Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halmstad-Nässjö järnväg - Halmstekel - Halmstädja - Halna - Halo - Haloander, Gregor - Halobates - Halofenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalgång samt framgår vidare öfver Värnamo till
Nässjö. Från Vaggeryd utgår en 35 km. lång såsom
bibana trafikerad linje längs Tabergsåsens
dalgång, förbi Taberg och Munksjön till
Jönköpings hamn. Dessutom utgå bibanor från
Refteled till Gislaved vid Nissan, 19 km.,
från Kinnared till Ätran, 18 km., hvilken
byggts af bruksegaren C. W. Wallberg och
förvärfvats genom köp, samt från Torup öfver
Rydö till Hylte vid Nissan, 13 km. Vid Halmstad
ansluter sig järnvägen till Västkustbanan och
Halmstad–Bolmens järnväg, vid Ätran (fr. år 1910)
till Varberg–Ullared–Ätrans järnväg, vid Landeryd
till Västra centralbanan, vid Värnamo till
Borås–Alfvesta och Skåne–Smålands järnvägar,
vid Nässjö till Östra och Södra stambanan samt
Nässjö–Oskarshamns järnväg och vid Jönköping
till Södra stambanan och Jönköping–Gripenbergs
järnväg. Sträckan Halmstad–Värnamo öppnades
för trafik 1877, Värnamo–Hook 1880, Hook–Nässjö
1882, Kinnared–Fegen 1885, Fegen–Ätran 1887,
Vaggeryd–Jönköpings hamn 1894, Torup–Rydö
1898, Refteled–Gislaved 1901 och Rydö–Hylte
1908. Halmstad–Nässjö järnvägsaktiebolag,
som eger för 1 mill. kr. aktier i Västra
centralbanan, har på 20 år arrenderat och
trafikerar denna järnväg. Ursprungligen
byggdes Halmstad–Nässjö järnväg för till
största delen engelska penningar och af
engelska ingenjörer, men egdes af ett svenskt
bolag, Halmstad–Jönköpings järnvägsaktiebolag,
i hvilket dock hufvudsakligen engelsmän voro
delegare. Då emellertid detta bolag icke kunde
göra banan ekonomiskt bärig, såldes den 1884
exekutivt mot öfvertagande af en del skulder
och erläggande af 1 mill. kr. kontant till
bankdirektör A. O. Wallenberg, som därpå öfverlät
densamma på det nybildade Halmstad–Nässjö
järnvägsaktiebolag. Vid 1907 års slut uppgick
bokförda byggnadskostnaden till 8,269,386 kr.,
hvaraf för rullande materiel 2,153,809 kr.,
aktiekapitalet till 6,000,000 kr., reservfonden
till 833,660 kr. och öfriga fonder till 750,000
kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i
Stockholm.
A. d’A.
Halmstekel, Cephus pygmæus, zool., en 7 mm. lång
stekel, hvars larv lefver i strået af korn,
råg och hvete samt åtskilliga vildt växande
grässlag. Larven öfvervintrar som fullvuxen
längst ned i strået och förpuppas följande
vår. Stekelns flygtid infaller i slutet af maj
och i juni.
G. G.
Halmstädja, kam., en afgift af grundskattenatur
i Skåne, härledande sig från räntegifvarens
skyldighet under danska väldet att forsla själfva
sädeskärfvarna till räntetagarens lada. Då man
sedan öfvergick till räntelikvid i spannmål,
ålades räntegifvaren att lösa halmen med en
afgift, som enligt ett generalguvernörsbeslut
fortfor att utgå äfven efter Skånes införlifvande
med Sverige. Beloppet är 4 skilling och
6 runstycken för tunna råg och korn samt
hälften för hafre, att betalas hvart sjunde år.
Kbg.
Halna, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. 3,379 har. 732 inv. (1907). Annex till
Undenäs, Skara stift, Södra Vadsbo kontrakt.
Halo. Se Halofenomen.
Haloander, Gregor (hette eg. Meltzer), tysk
jurist, f. 1501 i Zwickau, d. 1531, studerade i
Leipzig och Bologna och fick under sin vistelse
i Italien tillfälle att samla ett rikt material
till en ny, kritisk upplaga af "Corpus juris
civilis". Efter återkomsten till Tyskland utgaf
han med rådets i
Nürnberg understöd de justinianska rättssamlingarna:
"Digestorum sive pandectarum libri quinquaginta" (1529),
"Institutionum libri quatuor" (s. å.),
"Codicis Justiniani ex repetita prælectione libri duodecim" (1530) och
"Novellarum constitutionum ... volumen" (1531).
H. var den förste, som utgaf novellernas grekiska
texter, hvilka af honom försågos med latinsk öfv.
(Rld.)
Halobates, zool. Se Vattenlöpare.
Halofenomen (af grek. halos, ring omkring solen
l. månen), meteor., vissa optiska företeelser,
som framträda, när himlen är öfverdragen med
en mycket tunn slöja af fjädermoln (cirri),
och hvilka bero på ljusets brytning i de små
iskristaller, af hvilka dessa moln utgöras. Dessa
synnerligast i de arktiska trakterna ofta
förekommande, stundom ganska praktfulla fenomen
framträda i mångfaldigt växlande former. De kunna
i allmänhet sägas bestå af ljusringar eller delar
af sådana och torde lättast kunna systematiseras
genom läget i förhållande till ljuskällan:
solen eller månen. Bland dessa ljusringar kan
man således särskilja sådana, som ha solen
till medelpunkt, som gå genom solen eller som
tangera några af de förstnämnda. De vanligast
förekommande äro de ringar, som ha solen eller
månen i medelpunkten; dessa kallas solgårdar
eller mångårdar. Två olika storlekar förekomma,
den ena med ett vinkelafstånd från solen af
ung. 22° och den andra med omkr. 46°. Gårdarna
äro färgade med rödt på inre och blått på yttre
sidan. De förklaras genom ljusets brytning i
de uti luften sväfvande små iskristallerna. Då
dessa utgöras af sexsidiga prismor, bilda två
icke parallella och icke sammanstötande sidoytor
en vinkel af 60°, alltså samma vinkel som i en
trekantig liksidig prisma. En ljusstråles minsta
afböjning vid brytning i en sådan isprisma
är omkr. 22°; följaktligen utträder efter en
sådan afböjning en stor mängd strålar i nästan
samma riktning, liksom de verksamma strålarna
hos regnbågen. Detta antagande förklarar
gårdens uppkomst och storlek samt färgernas
anordning. 46-graders-gården förklaras vanligen
genom det antagandet, att isprismornas axel står
lutande, så att den räta vinkeln mellan sido- och
grundytan utgör prismans brytande kant. Minimum
af afböjning är då 46°. Af de ljusringar, som
gå genom solen eller månen, är sällan mer än
ett fragment synligt. Det enklaste och kanske
vanligaste fallet är ett stycke af en storcirkel
ofvanför solen, då hon står lågt på himlen, i
form af en vertikal kolonn. Mer sällan framträder
kolonnen äfven under solen. Den förklaras genom
ljusets reflexion mot iskristallernas horisontala
ytor. Genom solen går ock en hvit ring, stundom
kring hela horisonten, parallell med denna och af
en bredd ungefär lika med solens. De tangerande
bågarna beröra gårdarna merendels på den genom
solen gående vertikallinjen, men äfven på sidorna
kunna sådana framträda. Genom kombination af
två haloer uppstå på vissa punkter starkare
belysta och starkare färgade punkter, t. ex. de
i jämnhöjd med solen liggande bisolarna,
alstrade genom den förenade verkan af solgården
och en genom solen gående horisontal ring. Äfven
månens ljus alstrar dylika halofenomen, t. ex.
bimånar, ehuru naturligtvis mycket svagare.
Motsol, antheli l. Ulloas ring är ett annat
fenomen, som några ansett vara af samma natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
