Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1463-1464 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haren, Nordharen - Haren, Willem van

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nord-Amerika och på Grönland förekommande haren synes
vara endast obetydligt skild från vår. Haren
är ett utprägladt nattdjur, som, därest den ej
störes och blir uppskrämd, tillbringar dagen i
hvila. Af sinnesförmögenheterna är hörseln bäst utvecklad,
därnäst lukten; synen tyckes ej vara så god,
åtminstone vid fullt dagsljus. - I följd af
starkt utbildade bakre extremiteter kan haren
använda endast gångarten
språng (se Gång), och harspåret erhåller i följd
häraf ett särdeles karakteristiskt utseende med
sina efter hvarandra ställda framfotsstämplar
och i bredd stående aftryck af bakfötterna,
hvilka senare dock
vid flyktsprång stå något snedt (se
fig. 4). Innan haren lägger sig till ro, går han
för att vilseleda eventuella förföljare tillbaka
ett stycke i sitt eget spår, "gör lycka", som
det heter på jägarspråket,
och kastar sedan åt sidan, "gör afhopp". Detta
upprepas ett par tre gånger. Samma manöver
använder haren, då den förföljes af drifvande
hundar. Denna rätt enastående vana utgör en
anpassning gentemot harens många fiender. En
annan motvikt emot alla hotande faror visar
haren i sin starka fortplantningsförmåga, i
det honan föder, "sätter", tre kullar årligen
med 3-6 ungar i hvarje kull. Honan går dräktig
en månad, ungarna födas ganska försigkomna,
hårbeklädda och seende samt dia modern, som
f. ö. just ej visar dem någon synnerlig ömhet,
omkring tre veckor. Haren är ett värderadt
villebråd, det vanligaste föremålet för den hos
oss så gouterade stöfvarjakten, och lämnar
en god stek, som dock måste sättas efter många
andra slag af vildt. Den skada haren anställer
är vanligen af underordnad betydelse; dock kan
den, då den stundom vintertiden angriper barken
af unga fruktträd, anställa svår förödelse
i icke inhägnade trädgårdar.


Fig. 2. Svensk hare i vinterdräkt.
Fig. 1. Svensk hare i sommardräkt.
Fig. 3. Tyska haren.


Fig. 4. Harens spårställning, a
betningsspår, b vanligaste spårtypen,
c flyktspår.

På senare tid
har i vårt land på många ställen inplanterats
den ofvannämnda s. k. tyska haren, L. europæus
(fig. 3), som är större än vår; kroppens längd
uppgår nämligen till omkr. 600 och svansens till
100 mm. Öronen äro längre än hos vår hare och
uppgå till mer än hufvudets längd. Kroppsfärgen
är gråaktigt till gulaktigt brun, med undre
kroppsdelarna hvita och svansens öfversida
svart. Under den kallare årstiden inträder
ingen eller obetydlig färgförändring. I motsats
mot vår hare, som mera vistas i skogs- och
hagmark, uppehåller sig den tyska mest på
åkrar och fält. Af tidigare inplanteringar
lyckades endast den på Hven, men under de
sista åren har tysk hare med framgång införts
på många ställen i södra och mellersta delarna
af landet, så att den t. ex. på vissa trakter
i Skåne h. o. h. undanträngt den svenska. -
Enligt erfarenhet från platser, där bägge
arterna förekomma tillsammans, alstra svensk och
tysk hare med hvarandra fruktsamma bastarder.
G. G.
Haren. 1. Willem van H., holländsk
författare, f. 1710, d. 1768, var en tid medlem
af generalstaterna och sändebud i Bruxelles, men
störtades 1759 genom intriger och dog i armod
för egen hand. H. stod liksom sin yngre broder
fjärran från den af fransk smak behärskade
modedikten. Bekantast är hans epos Friso
(1741). Se vidare H. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>