Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1157-1158 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallue - Halluin - Hallux - Hallwachs, Wilhelm Ludwig Franz - Hallwachs-effekt - Hallvard den helige - Hallwyl (Hallwil) - Hallwylska palatset - Hallymeter - Halländningen - Halländska kyrkohemman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Somme helt nära Amiens. Vid H. utkämpades 23
dec. 1870 en hårdnackad och oafgjord strid
mellan större delen af tyska första armén,
under general Manteuffel, och franska
nordarmén, under general Faidherbe.
C. O. N.

Halluin [allyä’], by i franska dep. Nord
(Flandern), genom floden Lys skild från belgiska
staden Menin, vid Nordbanan. 12,069 inv. (1901;
som kommun 16,599). Tillverkning af linne-
och bomullsvaror, stolar, choklad och öl.
J. F. N.

Hallux, anat., den starkast utvecklade af fotens
tår, stortån.

Hallwachs, Wilhelm Ludwig Franz, tysk
fysiker, f. 1859, var 1884-93 privatdocent och
assistent i fysik vid olika tyska universitet,
utnämndes 1893 till professor i elektroteknik
och 1900 till professor i fysik vid tekniska
högskolan i Dresden. H. är särskildt bekant
genom sina noggranna undersökningar öfver
kvadrantelektrometern (1886) och genom sin
upptäckt (1888) af de fotoelektriska fenomenen
(se d. o.j, hvilka han ingåendestuderat.
G. N.

Hallwachs-effekt, fys. Se
Fotoelektriska fenomen.

Hallvard den helige, södra Norges skyddshelgon,
var enligt legenden son af Vebjörn på Huseby i
Lier (nära Drammen) och Thorny Gudbrandsdatter,
en syster till Olof den heliges moder, Asta
(se Harald Grenske). H. förde en stilla och
gudfruktig lefnad, dels som bonde, dels som
handelsman, men mördades af ett par ogärningsmän,
hvarefter dessa bundo en stor sten om likets
hals och sänkte det i Drammensfjorden. En lång
tid därefter fanns liket flytande på vattnet,
ehuru stenen ännu hängde fast. Vid H :s graf
skedde många under. Han upphöjdes till helgon,
och hans ben förvarades i ett skrin i Oslo
domkyrka, som invigdes till hans ära. Hans
festdag (Hallvardsmässan, 15 maj) hög-tidlighölls
öfver hela Norden. O. A. Ö.

Fig. 1. Hallwylska palatset i Stockholm.

Hallwyl (Hallwil). 1. Slott i schweiziska
kantonen Aargau, omflutet af floden Aa,
som bildar
de vackra, af byar och slott omgifna Baldeggsjön
(5,2 kvkm.) och Hallwil-sjön (10,37 kvkm.) samt
utfaller i Aar. - 2. Urgammal schweizisk adlig
släkt, uppkallad efter ofvannämnda borg, som den
dokumentariskt egde redan 1080. Ätten fick 1373
af hertigen af Österrike grefskapen Rohre och
Fahrwangen och blef sålunda riksgreflig. Genom
1799 års författning blefvo emellertid de
grefliga rättigheterna upphäfda. En gren af
ätten inflyttade 1864 till Sverige med riksgrefve
Walter v. H., f. 1839, herre till stamborgen,
f. d. kapten i schweiziska generalstaben. Han
blef 1873 svensk undersåte och genom
sitt 2:a gifte, med Vilhelmina Ivempe (1865),
egare af en stor förmögenhet (större delen af
Ljusne och Voxna järn- och sågverk m. ni.).

Fig. 2. Gårdens fond i Hallwylska palatset, Stockholm

De testamenterade 1908 till Stockholms stad det
af dem efter ritning af I. G. Clason (1893)
uppförda palatset (fig. 1 o. 2) i Stockholm
(Hamngatan n:r 4), utmärkt genom arkitekturens
förnämhet och inredningens artistiska smak samt
dyrbara konstsamlingar.

Hallwylska palatset i Stockholm. Se Hallwyl.

Hallymeter, fys., instrument för bestämmande
af alkoholhalten i öl, grundande sig därpå,
att koksalt upplöser sig i en alkoholhaltig
vätska mindre, i samma mån som alkoholhalten är
stor. L. A. F.*

Halländingen, halfveckotidning. Se Halland,
tidning.

Halländska kyrkohemman, kam., benämnes en del
gamla hemman i Halland, om hvilkas natur af
rena kronohemman eller kyrkohemman en lång tid
tvistats. Genom k. kung. 11 sept. 1863 dels
förklarades, att kronan för sin del afstode
från alla anspråk på eganderätt till dem, dels
medgafs, att de bland dem, hvilka ej voro till
prästerskapet upplåtna, eller till hvilka kyrkans
eganderätt ej kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>