Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagen, Ernst August - Hagen, Theodor Joseph - Hagen, Johann Georg - Hagenau - Hagenbach, Karl Rudolph - Hagenbeck, Karl - Hagenia - Hagenskov - Hager, Hans Hermann Julius - Hagerstown - Hagerup, Henrik Steffens - Hagerup, Henrik Steffens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteraturhistoria i Königsberg, författade den
romantiska dikten
Olfried und Lisena (1820),
en diktsamling 1822, nürnbergnovellerna
Norica (1827; 6:e uppl. 1887)
samt vetenskapliga arbeten om teatern i Preussen (1854),
den tyska konsten (1857) och skalden Schenkendorf (1863).
En minnesskrift öfver H. utkom 1897.
Hagen, Theodor Joseph, tysk målare,
f. 1842 i Düsseldorf, lärjunge af O. Achenbach,
blef 1871 professor och var 1877–80 direktor vid
konstskolan i Weimar. Han målar med bred pensel
och sund realism stora alplandskap, vanligen
af allvarlig karaktär, och stämningsbilder
från Eifeltrakten. H. är representerad i
Dresdengalleriet af
Utsikt vid Zons (1879).
G–g N.
Hagen, Johann Georg, österrikisk astronom, f. 6
mars 1847 i Bregenz, medlem af jesuitorden, blef
1888 direktor för Georgetown college observatory
i Washington och är sedan 1906 direktor för
Vatikanska observatoriet i Rom. H:s arbeten omfatta
i främsta rummet undersökningar öfver föränderliga
stjärnor (se Variabla stjärnor). Han har
utgifvit det viktiga verket
Atlas stellarum variabilium (ser. I–V, 1899–1907).
B–d.
Hagenau (fr. Haguenau), kretsstad i
reg.omr. Unter-Elsass, rikslandet Elsass-Lothringen,
vid Rhens biflod Moder midt i den nära 140 kvkm.
stora Hagenauskogen. 18,737 inv. (1905). Yllespinneri,
skumvins- och skofabrikation samt stor humleodling.
Gymnasium med realafdelning, museum, stadsbibliotek,
straffanstalt för kvinnor och förbättringsanstalt
för gossar. – H. var fordom kejserlig riksstad,
som erhöll sin författning 1164 af Fredrik Barbarossa.
Det af honom befästa slottet, där riksklenoderna
en kort tid förvarades, nedbrändes af fransmännen
jämte en stor del af staden 1677. I närheten ligger
vallfartsorten Marienthal, ett i 13:e årh. anlagdt
och senare af jesuiterna bebodt kloster, nu
nunnekloster af karmelitorden.
(J. F. N.)
Hagenbach, Karl Rudolph, schweizisk teolog
och kyrkohistoriker, f. 1801 i Basel, d. där
1874, mottog under sin vistelse vid Berlins
universitet intryck af Schleiermacher och
Neander. Han fick en djup öfvertygelse
om kristendomens förnuftighet och om
öfverensstämmelsen mellan Jesu lära och 19:e
årh:s bildnings- och humanitetssträfvanden,
då båda rätt fattas. I teologiskt afseende kom
han att tillhöra den riktning, hvilken vanligen
betecknas som förmedlingsteologien, och var länge
dennas förnämste målsman i Schweiz. 1828 blef
han professor i teologi i Basel, utöfvade vid
sidan af det akademiska kallet en inflytelserik
verksamhet som predikant och utgaf en mängd
skrifter. Vidsträckt användning som hjälpredor
vid de teologiska universitetsstudierna funno
hans
Encyklopedie und methodologie der theologischen wissenschaften (1833; 12:e uppl. 1889),
Lehrbuch der dogmengeschichte (1840; 6:e uppl. 1888) och
Grundzüge der homiletik und liturgik (1863).
Ett sammandrag af hans i Basel hållna populära
föreläsningar är
Kirchengeschichte von der apostolischen zeit bis zum 19:ten jahrhundert (7 bd, 1869–72;
"Den kristna kyrkans historia från äldsta tider till 19:e årh.", 1870–74; ny uppl. 1882–88),
ännu trots åtskilligt föråldradt en värdefull
kyrkohistorisk läsning. H. var dock mera encyklopedist
än historiker. För öfrigt utgaf han
Predigten (9 bd, 1830–58),
hvilka förskaffat honom anseende som en bland sin tids
bästa predikanter på tyskt språk, en diktsamling
(2 uppl. 1863), det bästa uttrycket för hans varmhjärtade
fromhet, samt
Über glauben und unglauben ("Om tro och otro", 1874).
Jfr
Eppler, "K. R. H." (1875).
(Hj. H–t.)
Hagenbeck, Karl, tysk djurhandlare i stort,
f. 1844 i Hamburg, öfvertog 1866 den af hans
fader där grundlagda djurhandeln och utvecklade
den högst ansenligt. Han har ständigt stora
expeditioner utsända till Afrika och andra
världsdelar för infångande massvis af vilda djur,
hvilka han håller i relativt friluftslif i en
storartad acklimatiseringspark i Stellingen nära
Hamburg för att därifrån förse med material alla
zoologiska trädgårdar, menagerier o. s. v. H. har
äfven hållit etnografiska utställningar
(lappläger med renar, eskimåer, nubier o. s. v.).
Hagenia, bot. Se Kusso.
Hagenskov. Se Frederiksgave.
Hager, Hans Hermann Julius, tysk farmaceutisk
skriftställare, f. 1816 i Berlin, d. 1897 i
Neuruppin, innehade 1842–49 stadsapoteket i
Fraustadt, men egnade sig därefter uteslutande
åt farmaceutiskt och kemiskt författarskap. Som
redaktör för tidskriften "Pharmaceutische
centralhalle" och genom en mängd skrifter
verkade H. för farmaciens utbildning samt
bekämpade lönnmedlens användande. Bland hans
arbeten märkas
Handbuch der pharmaceutischen receptirkunst (1850;
5:e uppl. under titeln Technik der pharmaceutischen receptur, 1890),
Manuale pharmaceuticum (1859; I, 6:e uppl. 1901; II, 3:e uppl. 1876),
Das mikroskop und seine anwendung (8:e uppl. 1886) och
Kommentar zur pharmacopæa germanica (2 bd, 1874),
Handbuch der pharmazeutischen praxis (8:e uppl. 1891; ny bearb., 3:e uppl. 1903).
(C. G. S.)
Hagerstown [hä’gəstaun], stad i nordamerikanska
staten Maryland, vid Antietam creek, biflod
till Potomac, och flera järnvägslinjer. 13,591
inv. (1900). Kee Mar college, en luthersk
undervisningsanstalt för kvinnor (grundad 1852).
(J. F. N.)
Hagerup. 1. Henrik Steffens H., norsk sjöofficer,
statsråd, f. 23 april 1806 i Kalundborg på
Själland, d. 28 maj 1859 i Karlsbad, 1824
sekundlöjtnant i marinen, 1854 kapten, var 1828–32
och 1835–38 anställd vid kustmätningen
i Nordland och Finmarken. 1841 blef han
tygmästare i marinen och var 1840–47 lärare vid
sjökadettskolan i Fredriksværn. H. var äfven en
verksam ledamot af flera kungliga kommittéer
för sjöfarten, lotsväsendet och flottans
administration. Som representant för Jarlsberg
og Larvigs amt var han 1848, 1851 och 1854
medlem af stortinget, hvarest han väckte allmän
uppmärksamhet genom sitt själfständiga och från
all partihänsyn fria uppträdande. 1856 utnämndes
H. till statsråd och chef för marindepartementet
samt till konteramiral. I förstnämnda egenskap
genomförde han flera förbättringar på alla
marinens och sjöväsendets områden. H. författade:
Om chronometret og dets anvendelse til söes (1840),
Lærebog i sö-artilleriet for de norske söcadetter (1847) och
Lærebog i sö-artilleriet til brug ved den sömilitære corpsskole (1848).
2. Henrik Steffens H., den föregåendes
son, kavalleriofficer, f. 23 apr. 1840,
d. 18 dec. 1908, officer 1861, anställd i
kavalleribrigaden, där han 1878 avancerade till
ryttmästare, tjänstgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
