaros (se d. o.), de
brottsliges pinorum, och Elysion (Elyseiska
fälten, de saliges öar), vistelseorten för de
gode, hvilka där i härliga nejder och under en
evig vår njöto en af inga sorger eller lidanden
störd sällhet (se Eskatologi). I underjorden
flöto flera väldiga floder, Styx, Acheron,
Kokytos, Pyriflegethon, hvartill sedan kom
Lethe, ur hvilken de aflidne drucko glömska
af sitt jordelif. Till en något senare tid
hör förmodligen äfven föreställningen om en
hela underjorden omslutande flod (Acheron),
öfver hvilken de döde fraktades af färjemannen
Charon (se d. o.). Omedelbart efter
öfverfarten inställdesskuggorna inför Pluton
eller inför särskilda underjordiska domare
(Minos, Rhadamanthys, Aiakos) för att efter
hvars och ens förtjänst få sin vistelseort
anvisad. Ingången till underjorden bevakades af
den med tre (enligt den äldre sagan med många)
hufvud försedda hunden Kerberos (se
Cerberus), som tillät en hvar att inträda, men icke
släppte någon ut därifrån.

2. Septuagintas och nya testamentets
öfversättning af det gammaltestamentliga
scheol, dödsriket, att skilja från straff
orten, gehenna, helvetet. Jesus nedsteg till
dödsriket. Se Eskatologi, sp. 884-886, 889.
1. A. M. A. 2. N. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>