Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 23-24 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hypsometer - Hypsometri - Hypsotermometer - Hyra - Hyrceum - Hyracodontidae - Hyracoidea l. Lamnungia, Klippdassar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Christens hypsometer.

Hypsometer (af grek. hy’psos, höjd, och metrei’n,
mäta). 1. Skogsv., en dendrometer (se d. o.),
som angifver trädens höjd. De mest bekanta
höjdmätningsinstrumenten af detta slag äro de
af tyskarna Faustmann och Weise
samt svenske jägmästaren H. Linner.
Alla dessa instrument ha emellertid
alltmera kommit ur bruk, emedan vid deras
användning alltid afståndet mellan trädet och
afläsaren måste direkt uppmätas med måttband.
För att undvika denna olägenhet ha på senare
tider konstruerats höjdmätare, genom hvilka
man kan jämföra höjden af ett träd med en
intill detsamma uppställd stång af bekant höjd.
Bland dylika hypsometrar är den af T. Christen
uppfunna (se fig.) både praktisk och enkel och
därför nu allmänt i bruk vid skogstaxeringar.
Instrumentet består af en linjal AB, hvarå
finnas angifna värden för träd upp till 40
meters höjd. – Vid afläsningen hålles linjalen,
med tillhjälp af ett snöre genom hålet i
öfre kanten, fritt rörlig i lodrät ställning.
Härefter flyttas den fram eller tillbaka, så att
syftlinjerna från ögat gå mot dels trädets topp,
dels dess bas genom respektive vinklarna A och B.
Härefter ser man efter, utan att röra hufvudet,
hvarest en syftlinje från ögat mot den invid
trädet uppställda stångens spets skär linjalen
och afläser på densamma trädets höjd.
I praktiken användas linjaler, afpassade att
jämföras med 4 eller 5 meters stänger. –
2. Fys. Se Hypsotermometer.

1. ^{G. Sch.}

Hypsometri (af grek. hy’psos, höjd,
och metrei’n, mäta). Se Höjdmätning.

Hypsotermometer (af grek. hy’psos , höjd,
och termometer), Hypsometer, Barotermometer
l. Koktermometer, fys., en termometer, hvarmed
höjder kunna mätas (jfr Barometer). I den
mån man höjer sig upp i atmosfären aftager
lufttrycket, och vattnets kokningstemperatur
sjunker. Men dessa två svara alltid mot
hvarandra, och man kan således, i st. f. att
mäta lufttrycket medelst barometer, bestämma
vattnets kokningstemperatur och i tabellen
öfver vattenångans tension söka denna vid den
observerade kokningstemperaturen. Denna utgjorde
exempelvis på 6,300 meters höjd, den högsta punkt
på Mustagh-ata i Pamir, som Sven Hedin besteg 6
aug. 1894, ännu 80° C., motsvarande ett lufttryck
af 355,2 mm. kvicksilfverhöjd; på 10,000 meters
höjd skulle koktemperaturen vara omkr. 71° C.,
motsvarande ett lufttryck af 244,2 mm., under
det att den vid medellufttrycket i hafsytan
760 mm. är precis 100° C. Koktermometern är
vanligen graderad från 75° eller 80° till 102°,
motsvarande ett lufttryck från 289 eller 355
till 816 mm. och konstrueras så, att nollpunkten
ligger strax ofvanför termometerkulan; för
utvidgningen från noll till 75° är en utblåsning
på röret, och utvidgningen mellan 75 och 102
upptager således nästan hela skalan. Därigenom
blifva graderna långa, och afläsningarna ske
med stor noggrannhet. En sådan termometer är
konstruerad af Walferdin. Först sedan man på
1890-talet börjat förfärdiga dylika termometrar
af det af Abbe i Jena uppfunna s. k. Jenaglaset,
som icke på något oregelbundet sätt ändrar
sin volym vid uppvärmning och afkylning, har
koktermometern blifvit ett noggrant instrument.

^{N. E–m.}

Hyra, jur., den ersättning i penningar, varor
eller tjänsteprestationer, som en person
vid ett hyresaftal (se d. o.) betingar
sig af en annan för egendom, som till den
senares brukande öfverlämnas, eller för
arbetskraft, som ställes till hans förfogande.

^{K. H. B.} (^{H. C. W.})

Hyraceum, farm. med., en i mindre stycken
eller massor af obestämd form förekommande
drog, till färgen svartbrun, till utseendet
här och där något hartsartad, till lukt och
smak erinrande om bäfvergäll. Denna numera
öfverallt bortlagda drog är säkerligen ett
exkret (intorkad urin jämte någon tillblandning
af ändtarmens innehåll) af Hyrax capensis,
damanen (se Hyracoidea). Detta djur håller till
bland klippor i Kaplandets torra nejder; och
där samlades hyraceum, som förr användes som ett
krampstillande och nervlifvande medel vid hysteri
och äfven, tillsammans med järn, mot bleksot.

^{O. T. S.}*

Hyracodontidæ, paleont., en grupp utdöda
opartåiga hofdjur (Perissodactyla), som
allmänt räknas till fam. noshörningar. Från
de nu lefvande noshörningarna skiljas de
dock genom en rad egenskaper, som närma dem
mindre ombildade, ursprungligare hofdjur. Dessa
smärta, högbenta och långhalsade djur påminna
nämligen till hela sin habitus vida mera
om hästar än om noshörningar, ehuru kraniet
och kindtänderna nära öfverensstämma med de
sistnämndas. Fram- och hörntänder äro fulltaliga
och normalt byggda. Horn på näsbenen saknas
fullständigt. Tre tår finnas å såväl främre
som bakre extremiteterna; hofleden är lång och
smal såsom hos antiloper. Hyracodontidæ lefde
i eocen- och oligocentiden i Nord-Amerika.

^L–e.

Hyracoidea l. Lamnungia, Klippdassar, zool.,
en däggdjursordning, hvilken förnämligast på
grund af extremiteternas byggnad måste anses
som en af de ursprungligaste och på samma
gång de mest afvikande bland alla lefvande
hofdjur. Deras litenhet, de korta öronen, den
förkrympta svansen, deras rörelser m. m. gifva
dem större yttre likhet med vissa gnagare,
till hvilken ordning de ock tidigare förts, än
med något nu lefvande hofdjur. De afvika ock
från flertalet bland de senare därigenom, att de
öfre framtänderna ha öppen rot och äro ständigt
växande; blott en sådan finnes å hvardera sidan;
kindtänderna närma sig hos somliga arter dem
hos noshörningen, hos andra dem hos det utdöda
hofdjurssläktet Palaætherium. Den främre
extremitetens fyra tår bära ej några egentliga
hofvar, utan breda, halfmånformigt böjda naglar;
detsamma gäller om bakfotens två yttre tår, medan
den tredje, som är rörlig, har en egendomligt
krökt, skarp nagel, som antagligen användes till
att hålla pälsen ren från ohyra. Klippdassarna
äro hälgångare; fotsulans beskaffenhet möjliggör,
att den verkar som en sugskifva, så att
djuret förmår klättra uppför nästan lodräta
klippväggar. Handrotens och vristens skelett
kännetecknas genom några mycket ursprungliga
drag. Tarmkanalen är utmärkt genom förekomsten
af öfvertaliga "blindtarmar". Klippdassarna
föda 2–3 ungar åt gången.

Familjen omfattar blott ett nu lefvande släkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>