Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanssen, Hans Peter - Hanssen-Nörremölle - Hansson, Sven - Hansson, Holger - Hansson, Olof - Hansson, Peder - Hansson, Anders Johan - Hansson, Ola - Hansson, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så, att de utan uppgilvande af sina naturliga
önskningar skulle fullt ut begagna sina
medborgerliga rättigheter, men sorgfälligt
hålla sig inom lagens råmärken. 1893 flyttade
han till Aabenraa och blef redaktör af
"Hejmdal", som under hans ledning fick stort
uppsving; förutom många politiska artiklar i
"Sönderjydske aarböger" författade han tre
småskrifter under den gemensamma titeln Vore
rettigheder. 1896 valdes han till landtdagsman,
d. v. s. medlem af preussiska andra kammaren,
och efter J. Jessens död 1906 blef man
snart ense om, att han som sönderjutarnas
duktigaste ledare borde intaga hans plats i
tyska riksdagen och lämna landtdagsvärfvet
till en annan. Som riksdagsman har han haft
väsentlig del i förberedelsen till traktaten
11 jan. 1907 om optantbarnens ställning. H:s
oförfärade agitation har naturligtvis gjort
honom fruktad och hatad af tyskarna, och
1906 måste han för en pressförseelse utstå
3 månaders fängelsestraff; hans landsmän
belönade honom genast med en utländsk resa.
E. Ebg.
Hanssen-Nörremölle. Se Hanssen, H. P.
Hansson, Sven, i Todene, stamfader för
Forstenasläkten (se d. o.).
Hansson. Holger, målare. Se Holger Hansson.
Hansson, Olof. Se Örnehufwudh. Jfr äfven
Fortifikationen, sp. 928 och 931.
Hansson, Peder, stamfader för släkten
Gavelius (se d. o.).
Hansson, Anders Johan, målare, f. 1770 i
Skåne, d. 1833 i Stockholm, var elev vid
målarakademien och uppträdde i slutet af
1790-talet med torra och triviala historiska
kompositioner. Efter att ha utfört några
altartaflor åt landsortskyrkor egnade H. sig
hufvudsakligen åt porträttkonsten. 1805-08
var han ritlärare i Lund, men bosatte sig
sedan åter i Stockholm. 1813 blef han led. af
konstakademien; hans receptionsstycke, porträtt
af Hilleström (1814), finns i akademiens
samlingar. H. målade äfven miniatyrporträtt,
men sysselsatte sig mest med kopiering och
restaurering. -rn.*
Hansson, Ola, svensk-tysk författare, f. 12
nov. 1860 i byn Hönsinge, Malmöhus län,
hemmansegarson, blef student i Lund 1881
och filos. kandidat 1882, företog resor öfver
kontinenten, uppträdde från 1884 med litterära
arbeten och bosatte sig i Tyskland 1889, från
hvilken tid han skrifvit sina skönlitterära
och kritiska arbeten äfven på tyska. I H:s
debutarbete Dikter (1884) samt ännu mer i hans
diktsamling Notturno (1885) och prosaskisserna
Sensitiva amorosa (1887, 2:a uppl. 1902; på tyska
1892) finner man ett mystiskt försjunkande i
sensationer och stämningar, ett utomordentligt
stegradt känslolif, som i sin pessimistiska
färgning, sitt starka intryck af "lifsångesten"
verkar hälft patologiskt. För öfrigt äro den
skånska slättnaturens egendomligheter däri
mångenstädes återgifna med skarp och känslig
iakttagelse. Förstlingsdikterna utgingo i viss
mån från den skånska hembygdstonen i Bååths
diktning, men voro af mera melankoliskt
och melodiskt kynne; senare gjorde sig
J. P. Jacobsens inflytande gällande i H:s stil
och språk, som bibehållit starka danismer; i
öfrigt var framställningen starkt maniererad,
motsvarande den sjuklighet i innehållet, som kom
till synes. I H:s novellistiska arbeten Parias
("Fatalistische geschichten", 1890; på danska
"Skæbnenoveller",
s å.), Alltagsfrauen (1891; 2:a uppl. 1896),
Kärlekens trångmål (1892), romanerna Frau Ester
Bruce (1894; "Fru Ester Bruce", 1900) och Vor
der ehe (1895; på norska "För giftermålet"; på
svenska "Före giftermålet", 1901), Im huldrebann
(1895), Meervögel (s. å.), Der weg zum leben
(1896; "Vägen till lifvet", s. å.), romanen
Der schutzengel (s. å.) och Nordisches leben
(I, Goldene jugend, s. å.) framlyser öfverallt
hans utmärkande naturbestämdhet; personerna
tänka och tala som författaren själf, men
han gör många intressanta iakttagelser och
fängslar genom såväl psykologiskt djup som
innerlig och skiftrik stil. I utlandet, där
H. tillkämpat sig en själfständig ställning,
har han dock kanske gjort sig mera bemärkt
som eminent essayförfattare. Redan i Literära
silhouctter (1885) ådagalägger han några af
en kritikers viktigaste egenskaper, hvilka
mera mognade framträda i hans Das junge
Skandinavien (1891), Seher und deuter (1893,
2:a uppl. 1895; danska "Tolke og seere",
1893), Friedrich Nietzsche (1895). Dennes
lära bemäktigade sig en tid H:s personlighet,
och han gjorde sig till tolk särskildt för
den intelligensaristokratiska åskådning,
hvars apostel Nietzsche var. Samtidigt gjorde
han front mot naturalismen och materialismen,
med hvilken hans mystiska läggning i grunden
egde föga samband (Kåserier i mystik, 1897);
emellertid är hans polemiska själfbiografiska
roman Resan hem (1895; "Rejsen hjem", 1894)
snarast hållen i 1880-talets naturalistiska stil,
likaså En uppfostrare (1901). Märkas må vidare
de originella små prosadikterna Ung Ofegs visor
(1892). 1901 sammanfattade H. ett urval ur sitt
egenartade, ojämna, men innebördsrika skaldskap
i den retrospektiva samlingen Dikter på vers
och prosa 1884-1901. Efter en genomgången inre
kris, som för någon tid förde honom i den
katolska kyrkans sköte, och sedan det några
år varit tyst om hans namn, utgaf han 1906 Det
förlofvade landet, en samling dikter, som dels
omfattade satiriska utfall, dels mera lyckade,
ömma hemlandstoner, 1907 Nya visor, i hvilka
han sammanfört skånska hembygdsdikter, poem om
tysk alpnatur och franska intryck, och 1908 På
hemmets altare. 1907 erhöll H. ett af statens
treårsstipendier för utmärkta vitterhetsidkare. -
H. ingick 1889 äktenskap med Laura Mohr, känd
under pseudonymen Laura Marholm, f. 1854 i
Riga, af dansk börd; hon har framträdt som
essayförfattarinna och novellist, och ett par
af hennes arbeten, Kvinnor (1895) och Tvänne
kvinnoöden (1896), har utkommit på svenska.
Hansson, Nils, agronom, f. 8 mars 1867 i Tottarps
socken af Malmöhus län, genomgick kurs vid
Hvilans folkhög- och landtmannaskola och öfvertog
1891 eget hemman invid Åkarp. Sedan han genomgått
landtbruksinstitutet vid Alnarp 1895-96, blef
H. ord. lärare vid Hvilans landtmannaskola,
till hvars anseende som landets främsta skola af
denna art H:s verksamhet kraftigt bidrog. Delvis
i samarbete med skolans föreståndare L. Holmström
utvecklade H. en framgångsrik verksamhet för
befordrande af föreningsväsendet bland ortens
landtmän och blef särskildt den ledande i den
lifliga kontrollföreningsrörelse, som omkring
sekelskiftet gjorde sig gällande först i Skåne
och sedan äfven i öfriga delar af landet. I
de årliga berättelserna från Malmöhus läns
kontrollföreningar samt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
