Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halévy, Ludovic - Halévy, Joseph - Half - Halfa - Halfajs - Half-and-half - Halfapor l. Pysslingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillsamman med Meilhac författade han äfven
texten till åtskilliga komiska operor: Carmen
(1875; musik af Bizet), Le petit duc (1878;
"Lilla hertigen"), Janot och La petite
mademoiselle (1879), alla tre med musik af
Lecocq, dessutom en stor mängd vådeviller och
komedier, bland hvilka kunna nämnas: La clef
de Metella, (1862; "En liten nyckel", 1863),
Fanny Lear (1868), Froufrou (1869; "Froufrou",
1870), som gjorde ofantlig lycka och med
fröken Desclée i hufvudrollen uppfördes 250
gånger på Gymnaseteatern samt öfver 100 gånger
med Sarah Bernhardt på Port Saint-Martin och
1892 ingick i Théâtre français’ repertoar, Le
roi Candaule (1873), L’été de la Saint-Martin
(1873; "Eftersommar", s. å.), La boule (1875),
Le mari de la débutante (1879) och La roussotte
(1881). Därefter upplöstes det dittills så
fast knutna medarbetarskapet. H. skref äfven
en serie förträffliga, kvicka och satiriska
parisskildringar i form af noveller o. s. v. Af
dessa kunna nämnas den klassiska cykeln M. et
M:me Cardinal (1873), Les petites Cardinal
(1880) och La famille Cardinal (1883; "Herrskapet
Cardinal", 1891), vidare L’abbé Constantin (1882;
"Abbé C. m. fl. noveller", 1885), med hvilken
han uppnådde höjdpunkten af sin berömmelse,
Criquette (1883; "Criquette", 1884), Deux
mariages (1883), Princesse (1886) och Karikari
(1892). Kriget 1870 behandlade han i L’invasion
(1872; "Invasionen", 1895), Notes et souvenirs
(1888) och Récits de guerre (1891). På svenska
finnes dessutom öfversatt "Humor och satir"
(1882). H. blef medlem af Franska akad. 1884.
1. A. L.* 2 o. 3. J. M.
Halévy [alevi’], Joseph, fransk orientalist,
f. 1827 i Adrianopel, besökte 1868 Abessinien
för att på uppdrag af ett judiskt vetenskapligt
samfund taga kännedom om de abessinske judarna,
de s. k. falascha, och därefter lyckades han på
uppdrag af franska institutet i Syd-Arabien, i
det af ingen europé förut besökta Nedjran (Voyage
au Nedjran i "Bull. de la soc. de geogr.", 1872)
skaffa afskrifter af (686) s. k. himjariska
inskrifter, utg. och öfv. i hans Rapport
sur une mission etc. (i "Journal asiatique",
1872-75). H. blef naturaliserad fransman och
utnämndes till docent (sedermera professor)
i etiopiska, himjariska och turanska språk
vid École des hautes études. H. utgaf vidare
Essai sur la langue des agaous, le dialecte
des falachas (1873) och Prières des falachas
(etiopisk text och hebreisk öfv., 1877). Han
kastade sig äfven på studiet af assyriskan,
sökte tolka sumeriskan och kom därvid till det
märkliga resultatet, att den s. k. sumeriska
kilskriften var blott en ideografisk form af
assyriskan. Han har äfven utgifvit skarpsinniga
studier öfver libyska inskrifter (Études
berbères, 1875), Safainskrifterna (Essai sur
les inscriptions de Safa, 1882) och hamateiska
inskrifter (Introduction au déchiffrement des
inscriptions pseudo-hittites, 1893, Les deux
inscriptions hétéennes de Zindjirli, 1894),
behandlat de fornindiska skrifttecknens
ursprung och sysslat med bibelkritiska frågor,
hvarvid han ofta tager afstånd från de vanliga
bibelkritikernas resultat, bl. a. i Recherches
bibliques (1895, 1901). Sedan 1893 utger
H. "Revue sémitique".
Half (namnet identiskt med runstenarnas
Haþu-wolafr, "Stridsulf") var en af Norges
mest berömda
sjökonungar i fornsagan, Hans krigare, Halfs rekkar
(d. ä. Halfs kämpar), måste underkasta
sig stränga lagar. När H. under ständiga segrar
svärmat omkring på vikingatåg i aderton år,
kom han hem till Hordaland, där hans styffader,
Asmund, under tiden fört regeringen. Asmund tog
väl emot H., svor honom trohetseder och bjöd
honom och hälften af hans följe att gästa hos
sig, men innebrände eller nedhögg dem, så när
som på två af H:s kämpar, Utsten och Rok den
svarte, hvilka undkommo; med dem förenade sig
H :s morbroder Solve från Njardö, hvarefter
de angrepo och fällde Asmund samt insatte H:s
son Hjor till konung öfver Hordaland. Alla dessa
händelser skildras i Hálfssaga l. Sagan af Hálfi
ok Hálfsrekkum (trol. från början af 1300-talet;
utg. i "Fornaldar sögur", II, och af S. Bugge i
"Norröne skrifter af sagnhistorisk indhold"),
som lämnar en liflig framställning af de norske
fylkes- och sjökonungarnas lefnadssätt och
erbjuder ett särskildt intresse genom många i
sagan inströdda verser, hvilka synas vara af
en ganska hög ålder. - Äfven i eddasången
Hyndluljoð omnämnes en af H:s kämpar.
Th. W.*
Halfa, bot. Se Esparto.
Halfajs, by i egyptiska Sudan, vid Blå Nilen,
snedt emot Kartum och ändpunkt för järnvägen,
var under flera år, sedan det 1821 besatts af
egypterna, hufvudstationen vid Blå och Hvita
Nilens förening och var före mahdistupproret säte
för en mäktig arabisk schejk, men det förlorade
större delen af sin betydelse, sedan Muhammed
Ali flyttat styrelsens säte till Kartum.
Half-and-half [hä’f-en-hä’f], eng., "hälft om
hälft", blandningsdryck af två maltdrycker,
vanligen öl och porter.
Halfapor l. Pysslingar, Prosimiæ, zool.,
uppfattas i allmänhet som den lägst stående
gruppen inom däggdjursordningen Primates. Med
de egentliga aporna förenas halfaporna genom
Tarsiidæ, som ofta räknas till halfapornas
underordning. Till skillnad från flertalet
andra klättrande däggdjur (i. ex. insektätare
och gnagare), hvilka "springa" i träden
och i allmänhet använda klospetsarna för
att hålla sig fast, gripa halfaporna liksom
aporna med fingrar och tår omkring grenarna,
hvarvid tumme och stortå skiljas något ifrån
de öfriga fingrarna och tårna och böjas mot
dessa, klolederna och klorna utplattas, och
klorna antaga sålunda nagelform; dock har hos
halfaporna åtminstone den andra tån bibehållit
sin klo. Denna extremiteternas egendomliga
byggnad utgör den förnämsta öfverensstämmelsen
mellan halfapor och apor, ty i flertalet andra
organisationsförhållanden stå halfaporna mycket
lägre. Sålunda har storhjärnan ej uppnått den
för öfriga Primates kännetecknande utbildningen,
utan hos halfaporna är lillhjärnan ej liksom
hos lägre däggdjur betäckt af storhjärnan;
ögonhåla och tinninggrop äro ej skilda genom
någon benvägg såsom hos aporna; moderkakan är
af en mycket lägre typ o. s. v. Hos somliga
former, som röra sig hoppande på bakbenen, äro
de senare starkt förlängda; hos vissa halfapor
sker fotens förlängning därigenom, att några
vristben förstorats - en organisation, som
ej återfinnes hos andra däggdjur. Kroppsformen
är i allmänhet smärt, pälsen yfvig, svansen
vanligen lång, ögonen och öronen hos flertalet
stora. De sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
