Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i guld. Statsinkomsterna utgjorde 6,2
mill. dollars i papper och 3,97 mill. doll. i
guld samt statsutgifterna 6,17 mill. doll. i
papper och 3,99 mill. doll. i guld. Armén
rekryteras genom utskrifning (för 7 år)
eller frivillig anställning (för 4 år) och
räknar 6,828 man. Sjömakten består af 3 små
kanonbåtar. Flaggan har två horisontella
fält, blått och rödt (se kartan till
art. Flagga). Hufvudstad är Port-au-Prince.
Litt.: Fortunat, "Abrégé de la géographie de
l’île de H." (1888, 2:a uppl. 1894), Bowler,
"Haïti, étude économique et politique"
(1889), La Selve, "La république d’H." (1891),
Tippenhauer, "Die insel H." (2 bd, 1892, med
mycket utförlig bibliografi) och i Petermanns
"Geogr. mitteil." (1899 och 1901), Firmin,
"Haïti au point de vue politique, administratif
et économique" (1891), Justin, "Étude sur les
institutions haïtiennes" (1894), Vibert, "La
république d’H." (1895), och Pritchard, "Where
black rules white" (1900). Om H:s litteratur se
La Selve, "Histoire de la littérature haïtienne"
(1876), om dess fågelfauna Cory, "The birds of
H." (1885). J. F. N.
Historia. H. upptäcktes af Columbus 6
dec. 1492 och kallades af honom Española
(Hispaniola, "Lilla Spanien"). Han
anlade (25 dec.) på öns norra kust ett fäste,
La Navidad, och kvarlämnade där 40 mans
besättning. Befolkningen på ön var fredlig och
godsint, styrd af fem "kasiker" med underlydande
höfdingar; spanjorernas godtycke framkallade
dock oroligheter och fästets förstörande. Härför
utkräfde Columbus hämnd vid sitt andra besök
(nov. 1493), då han anlade kolonien Ysabela och
till befälhafvare utsåg sin broder Bartolommeo
Colon, hvilken 1496 vid floden Ozamas mynning
anlade staden San Domingo (först kallad Nueva
Ysabela). Spanjorernas hänsynslösa förtryck
mot den inhemska befolkningen, som fick träla
i bergverken, utödde snart denna, och några
förtviflade resningar straffades med blodiga
massakrer (den värsta 1507). Redan 1517 hade
den inhemska befolkningens antal nedgått till
17,000, och s. å. blef den för grufdriften
nödiga importen af negrer (påbörjad 1505)
noggrant reglerad. Peru och Mexico lockade
emellertid snart guldsökarna med utsikter
till rikare vinning, och H. öfvergick redan
vid midten af 1500-talet till att blifva en
jordbrukskoloni (mest sockerplantager). De förste
vice-konungarna hade sitt säte på ön, som under
1500-talet betraktades såsom medelpunkten för
det spanska Amerika. I början af 1600-talet
inträdde förfallet hastigt, allrahelst sedan
de djärfve sjöröfvare, som kallas
flibustiärer (se d. o.), slagit sig ned på ön
Tortuga och på H:s glest bebodda norra och
västra kust (fr. omkr. 1630) samt därifrån
gjorde alla närliggande farvatten och hamnstäder
osäkra. Några af dem ställde sig på 1650-talet
under franskt skydd, Ludvig XIV utsände nybyggare
och en guvernör (Dageron, 1661), och i västra
delen af H. uppstod småningom en ordnad fransk
koloni, Saint Dominique. Spanien måste i
freden i Rijswijk 1697 formligen afträda denna
del af ön till Frankrike. Den var visserligen
mindre än den spanska, men blef snart folkrikare
och kännetecknad af betydligt större välstånd än
denna. 1778 räknade den franska kolonien 27,717
hvita, 21,808 fria färgade och 405,564 slafvar
mot den spanska koloniens
125,000 inv., hvaraf blott 15,000 slafvar. Dess
export af kolonialvaror till Europa var högst
betydande och gaf bl. a. åt Bordeaux dess
blomstring som handelsstad. Negrerna på plantagen
hade utvecklats till en kroppsligt stark ras, och
franska revolutionens jämlikhetsidéer framkallade
på ön en fullständig omhvälfning, som snart
antog raskrigets form. 1790 beviljade franska
nationalförsamlingen kolonien själfstyrelse,
de frie färgades och t. o. m. mulatternas kraf
på andel däri tillbakavisades af plantageegarna,
mulattledaren Ogé blef efter ett misslyckadt
upprorsförsök svekligt afrättad. Då kallade
de frie färgade negerslafvarna till hjälp,
uppror utbröt 23 aug. 1791 i Cap Français
(nu Cap Haïti), och striden fördes å
ömse håll med ohygglig grymhet. Massor af
plantageegare nedhöggos eller flydde, plantagerna
förstördes, och de af nationalkonventet utsände
kommissarierna (Polverel och Santhonax) sökte
förgäfves återställa lugnet genom att proklamera
slafveriet upphäfvande (1793). S. å. intog
en negerhär Cap Français och anställde där
en fruktansvärd massaker på de hvite (21–23
juni). Plantageegarna sökte hjälp hos England,
men mot de på ön landstigna engelska trupperna
förenade sig en negerhär under
Toussaint Louverture (se d. o.) med de franska,
fienden förjagades från ön (äfven spanjorerna),
och i Baselfreden 1795 erkändes Frankrikes
välde öfver hela ön. Toussaint blef 1797 arméns
öfverbefälhafvare, tillvällade sig snart
diktatorsmakt och lät 1801 proklamera sig som
"guvernör på lifstid". Napoleon utsände då till
H. general Leclerc med 25,000 man, Toussaint
togs svekfullt till fånga, men gula febern
härjade starkt bland de franska trupperna,
och negrerna fortsatte framgångsrikt sitt
motstånd under ledning af Dessalines, Christophe
m. fl. Ankomsten af en engelsk flotta utanför
det af Dessalines belägrade Port-au-Prince
gjorde slag i saken: nov. 1803 utrymde Leclercs
efterträdare Rochambeau ön, och de kapitulerande
fransmännen återfördes på engelska fartyg till
Europa. På en kongress i Gonaives utfärdades
1 jan. 1804 öns oafhängighetsförklaring;
Dessalines blef den nya republikens president
och återupplifvade öns inhemska namn H.
Dessalines styrde tyranniskt och sökte metodiskt
utrota alla hvita på ön, 8 okt. 1804 antog
han titeln kejsare af H. under namn af Jacques
I. Redan 17 okt. 1806 störtades och aflifvades
den despotiske kejsaren; resningens ledare,
mulatten Alexandre Pétion och negern Henri
Christophe, blefvo emellertid genast oense, och
de följande årtiondenas stormiga händelser på
H. bero väsentligen just på den då framträdande
skarpa motsatsen dels mellan mulatter och negrer,
dela mellan jordegare och obesuttna. Under
striderna mellan Pétion och Christophe passade
spanjorerna på att återtaga sin gamla koloni, i
hvilken sedan fransmännen några år voro herrar,
tills de 1809 fördrefvos därifrån af en engelsk
flotta; de återfingo kolonien 1814. Den forna
franska kolonien hade 1808 delats i en sydlig
mulattrepublik under Pétion som president och en
ren negerstat i n. under Christophe; ett 10 lieus
bredt vildmarksbälte åtskilde i fredens intresse
de nya staterna. Christophe lät 1811 utropa sig
till konung (Henri I), bibehöll slafveriet och
utfärdade efter napoleonskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
