Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1455-1456 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harderwijk - Hardie, James Keir - Hardiesse - Harding, Karl Ludwig - Hardinge, Sir Henry - Hardinge, Sir Charles - Hardingstone - Hardjur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vida obetydligare än under medeltiden,
då den var medlem af hansan och dess
handelsförbindelser sträckte sig äfven
till Skandinavien. Den hade 1648-1811 ett
universitet, som var mycket besökt af svenskar
(Linné promoverades där till med. doktor 1735).
(J. F. N.)

Hardie [hä’di], James Keir, engelsk
politiker, f. 15 aug. 1856 i Skottland,
var kolgrufarbetare, men miste 1879 sin
anställning på grund af sina försök att
organisera grufarbetarna. I stället blef han af
dessa vald till sekreterare i en fackförening,
Lanarkshire miners’ union, och började uppträda
som tidningsman och praktisk politiker. 1892
invaldes han i underhuset, förlorade sin plats
1895, men har sedan 1900 suttit i parlamentet som
representant för Merthyr-Tydfil. H. började sin
politiska bana som radikal, men blef efter hand
utpräglad socialist och stiftade i jan. 1893 i
Bradford det s. k. Independent labour party
("I.L.P."), af socialistisk färg, som satte
till sin uppgift att skaffa arbetarklassen
egna representanter i parlamentet, utan hänsyn
till tories och liberaler. H. blef själf
partiets ledare i febr. 1894 och var till 1903
utgifvare och redaktör af dess tidning, "Labour
leader". Vid valen 1906 vunno de då samverkande
arbetarorganisationerna 51 (eller enligt annan
beräkning 54) platser i underhuset, af hvilka
många intogos af socialister, och H. valdes i
febr. s. å. till ledare för det i underhuset
nyorganiserade arbetarpartiet ("Labour party").
G. W-k.

Hardiesse [ardjä’ss], fr. (af hardi, djärf),
djärfhet, käckhet.

Harding, Karl Ludwig, tysk astronom,
f. 1765 i Lauenburg, d. 1834 i Göttingen,
var först teolog, men blef som informator i
J. H. Schröters familj i Lilienthal intresserad
af astronomien. Sedan han 1800-05 varit
anställd å Schröters privatobservatorium,
blef han 1805 professor i astronomi vid
universitetet i Göttingen. H. upptäckte den
tredje af småplaneterna, Juno (1804), och
flera kometer. Hans förnämsta arbete är Atlas
novus coelestis (1808-23, ny uppl. 1856),
som upptager omkr. 60,000 stjärnor och
som är en af de första efter vetenskapliga
principer konstruerade moderna stjärnatlaserna.
B-d.


Hardinge [hä’dirj. 1. Sir Henry H., viscount
H. of Lahore, brittisk general och statsman,
vicekonung af Indien, f. 1785, d. 1856,
inträdde redan som gosse i engelska armén
som fänrik och utmärkte sig särskildt som vice
generalkvartermästare vid den portugisiska armén
under Wellingtons fälttåg på Pyreneiska halfön
1808-15, i synnerhet i slagen vid Albuera (1811)
och Vitoria (1813). Han deltog i 1815 års fälttåg
mot Napoleon som engelsk kommissarie i preussiska
högkvarteret (till 1818) och åtnjöt i ovanligt
hög grad Wellingtons förtroende. I slaget vid
Ligny blef han illa sårad i vänstra handen,
som måste amputeras. H. hade 1815
erhållit knightvärdighet och befordrades 1821
till öfverste. H., som 1820 blifvit medlem af
underhuset, tillhörde juli 1828-juli 1830 som
krigsminister och juli-nov. s. å. som minister
för Irland Wellingtons konservativa ministär samt
var under Peel minister för Irland juli-dec. 1834
och krigsminister 1841-44. På Wellingtons
förslag utsågs han 1844 till vicekonung af
Indien. Under hans ämbetstid inföll första
sikh-kriget (se Indien, historia). H. deltog
i de militära operationerna som närmaste rnan
under general Gough och ledde med lysande
tapperhet sin härafdelning vid Ferozshah
(21 dec. 1845) och Sobraon (10 febr. 1846),
hvarefter han dikterade fredsvillkoren för
sikherna i Lahore. S. å. upphöjdes han till
viscount H. of Lahore. I jan. 1848 efterträddes
H. som vicekonung af lord Dalhousie; han sändes
i aug. s. å. till Irland för att i nödfall med
militärmakt kufva ett befaradt uppror och blef
1852 Wellingtons efterträdare som brittiska
arméns öfverbefälhafvare. Som sådan var han
alltför obenägen för reformer och fick uppbära
en dryg del af klandret för arméns oförberedda
tillstånd vid Krimkrigets utbrott 1854. Han
utnämndes 1855 till fältmarskalk. Jfr biografi
öfver H. af hans son, viscount H., i serien
’’Rulers of India" (1891).

2. Sir Charles H., den föregåendes
sonson, brittisk diplomat, f. 1858, inträdde
på den diplomatiska banan 1880, var 1903-04
biträdande utrikes understatssekreterare och
1904-06 brittisk ambassadör i Petersburg. Sedan
1906 är H. utrikesministerns närmaste man
("permanent understatssekreterare för utrikes
ärenden"). Han anses ha utöfvat stort inflytande
på tillkomsten af det engelskryska samförståndet
rörande Persien, Afganistan och Tibet 1907
samt har åtföljt Edvard VII på de flesta af
dennes i diplomatiskt syfte företagna resor på
kontinenten. 1 o. 2. V. S-g.

Hardingstone [hä’dir^ståljn], förstad
i s. ö. till Northampton i engelska
grefsk. Northampton. 7,846 inv. (1901).

Hardjur, Leporidæ zool., en till gnagarnas
ordning och underordningen Duplicidentati hörande
familj, som utmärkes genom klufven nos, långa
öron, kort uppåtriktad svans samt starka bakre
och jämförelsevis svaga främre extremiteter;
fötterna äro på undersidan beklädda med tätt
ställda, styfva hår, bildande elastiska borstar,
som fysiologiskt ersätta andra däggdjurs
trampdynor. I likhet med fam. Lagomyidæ ha
hardjuren fyra öfre framtänder, i det bakom
de två egentliga gnagartänderna ligga två små
stiftformiga, rudimentära tänder (däraf namnet
Duplicidentati). De strecktecknade kindtänderna
äro å hvardera sidan i öfverkäken till antalet
6, i underkäken 5; af dessa äro de tre bakre
molarer, m. a. o. ömsas ej. - Hardjuren äro i
allmänhet medelstora däggdjur och höra alltså
till de större gnagarna. De förekomma utbredda
i alla världsdelar med undantag af Australien,
där emellertid kaninen efter inplantering
förökat sig till den grad, att den i vissa
trakter är en verklig landsplåga. Antalet
beskrifna arter uppgår till omkr. 40; de räknas
stundom till ett släkte, Lepus, men uppdelas af
vissa författare på flera. Bibehålles släktet
odeladt, torde man åtminstone böra särskilja
två undersläkten: harar (Lepus s. str.) och
kaniner (Oryctolagus l. Cuniculus).
G. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>