Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamberg, Nils Peter - Hamberg, Knut Teodor - hamberg, Axel - Hamberg, Hugo Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
badgyttjan i Marstrand, dels af undersökningar
rörande flyktiga arsenikföreningars giftighet,
arsenikens lokalisation i olika organ vid
förgiftningar, öfver fysiologiska verkningar af
flyktiga ämnen i brännvin, om ölets alkoholer,
öfver anilinfärgade väfnader, om giftiga
verkningar hos stenmurklan o. s. v. Dessutom
utgaf han 1843-48 en medicinsk farmaceutisk
drogsamling i 5 afdelningar, för hvilken han 1848
af Sundhetskollegium belönades med ett pris. I
Stockholm inrättade han 1853 ett museum för
naturvetenskap, slöjd och konst, hvilket 1864
skingrades, i det samlingarna dels försåldes,
dels skänktes till skolor. Ehuru efter 1889
fullständigt blind, sökte han dock följa med
utvecklingen af de vetenskaper, åt hvilka han
rastlöst och framgångsrikt egnat sina krafter.
2. Knut Teodor H., den föregåendes
broder, missionär, f. 25 mars 1819
i Stockholm, d. 13 maj 1854 i Hongkong,
egnade sig åt handeln, studerade 1844-46 vid
missionsinstitutet i Basel och verkade 1846-54
som missionär i Kina. Olika åsikter om sättet
att nå missionerandets mål medförde en strid
emellan H., som ville arbeta sakta, men säkert,
och tyske missionären Gützlaff, som med hast
ville skapa en församling. Skrifter: Report
regarding the chinese union at Hongkong (1851)
och The chinese rebel-chief Hung-Siu-Tsuen and
the origin of the insnrrection in China (1856).
3. Axel H., son af H. 1, geograf, mineralog,
geolog, hydrograf, meteorolog och fysiker, f. 17
jan. 1863 i Stockholm, student i Uppsala 1881,
filos. kand. 1888, filos. lic. 1893, docent
i mineralogi och kristallografi s. å. vid
Stockholms högskola, hvarest han föreläste
i dessa ämnen till 1901, då han förordnades
att föreläsa i fysisk geografi och historisk
geologi. Sistnämnda år blef han på afh.
Sarjeksfjällen, en geografisk undersökning filos.
doktor i Uppsala och utnämndes 1907 till
e. o. professor i geografi där. H. deltog
1883 som hydrograf i A. E. Nordenskiölds
expedition till Grönland samt har sedermera
företagit flera resor i vetenskapligt syfte,
bl. a. åtföljde han 1898 som hydrograf,
biträdande geolog, fotogrammetriker och
fysiker A. G. Nathorsts expedition till
Spetsbergen och Kung Karls land. 1895 började
H. en viktig och omfattande naturvetenskaplig
undersökning af Kvickjocksfjällen, ett förut
så godt som outforskadt område, hvarvid
han efter hand skaffade sig biträde af 14 andra
forskare. Själf har H. sysselsatt sig med
kartläggningen och de geologiska, hydrografiska
och meteorologiska förhållandena samt särskildt
med snön och glaciärerna i detta område.
Resultaten utgifvas med statsunderstöd i arbetet
Naturuwissenschaftliche untersuchungen des
Sarekgebietes in Schwedisch-Lappland (beräknadt
att innehålla omkr. 2.000 sidor stor oktav).
I 6 afhandlingar (1884-86) bearbetade H.
de under Nordenskiölds expedition utförda
hydrografiska arbetena, hvarvid hans rön om
den östgrönländska polarströmmen samt hans
bestämningar af hafsvattnets kväfgashalt
vid olika temperatur och salthalt må särskildt
framhållas. Af stort intresse äro hans
iakttagelser öfver temperaturen på djupet i
Mälaren och Saltsjön, hans undersökning af
älfven Rapaätno i Kvickjocksfjällen samt
Hydrographische arbeiten der von A. G. Nathorst
geleiteten polarexpedition. 1898. Som mineralog
har han publicerat en mängd afhandlingar med
beskrifning af 4 nya mineral,
naturliga kristaller af gediget bly,
morfologisk framställning om rhodonit från
Tagsberg samt studier öfver kristallers
etsning och upplösning. Som geolog har han
särskildt behandlat kvartärtiden och de
med istiden sammanhängande företeelserna,
bl. a. i ofvannämnda gradualafhandling. Af
stor betydelse i meteorologiskt, geologiskt
och fysisk-geografiskt afseende är Die
eigenschaften der schneedecke in den
lappländischen gebirgen (1907, utgörande bd
I, afd. III, "Gletscherkunde", af ofvannämnda
"Naturwiss. unters. des Sarekgebietes".) Som
geodet och jordmagnetiker har H. utfört
vackra arbeten, publicerade i "Astronomische,
photogrammetrische und erdmagnetische arbeiten
der von A. G. Nathorst geleiteten schwedischen
polarexpedition 1898". Han har konstruerat
flera apparater, såsom en apparat för
bestämning och analys af i vatten absorberade
gaser, vattenhämtare, vattenstånds- och
snöackumulationsmätare, en fotogrammetrikamera
och själfregistrerande meteorologiska
apparater. Hans flesta arbeten äro publicerade
i Vet. akad:s skrifter, Geol. fören:s
förhandlingar och "Ymer". Vid allm. konst-
och industriutställningen i Stockholm 1897 fick
H. guldmedalj för en utställning af skandinaviska
mineral. Sedan 1905 är han led. af Vet. akad.
1. S. J-n. 2. (E. M. R.) 3. N. E-m.
Hamberg, Hugo Emanuel, meteorolog, f. 6 jan. 1847
i Uppsala, blef student där 1865, filos. doktor
1872, amanuens vid meteorologiska observatoriet
i Uppsala s. å. och docent 1874. Som Sederholmsk
stipendiat juni 1876-maj 1877 studerade han
anordningarna och verksamheten vid de förnämsta
meteorologiska instituten och observatorierna
i Europa och Förenta staterna. Han kallades
1878 till amanuens vid Statens meteorologiska
centralanstalt samt utnämndes 1902 till professor
och föreståndare för densamma. Sedan 1905 är
H. led. af Vet. akad. Genom bearbetning i olika
riktningar af förnämligast nämnda anstalts
observationsmaterial har H. vidgat kännedomen
om Sveriges klimatiska förhållanden. Härtill
har mycket bidragit det af H. anordnade,
hela landet omfattande system af en mängd
privata s. k. tredje klassens stationer för
nederbörd, temperatur m. m., hvilket sedan
1878 varit i verksamhet. En sammanfattning
af iakttagelserna från dessa och öfriga
stationer har han fr. o. m. 1881 meddelat i
tidskriften "Månadsöfversigt af väderleken i
Sverige". H. har vidare ledt den undersökning
rörande skogarnas inflytande på klimatet,
hvilken varit meteorologiska centralanstalten
uppdragen, och har i Om skogarnes inflytande
på Sveriges klimat (i Domänstyrelsens
und. ber. rör. skogsväsendet 1884, 1887 och 1895)
redogjort för denna undersöknings resultat
i fråga om skogarnas inflytande på luftens
och markens temperatur, luftens fuktighet,
nederbörden och snötäcket, på samma gång som han
lämnat en framställning af dessa klimatelements
fördelning öfver landet. Bland öfriga arbeten,
de flesta publicerade i Vet. akad :s skrifter,
märkas Om den s. k. luftelektriciteten (1872),
Om nattfrosterna i Sverige 1871-73 (1874),
La température et l’humidité de l’air à
diffcrentes hauteurs (1876), Om luftens olika
grad af genomskinlighet i Upsala (1878),
Sur la variation diurne de la force du vent
(1880-83), La radiation des nuages supérieurs
(1891), La pression atmosphérique moyenne en
Suède 1860-1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
