Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskris - Handelskutym - Handelsköp - Handelsmarin - Handelsminister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minska exporten eller åstadkomma bådadera och
sålunda försämra landets handelsbalans. Huru
långt nu prisstegringen skall kunna fortgå,
utbreda sig och fortvara samt i hvilken
grad ökade massor af produkter kunna vinna
omsättning, beror alltså i väsentlig grad
af penning- och kreditförhållandena. Dessa
behof af ökade omsättningsmedel fyllas i
vissa fall hufvudsakligen genom förökning af
den cirkulerande penningmassan (så skedde på
1850-talet till följd af den enormt stegrade
guldproduktionen, och så sker ofta i länder
med oinlösliga papperspenningar, genom rundlig
emission af dylika), men dylika fall äro
antingen abnorma eller undantagsfall. Under
vanliga och normala förhållanden är det
endast genom utsträckt bruk af krediten
i dess olika former: bokkredit, växlar,
anvisningar, banksedlar etc., som dessa
behof kunna tillfredsställas. Därigenom
får kreditförhållandenas beskaffenhet
väsentligt inflytande på den utsträckning
och intensitet, som affärsverksamheten
och spekulationen kunna ernå under tiden
närmast före krisen, och medelbart på krisen
själf, ty dennas styrka är nära beroende af
spekulationsperiodens karaktär. I all synnerhet
kunna de sedelutgifvande bankernas åtgöranden
vara ödesdigra i detta afseende. Att däremot
god tillgång på penningar och kredit ej är
tillräcklig för att framkalla en kris framgår
däraf, att låg räntefot och tryckta tider ofta
sammanträffa, utan att detta framkallar någon
lifaktighet. - Äfven på själfva krisens förlopp
inverka penning- och kreditförhållandena. Krisen
leder nämligen till inskränkning af krediten,
denna inskränkning går ofta, i synnerhet om
krisen öfvergår till panik, till öfverdrift,
och därigenom stegras krisens intensitet. Äfven
här äro sedelbankernas görande och låtande af
betydelse. Det blir nu i synnerhet deras uppgift
att medelst ökad sedelutgifning lindra följderna
af denna öfverdrifna inskränkning af krediten,
en uppgift, som enligt regeln kan väl fyllas
endast af en stor centralbank, hvars sedlar
äfven under krisen åtnjuta allmänhetens fulla
förtroende och som kan öka sin sedelutgifning
utan att minska detta förtroende.
Följderna af dessa, här i deras allmänna
drag skildrade, handelskriser äro ej blott i
ekonomiskt, utan äfven i socialt och sedligt
hänseende skadliga. De innebära ej endast
förstöring af kapital och arbete; de öka äfven
afståndet mellan fattiga och rika, emedan det
är medel- och arbetsklassen, som lida mest af
dem. De bidraga äfven att i allt större och
större kretsar sprida smaken för att genom
spekulationer o. d. utan egentligt arbete
förvärfva förmögenhet, äfven om detta förvärf
skulle förutsätta åtgöranden, som af vanlig
moral måste betecknas såsom bedrägliga. Senare
tiders kriser erbjuda alltför många bevis
därpå. - Dessa menliga följder ha naturligtvis
framkallat många förslag till förekommande af
dylika katastrofer. De af dessa, som gå ut på,
att staten skall direkt ingripa i och ordna
näringslifvet eller delar däraf, äro å ena sidan
ej af åsyftad verkan, å den andra vanligen i
andra afseenden särdeles skadliga. Andra åter,
såsom lagbestämmelser med afseende å aktiebolags-
och sedelbanksväsendet m. m., kunna visserligen
mildra, men ej förekomma kriser, ty de undanröja
ej dessas viktigaste orsaker. Dessa medel
visa sig svaga i synnerhet i de länder, där
spekulationsmanien vunnit
stor spridning. - Handelskriser ha alltsedan
början af 1800-talet uppträdt ganska ofta. De
svåraste inträffade 1857 och 1873. Under
1800-talets sju första decennier inföllo
dessa kriser med stor regelbundenhet ungefär
hvart tionde år, hvilket föranledde en del
nationalekonomer att anse detta krisernas
regelbundna uppträdande som en naturnödvändighet
(engelsmannen Jevons satte dem t. o. m. i
samband med de periodiskt inträffande
solfläcksmaxima). De kriser, som inträffat
efter 1866, ha emellertid icke att uppvisa
de tidigares periodicitet. Jfr bl. a. Wirth,
"Geschichte der handelskrisen" (4:e uppl. 1890),
Cl. Juglar, "Des crises commerciales" (2 :a
uppl. 1889), E. v. Bergmann, "Geschichte
der nationalökonomischen krisentheorieen"
(1895), och J. Lescure, "Des crises générales
et périodiques de surproduction" (1907).
D. D-*
Handelskutym. Se Handelsbruk.
Handelsköp, jur., enligt definitionen i lagen om
köp och byte af lös egendom 20 juni 1905 § 4:
"köp, som är slutet mellan köpmän i och för
deras rörelse". Köpman betyder här "enhvar,
som, enligt hvad särskildt finnes stadgadt, är
pliktig att föra handelsböcker" (se d. o.). Att
på detta sätt de merkantila köpen, sådana som
ingås mellan affärsmän inbördes för deras affärs
skull (enligt motsvarande danska och norska
lagstadganden: "mellem handlende i eller for
deres bedrift"), i skandinavisk rätt särskiljas
från vanliga (ofta s. k. civila) köp och i flera
hänseenden - beträffande påföljd af dröjsmål,
undersöknings- och reklamationsskyldighet,
ränta å köpeskillingen m. m. - regleras
särskildt strängt, öfverensstämmer med
handelsförhållandenas natur och har äfven vissa
motsvarigheter i främmande rättssystem. Jfr
Dröjsmål (sp. 951), Köp, Reklamation och Ränta.
C. G. Bj.
Handelsmarin. Se Handelsflotta.
Handelsminister kallas i en mängd stater den
ledamot af landets ministär, som står i spetsen
för de förvaltningsärenden, som röra handel och
industri, där dessa fått ett eget departement
och ej, som stundom är fallet, handläggas inom
finans- eller inrikesministeriet. I Sverige
har Finansdepartementet att handlägga flertalet
hithörande ärenden, af hvilka några dock falla
inom Civildepartementets område. Yrkanden ha
emellertid på senaste tiden med växande styrka
framställts på inrättandet af ett särskildt
departement för handel och industri. - I utlandet
äro handels- och industriärenden stundom lagda
under ett särskildt ministerium, stundom
sammanförda med jordbruksärenden eller med
"allmänna arbeten’’ (se Arbetsminister). Ett
själfständigt ministerium för handel (eller
handel och industri) ha Danmark, England
("board of trade", se Board, sp. 835), Canada,
Frankrike, Preussen, Ryssland, Österrike,
Ungern och Peru. Med jordbruksärenden äro
handels- och industriärenden förenade i Italien,
Nederländerna, Rumänien, Serbien, Bulgarien,
Schweiz, Japan och Cuba. Handelsministern
är på samma gång arbetsminister i Belgien,
Brasilien, Chile, Portugal och Turkiet. I Norge
äro handels-, industri- och sjöfartsärenden
sammanförda, i Commonwealth of Australia
handels-och tullärenden, i Förenta staterna
handelsärenden och arbetarfrågor. I allmänhet
märkes i flera länder en sträfvan att
vid regeringsärendenas fördelning bereda
handelsärenden och omedelbart därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
