Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1001-1002 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafslund - Hafslussläktet - Hafslök - Hafslöpare - Hafsmusen - Hafsmåsen - Hafsnejonögat - Hafsnymfer - Hafsnålsläktet - Hafsormarna - Hafsorren - Hafspolyp - Hafsrosor - Hafsruda - Hafssallat - Hafssklödpadda - Hafsspindlar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elektriska kraftanläggningar (med omkr. 60
arb.) och betydliga därmed förknippade industriella
företag: karbidfabrik (omkr. 200 arb.),
zinkfabrik, 7 kvarnar. Sarpsforsen är utnyttjad
till 25,000 hkr. Företaget är uteslutande norskt,
men det till inköp af godset använda kapitalet
(800,000 kr.) är väsentligen utländskt, och
anläggningens tillgodogörande handhafves till
större delen af främlingar. O. A. Ö.

Hafslussläktet, zool. Se
Fiskgråsuggsläktet.

Hafslök, bot. Se Urginea.

Hafslöpare, zool. Se Vattenlöpare.


Hafsmusen.

Hafsmusen. Chimæra monstrosa L., zool., den
enda i Sverige förekommande representanten af
ordningen Holocephali. Den skiljer sig från
de närbesläktade Plagiostomi (se Fiskar)
bl. a. därigenom, att den s. k. öfverkäken
är sammanväxt
med skallen, att kotkroppar saknas och att det
första anlaget till en gällocksapparat i formen
af ett svagt hudveck uppträder. Hafsmusens
besynnerliga utseende har gifvit anledning
till den latinska benämningen monstrosa
(vidunderlig). Hufvudet är stort, med
framspringande nos, som i kanten är försedd med
stora öppningar för slemkanalerna. Kroppen
afsmalnar bakåt till en lång, smal, nästan
pisksnärtlik stjärt. Ryggfenan är lång och
bröstfenorna stora. Ryggen är kaffebrun; sidorna
äro silfverglänsande och buksidan hvit utan
silfverglans. Ögat har bärnstensgul, i grönt
stötande pupill och eger en mycket stark glans,
nästan liknande en ädelstens. Längden går till
omkr. 1 m. Hafsmusen förekommer ej sällsynt
vid Skandinaviens kuster, från Öresund ända
upp till Finnmarken. Den finnes för öfrigt
såväl i Japan som vid Goda-Hoppsudden. Den
fångas blott tillfälligtvis vid annat fiske
samt ätes icke. Fiskarna bereda af lefvern en
olja och begagna den som läkemedel bl. a. mot
fjärsingens styng. R. L.*

Hafsmåsen, zool Se Måssläktet.

Hafsnejonögat, zool. Se Nejonögon.

Hafsnymfer. Se Nereus.

Hafsnålsläktet, Nerophis Rafin., zool, ett
fisksläkte, tillhörande fam. Syngnathidæ bland
de tofsgälade fiskarna. Från kantnålarna,
Syngnathus, med hvilka de förut sammanförts,
skilja sig hithörande fiskar därigenom, att
kroppen är cylindrisk, ej kantig, att bröstfenor
saknas och att stjärtfenan är rudimentär eller
saknas. Liksom hos kantnålarna bära äfven hos
detta släkte hannarna äggen (rommen) under
utkläckningen fästa under buken, men äggen
sitta hos detta släkte i särskilda celler,
ej i en pung, såsom hos kantnålarna. I Sverige
förekomma stora hafsnålen, N. æquoreus, som ej
är sällsynt vid västra kusten, lilla hafsnålen,
N. ophidion, som tämligen allmänt
förekommer såväl vid västra kusten som i
Östersjön, samt krumnosiga hafsnålen,
N. lumbriciformis, blott några få gånger
anträffad i Bohuslän och Öresund. Någon
ekonomisk användning ha dessa fiskar icke.
R. L.*

Hafsormarna, Hydrophidæ, zool, en till de
giftiga ormarnas afdelning bland reptilierna
hörande familj, med fårade huggtänder, litet,
plåtbetäckt hufvud, kort, fjällbetäckt och från
sidorna sammantryckt kropp samt årbladslik,
likaledes från sidorna hoptryckt stjärt. De
lefva i hafvet, gå troligen aldrig på land och
ej heller frivilligt upp i floderna. Indiska
hafvet är deras hemvist; utanför detta förekomma
de endast sparsamt. - Plattormarna, Pelamis, ha
platt hufvud, ganska lång och spatelformig nos,
mycket tjock hals samt utefter hela dess längd
sammantryckt, ofvan trubbkantad och undertill
skarp kropp. Plattormen, P. bicolor, är ofvan
mörkt brunsvart, under ljusbrun, ockragul eller
hvit och vid stjärttrakten fläckig; kroppslängden
stiger till högst en meter. Den är den vanligaste
och mest kända arten bland hafsormarna samt
är spridd från Sällskapsöarna till Indien
och från Madagaskar till Panamabukten. -
Vattenormsläktet, Hydrophis, har litet och
aflångt hufvud, kroppen framtill smärt och rund,
bakåt förtjockad och sammantryckt, samt ganska
hög stjärt. En af de mest bekanta arterna,
H. cyanocincta, blir fullt 2 m. lång, är ofvan
olivgrön, med en mängd svarta tvärband, och under
grönaktigt gul. Den är utbredd från Ceylon till
Japanska hafvet. - Plattstjärtarna, Platurus,
ha nästan rund kropp, med en åslik upphöjning
på ryggen. Strimmiga plattstjärten,
P. laticaudatus, blir 1,6 m. lång, är ofvan mer
eller mindre blå- eller gröngrå, under gulhvit
eller gul och försedd med en mängd svarta, hela
kroppen omslutande ringar; hufvudet har svarta
tvärfläckar och gul nos. Denna art är hemma vid
sydöstra Asiens och Ostindiska öarnas kuster. -
Hafsormarna tyckas ej aflägsna sig långt från
land. Ofta träffas de på samma ställe i stort
antal. De simma mycket snabbt och med upplyft
hufvud, hvila sig vid lugnt väder på hafsytan,
dyka vid annalkande fara eller för att
fånga sitt byte, hvilket utgöres af fiskar och
kräftdjur. De kunna länge stanna under vatten,
och deras ögon tyckas kunna tjänstgöra på olika
djup, däremot förmå de icke, utan att bländas,
uthärda fullt dagsljus. C. R. S. (G. G.)

Hafsorren, zool., detsamma som sjöorren. Se
Andfåglar, sp. 960-961.

Hafspolyp, zool. Se Octopus.

Hafsrosor, zool. Se Actinia.

Hafsruda, Cantharus lineatus Montagu, zool,
en art, hörande till fam. Sparidæ, bland de
taggfeniga fiskarna. Den har i Sverige anträffats
blott en gång, i Öresund. Vid Englands och
Frankrikes kuster är den tämligen allmän samt
har några gånger anträffats äfven vid norska
kusten. Kroppsformen är hög, hoptryckt och
nosen kort. Munnen är beväpnad med en stor mängd
små, kardlika tänder samt en rad något större
tänder i kanten. Färgen är blågrå, med mörkare
långsband. Längden går till 45 cm. Köttet är
välsmakande, och hafsrudan fiskas rätt mycket vid
franska kusten med nät och på krok. R- L. (L-e.)

Hafssallat, bot. Se Ulvaceæ.

Hafssköldpadda, zool. Se Sköldpaddor.

Hafsspindlar, Pantopoda l. Pycnogonida, zool,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>