Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1213-1214 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton, Adolf Ludvig - Hamilton, Guatsf Wathier - Hamilton, Jakob Essen - Hamilton, Hugo Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fiendskap och oförsonligt hat gentemot konungen,
och efter sitt afsked från hofvet deltog han
som ifrig oppositionsman i följande riksmöten;
särskildt utmärkte sig H. som oförskräckt
försvarare af friheten, då han vid förenings-
och säkerhetsaktens föredragning på rikssalen
21 febr. 1789 först af alla yrkade, att
stånden måtte få öfverlägga på skilda rum. Hans
frihetsifver förmådde honom att med hänförelse
hälsa franska revolutionen, och ännu i början af
1793 författade han ett "project till fransyska
republiquens lagstiftning". Men den följande
skräckregeringen botade hans jakobinism, och
vid 1800 års riksdag tillhörde han högern
eller rojalisterna. - H. var en bildad och
kunnig man, begåfvad med mycken kvickhet och
ovanlig iakttagelseförmåga, därjämte modig
och öfvertygelsetrogen. Men hans bildning
var tämligen uteslutande fransk, och hans
infall utmynnade ofta i blodig satir och bitter
galla. Han var också fruktad af sin samtid för
sina skarpa och kvicka epigram. Ända sedan sin
tidiga ungdom 1763 till sitt afskedstagande
från hofvet 1782 förde H. en vidlyftig dagbok,
bevarad i 6 kvartvolymer i grefliga Hamiltonska
arkivet å Barsebäck, hvari han upptecknade sina
iakttagelser företrädesvis från hoflifvet och
från sina långvariga resor i Europa. På gamla
dagar, förmodligen 1795, författade H. med
ledning af sina dagboksanteckningar, personliga
minnen samt lösa rykten och skvaller, som kommit
till hans öron, sina s. k. "Anecdoter till
Gustaf III :s och Gustaf IV Adolfs historia". Af
detta memoarverk är den första, viktigare
delen utg. af trycket af O. Levertin under
titeln Anekdoter till Svenska historien under
Gustaf III :s regering (1901, i serien "Svenska
memoarer och bref", bd IV). H:s anekdoter äro
roande och lättlästa, innehålla flera slående
karakteristiker och meddela en mängd intimare
smådrag ur hofvets och de aristokratiska
kretsarnas lif, men de äro starkt färgade af
författarens hat mot Gustaf III, omtala oftast
utan reservation som sant det orimligaste förtal
samt skandalösa rykten och smädelser, som spredos
i oppositionskretsar om konungen och hans män,
och kunna därför endast med kritik och stor
försiktighet användas såsom källa.

7. Gustaf Wathier H., grefve, den
föregåendes son, landshöfding, f. 5 juli 1783,
d. 8 dec. 1835 i Linköping, fick 1805
häradshöfdings namn och värdighet samt utnämndes
1808 till assessor i Svea hofrätt, 1809 till
statssekreterare vid Kammarexpeditionen och
s. å. till justitieråd. 1826 förordnades han
till landshöfding i Östergötlands län. Han
åtnjöt stort anseende som ämbetsman och troddes
vara bestämd till grefve Rosenblads
efterträdare som justitiestatsminister.
Han efterlämnade anteckningar från tiden 1809-35,
hvilka ännu icke blifvit öppnade.

8. Jakob Essen H., grefve, den föregåendes
kusin, son af ryttmästaren Axel H. och Beata
Elisabet von Essen af Zelle, politiker,
öfverståthållare, f. 12 sept. 1797 på Kronovall
i Fågeltofta socken, Malmöhus län, d. 3 maj
1864 i Paris, ingick 1814 som kornett vid
Lifregementets husarkår, som han 1838 lämnade
med överstelöjtnants afsked. Därefter drog han
sig tillbaka till sin egendom Lyckås i Jönköpings
län, men blef 1848 utnämnd till öfverståthållare
i Stockholm samt generalmajor. Under sin
öfverståthållartid (1848-62) medverkade han till
hvarjehanda samhällsnyttiga åtgärder, bl. a. till
den fattigare hufvudstadsbefolkningens fromma,
och ådagalade en frisinnad uppfattning,
som bl. a. förmådde honom att motsätta
sig det stockholmska prästerskapets
kraf på en sträng tillämpning af
det s. k. konventikelplakatet.

H., som
fr. o. m. 1828 års riksdag med intresse
deltog i det politiska lifvet, tillhörde
den liberala riddarhusoppositionen och
vid 1840 års riksdag den af Anckarsvärd
och af Nordin ledda s. k. koalitionen. Han
var ordf. i bevillningsutskottet 1840-41,
konstitutionsutskottet 1847-48 och bankoutskottet
1850-51.


9. Hugo Adolf H., friherre, sonsons sonson af
H. 3, generalpostdirektör, f. 2 okt, 1802, d. 5
juni 1871, var son till landshöfdingen i Örebro
län (1796-1801), sedermera öfverstekammarherren,
friherre Karl Didrik H. (f. 1766, d. 1848),
som skref memoarer, "Anteckningar af en gammal
gustavian" (utg. i Eidder-stads "Historiskt
memo-irebibliothek", 1854), hvilka innehålla
bl. a. skildringar från Gustaf III:s ryska
krig, hvari H. deltog. H. blef student
i Uppsala 1819 och filos. mag. 1824 samt
var 1828-34 andre sekreterare i Kabinettet
för utrikesbrefväxlingen. Som kammarherre
hos kronprins Oskar (1826-39) kom han i
vänskapligt förhållande till denne. Vid 1840
års riksdag kallades han af Karl XIV Johan
till chef för Finansdepartementet, men
afböjde anbudet. Af konung Oskar I förmåddes
H. att 1844 öfvertaga ledningen af k. teatern,
hvars dåliga ekonomiska ställning han lyckades
förbättra genom sträng sparsamhet. Den svenska
dramatiken sökte han uppmuntra genom att på
k. teaterns repertoar upptaga flera arbeten af
inhemska författare, såsom Börjesson, Blanche,
Jolin, Dahlgren och Ridderstad. Han kvarstod
som teaterdirektör till 1848. Redan 1845
hade han utnämnts till öfverpostdirektör och
nedlade på postverkets utveckling ett betydande
arbete. Han blef 1850 den förste innehafvaren
af generalpostdirektörsvärdigheten, men
till följd af ett missförstånd mellan honom
och regeringen måste han s. å. afgå från sitt
ämbete. Från och med 1828 deltog H. i allmänhet
i ståndsriksdagarna och arbetade framför allt
för en representationsförändring. Af Örebro läns
landsting insatt i Första kammaren, tillhörde
han den åren 1867-70. Varm älskare af skön konst,
tecknade och utgaf H. flera litografiska arbeten,
bl. a. illustrationer till Nicanders "Runor"
(1825), Tegnérs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>