Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1433-1434 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanswurst - Hantel - Hants - Hantzsch, Arthur - Hanumant - Hanwell - Hanväxt - Han-yu - Hanåsa skog - Hanö - Hanöbukten - Hanöeka - Hanö fiskeläge - Hanö sund - Haoma - Hapale l. Sidenapsläktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig flera framstående konstnärer, såsom
J. A. Stranitzky och G. Prehauser,
att konstnärligt utbilda denna typ för
den tyska folkhumorn. Småningom förlorade
emellertid H. sitt intresse, då hans skämt
blef alltmera plumpt. Författaren Gottsched och
skådespelerskan Neuber, hvilka arbetade för det
fransk-klassiska dramats införande i Tyskland,
lyckades genomdrifva denna figurs förvisande
från de bättre tyska skådebanorna. Flera med
H. besläktade teaterfigurer (t. ex. Kasper)
ha likväl sedermera framträdt.


Hantel, ty. (af hand, hand), ett handredskap
för hemgymnastik, hvilket vanligen har formen af
ett kort järnhandtag med en järnkula i hvardera
ändan (se fig.) och nyttjas parvis för stärkande
af armmusklerna. Jfr Halterer.

Hants [hä’nts], engelskt grefskap. Se Hampshire.

Hantzsch, Arthur, tysk kemist, f. 1857 i Dresden,
studerade kemi under J. Wislicenus i Würzburg,
där han promoverades till filos. doktor, blef
1883 docent vid universitetet i Leipzig, kallades
1885 som ord. professor till Polyteknikum i
Zürich, 1893 till universitetet i Würzburg och
1903 till universitetet i Leipzig. Bland hans
preparativa arbeten må nämnas syntesen af ett
pyridinderivat, dihydrokollidindikarbonsyreester,
ur aldehydammoniak och acetättikester. Viktigast
bland hans teoretiska arbeten äro de, i hvilka
han och A. Werner uppställt och utvecklat
läran om kväfvets stereokemi. I en längre
serie af undersökningar har H. bearbetat
diazoföreningarna och försökt tillämpa
kväfvets stereoisomeri för att förklara
deras isomeriförhållanden. Sedan 1904 är
H. sysselsatt med att studera sammanhanget
mellan kemiska föreningars färg och konstitution.
H. E.


Hanumant, ind., eg. försedd med (starka) käkar,
namn på en mytisk apgudomlighet (se fig.), som i
eposet "Ramayana" spelar en mycket framstående
roll som hjälten Ramas vän och hjälpare vid
upptäckandet af den bortförda hjältinnan,
Sita, och alltsedan åtnjuter gudomlig dyrkan,
särskildt bland visnuiterna, i hvilkas tempel
i stor myckenhet apor husera, hvilka gälla
som H:s samsläktingar. H. är hufvudpersonen
i "Hanuman-nataka" (Hanumants skådespel)
l. "Mahanataka" (Det stora skådespelet),
skrifvet på sanskrit och behandlande partier
ur Ramas historia. Det säges vara författadt
af Damodara-micra (från 1000-talet e. Kr.). –
Jfr Lévi, "Théâtre indien", Aufrecht, "Catalogus
catalogorum", och Weber, "Ramatapaniya-Upanisad".
K. F. J.

Hanwell [hä’nωel], stad i engelska
grefsk. Middlesex, vid Brent, 12 km. v. om
Hyde park (London). 10,438 inv. (1901). Dårhus
(för 2,500 sjuka från London), öppnadt 1831.
J. F. N.

Hanväxt, bot. Se Hanblomma.

Han-yu, kinesisk
författare, f. 768, d. 824, var en betydande
och energisk förfäktare af Kong-fu-tses läror
inot tao-se och buddister. Han räknas till sin
tids främsta prosaister (särskildt parabler),
och äfven hans dikter skattas högt. Se Watters i
"Journal of the North-China branch of the Royal
asiatic soc.", VII.

Hanåsa skog, i Småland, n. om Högsby,
i Kalmar län. I H. tillfogades danskarna
under Gert Rantzau stora förluster på
återtåget från Vimmerby i juli 1612.
L. W:son M.

Hanö, ö i Östersjön, genom det omkr. 4 km. breda
Hanö sund skild från bergshöjden Listershufvud
i sydvästra Blekinge. Den höga (ända till
60 m.), skogbevuxna ön, som uppgifves ha 10
km. i omkrets, räknas som 1/4 mtl till Mjällby,
Blekinge län. På västra sidan af ön ligger Hanö
fiskeläge, hvars mark är af staten inköpt från
stamhemmanet och utdelad i smålotter, hvarigenom
en egnahemskoloni uppstått. Hamnbyggnad har
anlagts med statsmedel. På ön står ett 1904–06
uppfördt 16 m. högt fyrtorn af betong med
linsapparat af 3:e ordningen, frambringande
tre tätt på hvarandra följande korta blänkar
hvar 15:e sekund. Ljusstyrkan är omkr. 65,000
hefnerljus.

Hanöbukten, den svaga inbuktning Östersjön
gör på Skånes östra kust s. om Hanö.

Hanöeka, skpsb. Se Eka

Hanö fiskeläge. Se Hanö.

Hanö sund. Se Hanö.

Haoma, pers., religionshist., den heliga
rusdrycken, som användes som drickoffer, blandad
med vatten, mjölk m. m. i den avestiska eller
mazdeistiska högmässan. Den tillredes af en
liten ört, Sarcostema viminalis, som stötes
i mortel, numera i så små kvantiteter, att
den ej i ringaste mån berusar, men väl i den
gamla praxis. I avesta heter det, att haoman
gör sinnet lätt och låter en stackare känna sig
som en mäktig och lycklig man. Se Soma och
Parsism. Jfr N. Söderblom, "Rusdrycken
i religionens historia" (i "Morgon", 1905).
N. S.


Sidenapa.

Hapale 1. Sidenapsläktet, zool., hör till
kloaporna och har framtänderna förlängda i
en bågformig linje och nästan vågräta. De ha
hårpenslar å
öronen, men sakna man (se fig.). Hit höra
uistitin l. saguin l. hvitörade sidenapan,
H. iacchus, som är ett litet, vackert djur
af ända till 27 cm. längd och med 35 cm. lång
svans. Kroppen är fint byggd, pälsen är mjuk
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>