Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halicore - Halictus - Halicz - Halieutik - Halifax - Halifax - Halikarnassos - Halikko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1091
Halicore-Halikko
1092
Hali’core, zool. Se Dugongsläktet.
Hali’ctus, zool., ett till underfam. Andreninæ
(se S a n d b i n) bland de solitära bien
hörande släkte, hvars många små (3-15 mm.) arter
kolonivis gräfva sina hålor i jorden, ofta i
hårdt tilltrampade gångstigar, där de, liksom
andra solitära bin, insamla med honung blandadt
frömjöl till foder åt larverna. Hvarje bo utgöres
af ett antal celler, mer eller mindre tätt
samlade kring en gemensam, i jordytan mynnande
hufvudgång. Två årliga släktled förekomma. Det
mot slutet af sommaren utvecklade utgöres
af både hannar och honor, af hvilka de förra
dö vid köldens inträde, medan de befruktade
honorna öfvervintra för att först nästa vår
samla förråd och lägga ägg. De ur dessa ägg
utkläckta larverna utvecklas omkr. sommarens
midt till den första årsgenerationen, som
utgöres af idel honor, hvilka oförtöfvadt
börja insamla nya förråd i sitt födelsebo och
i hvarje cell inlägga ett obefruktadt ägg. Ur
dessa obefruktade ägg utvecklas de ofvannämnda
hannarna och honorna (2:a årsgenerationen) framåt
slutet af sommaren. Af synnerligt intresse äro
de begynnelsestadier till samhällsbildning, som
kunna iakttagas hos flera arter af detta släkte
och yttra sig dels i ett fortsatt samboende af de
i första årsgenerationen inom samma bo utvecklade
honorna, stundom i samband med kvarlefvandet af
den numera sterila och overksamma stammodern,
dels i ett slags arbetsfördelning mellan de
sålunda samboende, i det blott några flyga ut för
att skaffa proviant, medan de öfriga besörja ett
slags portvaktstjänst och sålunda skydda boet för
parasiter. Man har med anledning häraf kallat
släktet för portvaktsbin. Ett 20-tal arter,
hvaraf flera allmänna, finnas i Sverige. Det
närstående släktet Sp’hecodes af samma underfam,
har slagit sig på ett parasitiskt lefnadssätt
och intränger med våld i Halictus-bon, hvilkas
"portvakter" detta bi dödar och kastar ut
för att sedan lägga sina egna ägg på de af
Halictus samlade foderförråden. Arterna af
Sphecodes (8 svenska) samla nämligen själfva
inga förråd och sakna därför de samlingshår
å bakbenen, medels hvilka underfamiljens
öfriga släkten hemföra hop-samladt frömjöl.
G. A-z.
Halicz [-litʃ], stad i österrikiska kronlandet
Galizien, i en bördig trakt vid Dnjestr
och statsbanan Lemberg–Czernowitz. 4,850
inv. (1900). Nära staden ligga på en höjd ruiner
af slottet H., där de forne storfurstarna och
konungarna af H., eller, såsom riket sedermera
hette, Galizien, residerade (jfr Galizien,
historia).
(J. F. N.)
Halieutik (grek. halieutike, näml. techne,
fiskarens handtverk), teol., den vetenskapliga
framställningen af de teoretiska grunderna för
missionsverksamhet.
Halifax [hä’lifäks]. 1. Stad (municipal borough)
och grefskap (56,5 kvkm.), före 1888 hörande
till engelska grefsk. York, West Kiding, på
en höjd vid Hebble, nära dess förening med
Calder. 104,936 inv. (1901; 1906 beräknades
folkmängden till 109,272). Stor industri med
tillverkning af kamgarnsväfnader (12,000 arb.),
kläden och andra yllevaror, mattor, bomullsvaror
samt maskiner; järn-och stålmanufaktur. I
trakten finnas stenkolsgrufvor och stenbrott. –
2. Hufvudstad i prov. Nova Scotia, Dominion
of Canada, vid en vik af Atlantiska hafvet
(Chebucto bay l. H. harbour), som bildar
en naturlig hamn och genom en smal kanal står
i förbindelse med den 50 kvkm. stora Bedford
basin. Hamnen, en af de yppersta i världen,
är starkt befäst och tillfryser aldrig. H. är
Brittiska Nord-Amerikas stora sjöstation
och arsenal och var länge den enda plats i
Canada, som hade en garnison af reguljära
brittiska trupper. Garnisonen består nu af
kanadensiska trupper, sedan Dominions regering
1906 öfvertog stationen. Staden, som, utom
garnisonen, 1901 hade 40,832 inv., hvaraf
omkr. 1/3 katoliker, är reguljärt byggd,
till ej ringa del med trähus, med breda,
men i allmänhet ej stensatta gator. Den är
säte för Nova Scotias regering och parlament,
för en anglikansk biskop och en romersk-katolsk
ärkebiskop samt har flera undervisningsanstalter,
bl. a. Dalhousie college and university (1821),
katolskt college, presbyterianskt teologiskt
college och två tekniska skolor, ett museum
och flera offentliga bibliotek samt försvaras
af ett starkt citadell och flera batterier. Som
vinterhamn för östra Canada står den i liflig
ångbåtsförbindelse med Liverpool, med Canadas
och Unionens hamnstäder. Den är utgångspunkt för
kanadensiska pacifikbanan och ändpunkt för fem
transatlantiska kablar. Exporten (torkad fisk,
hummer, trävaror, äpplen samt landtbruks- och
mejeriprodukter) hade 1904–05 ett värde af 8,4
mill. doll., importen 8,2 mill. doll. Tonnaget af
in- och utgående fartyg var 2,8 mill. ton. H:s
industri omfattar tillverkning af socker,
landtbruksmaskiner, bomulls- och yllevaror,
papper, musikinstrument, krut, maskiner
m. m. Staden drifver äfven ett betydande
fiske. – Staden anlades 1749 af ditflyttade
nybyggare från Massachusetts och fick
namnet H. efter dåv. handelsministern lord
Halifax. Midt emot ligger Dartmouth (se d. o.).
(J. F. N.)
Halifax [hä’lifäks], engelsk adelstitel. Titeln
markis af H. har burits utaf medlemmar af
släkten Savile (se d. o.), titeln earl
af H. utaf medlemmar af släkten Montagu (se
d. o.); sedan 1866 tillkommer titeln viscount
H. hufvudmannen för ätten Wood (se d. o.).
Halikarnassos, i forntiden en blomstrande,
starkt befäst handelsstad i landskapet Karien,
på Mindre Asiens kust, vid Keramiska viken. Den
var anlagd af dorer från Troizen och Argos samt
tillhörde en tid det doriska stadsförbundet
(Hexapolis). På perserkrigens tid och
senare styrdes staden af envåldshärskare,
bl. a. Mausolos, hvars maka, Artemisia
(352–350 f. Kr.), öfver sin make lät uppföra
den präktiga grafvård, Mausoleum, som räknades
bland "världens sju underverk". Alexander
den store intog och förstörde en del af
staden (334 f. Kr.), som sedan ej återhämtade
sig. H. var födelseort för historieskrifvarna
Herodotos och Dionysios. Af Johannitriddarna
uppfördes där i början af 1400-talet ett åt den
hel. Petrus egnadt citadell, Petronion, hvaraf
det nuv. namnet Budrum (se d. o.) uppstått.
(J. F. N.).
Halikko. 1. Socken i Åbo och Björneborgs län,
Finland, vid ån och hafsviken H., bildar
jämte Angelniemi kapellförsamling ett förut
patronellt, numera konsist. pastorat af 2:a
kl., hörande till Bjärnå prosteri af Åbo
ärkestift. Landareal, inberäknadt Angelniemi,
365,6 kvkm. Befolkningen, finsktalande,
5,943, kapellförsamlingen medräknad 7,036
pers. (1906). – 2. Härad i ofvannämnda län,
består af 15 administrativa församlingar. Areal
2,599,7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
