Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drifver betydlig handel. Industrien,
som är i starkt stigande, omfattar allehanda
metallarbeten, maskiner och vagnar, linne,
bomull, tobak, choklad, lackerade varor,
tapeter, tändstickor, gummivaror och glas
samt öl och spritdrycker i stor skala. Det
är säte för provinsstyrelsen och flera andra
högre ämbetsverk samt för 3:e arméinspektionen,
för generalkommandot öfver 10:e armékåren och
för flera divisions- eller brigadstaber. –
2 km. n. v. om staden ligger den nu med
H. införlifvade byn Herrenhausen med ett
lustslott (byggdt 1698), som var de förre
konungarnas sommarresidens och där ett viktigt
förbund slöts (se Hannoverska alliansen), ö. om
staden ligger den vackra skogen Eilenriede;
där ligger också den zoologiska trädgården. En
förstad till H. är staden Linden (se d. o.).
H. (eg. Honover, d. v. s. den vid "hohen
ufer", höga stranden, af Leine liggande orten)
omnämnes i urkunderna först 1163. Med dess
inträde i hanseförbundet (1368) började en tid
af uppblomstring för handel och näringar, hvilka
dock gingo mycket tillbaka under reformationen,
som af borgerskapet genomfördes med ytterlig
våldsamhet. Hertig Georg af Celle tog 1636 sitt
residens i H., hvarmed följde en ny lyftning,
som likaledes försvann, då kurfursten Georg 1714
uppsteg på Englands tron. 1745 af slöts i H. en
traktat mellan England och Preussen samt 1814
fred mellan Ryssland och Danmark. Till namnet
var H. residens sedan 1815, men i verkligheten
först sedan 1837. Sedan 1890 har det titeln
"kunglig hufvud- och residensstad".
4. Fordom hertigdöme, kurfurstendöme,
konungarike.
H:s historia sammanfaller med hertigdömet
Braunschweigs (se d. o.), tills 1569
mellersta huset Braunschweig-Lüneburg delades
i två linjer, Braunschweig-Lüneburg-Dannenberg
och den nya linjen Braunschweig-Lüneburg. Från
den senare härstammar den kungliga hannoverska
familjen. Linjens stiftare var hertig Vilhelm
d. y. (d. 1592), hvilken genom fördrag med sin
äldre broder erhöll Lüneburg och Celle. Vilhelms
fyra söner följde efter hvarandra i styrelsen,
nämligen Ernst (d. 1611), Kristian (d. 1633),
August (d. 1636) och Fredrik (d. 1648). En
femte son, Georg (d. 1641), erhöll 1636 det till
linjen hemfallna området Kalenberg, till hvars
hufvudstad han utsåg staden Hannover. Under
trettioåriga kriget förde bröderna en i hög
grad vacklande politik och slöto sig än till
det protestantiska partiet, än till kejsaren. I
enlighet med Georgs testamente delade hans båda
äldsta söner, efter farbrodern Fredriks död,
1648 de lüneburgska länderna mellan sig, på det
sätt att Kristian Ludvig (d. 1665), hvilken vid
faderns död, 1641, blifvit hertig af Kalenberg,
fick Lüneburg (med Celle till hufvudstad), men
lämnade åt Georg Vilhelm (d. 1705) Kalenberg
(med H. till hufvudstad). Efter den äldre
broderns död afstod Georg Vilhelm Kalenberg
åt sin yngre broder Johan Fredrik (d. 1679)
och öfvertog Lüneburg, med hvilket han 1689
förenade Sachsen-Lauenburg; men då han afled,
1705, utan att efterlämna mansarfvingar, hemföll
landet till kalenbergska linjen. I Kalenberg
hade hans yngste broder, Ernst August, hvilken
1662 blifvit biskop af Osnabrück, 1679 efterträdt
sin ofvannämnde broder Johan Fredrik. Ernst
August var
en af H:s utmärktaste regenter, ordnade
förvaltningen och finanserna samt införde
1682 prirnogenituren inom sitt hus. Till
belöning för tjänster mot kejsaren och tyska
riket erhöll han för sig och sina efterkommande
den länge eftersträfvade kurfurstevärdigheten
(1692). Arfsrätt till engelska kronan förvärfvade
han åt sin ätt genom sitt giftermål (1658)
med prinsessan Sofia, dotter till Fredrik
V af Pfalz och Jakob I:s af England dotter
Elisabet. Kurfursten Ernst August efterträddes
1698 af sonen Georg I Ludvig (d. 1727), hvilken
1705 med sitt land förenade de lüneburgska
länderna och 1715 af Danmark köpte de af detta
land från Sverige eröfrade hertigdömena Bremen
och Verden, hvilka områden Sverige i freden i
Stockholm 1719 mot ersättning af 1 mill. rdr
formligen afträdde. 1714 besteg han Englands
tron, hvarigenom hans stamland för mer än 100
är förenades i personalunion med det mäktiga
öriket. H:s intressen vanvårdades ingalunda
af de engelske konungarna Georg I (1714–27),
Georg II (1727–60), Georg III (1760–1820), Georg
IV (1820–30) och Vilhelm IV (1830–37). Väl led
landet betydligt under sjuåriga kriget (1756–63),
men det fick sedan under en långvarig fred bota
sina refvor och befann sig i ett blomstrande
tillstånd, då revolutionskrigen afbröto den
fredliga utvecklingen. 1801–02 hölls H. besatt
af preussarna, 1803 inryckte i landet en fransk
armékår under general Mortier, och 5 juli måste
den hannoverske fältmarskalken v.
Wallmoden-Gimborn ingå på en konvention, hvarigenom
hannoverska armén upplöstes och H. förband sig
att underhålla en fransk armé. Genom fördraget
i Schönbrunn (dec. 1805) bortbytte Napoleon
H. till Preussen, hvilket föranledde Sveriges
ingripande såsom af England med subsidier
understödd deltagare i den tredje koalitionens
krig mot Napoleon. Denne återtog emellertid 1806
H. vid sitt krig med Preussen. 1807 delades
landet mellan Frankrike och det nyupprättade
konungariket Westfalen, med hvilket äfven den
franska delen af H. förenades 1810. Redan
s. å. införlifvade Napoleon norra delen af
H. med Frankrike. På kongressen i Wien (1814-15) återställdes H. som en i personalunion med
England förenad, själfständig stat och upphöjdes
till konungarike. Dess område utvidgades med
Ostfriesland, Hildesheim, Arenberg-Meppen m. m.,
hvaremot det afstod Lauenburg till Preussen. I
patentet 7 dec. 1819 framställde prinsenregenten
i H., hertigen af Cambridge, grunddragen
till en efter engelskt mönster uppgjord
författning, hvilken dock först 1822 trädde i
verkställighet. Till följd af juli-revolutionens
(1830) inflytande nödgades regeringen i
H. 1833 proklamera en ny "landesgrundgesetz",
genom hvilken ministeransvarighet infördes
samt representationens båda kamrar erhöllo
ökad makt. När Vilhelm IV:s broder Ernst
August (1837–51), i enlighet med 1836 års
arfföljdsordning, 1837 besteg H:s tron, upphörde
personalunionen med England. Han var en afsvuren
fiende till alla liberala åsikter, upphäfde 1833
års författning och genomdref 1840 antagandet
af en ny, hvilken gjorde representationens
inflytande till det minsta möjliga. 1848 blef
han dock tvungen att gifva efter för folkviljan,
utnämna en frisinnad ministär och införa reformer
i författningen. Ernst August efterträddes af
sin blinde son, Georg V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
