Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infusoria, zool. Se Infusionsdjur - Infusoriejord. Se Bergmjöl - Infusorier, zool. Se Infusionsdjur - Infusum, farm. med. Se Infusion - In futurum, lat., i framtiden - Infällning, skpsb. Se Fällning - Infäste, en för Visby egendomlig form af upplåtelse af ofri tomt - Infödd l Inföding - Införlifvande språk. Se Polysyndetiska språk - Införsel - Införsel. 1. I. l. Import, polit. ekon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Infusoria, zool. Se Infusionsdjur.
Infusoriejord. Se Bergmjöl.
Infusorier, zool. Se Infusionsdjur.
Infusum, farm. med. Se Infusion.
In futurum, lat., i framtiden.
Infällning, skpsb. Se Fällning.
Infäste, en för Visby egendomlig form af
upplåtelse af ofri tomt. Efter 1 jan. 1908, då
lagen om nyttjanderätt till fast egendom trädde
i kraft, komma dylika upplåtelser icke längre att
ega rum, men de, som dessförinnan skett, behålla
sin giltighet enligt äldre lag. Se Skarstedt,
’’Lagen om nyttjanderätt till fast egendom"
(1907, s. 196)
V. Sgn.
Infödd l. Inföding. Medborgarskap i en
stat kan vinnas på två sätt, dels genom
födseln, dels genom en särskild statsakt, som
tillerkänner någon utländsk man medborgarrätt,
naturalisation (se d. o.). Som inföding anses
inländsk faders äkta, inländsk moders oäkta
barn, utan afseende på stället för födelsen,
samt hittebarn. Ang. den skillnad, som finnes
mellan infödde och naturaliserade medborgares
rättigheter se Medborgarrätt. Äfven inom
kommunen har inföding rättigheter framför
andra, som där vistas, hufvudsakligen i fråga
om fattigunderstöd. Den infödde förvärfvar sig i
och med födelsen inom en kommun hemortsrätt (se
d. o.) där, medan annan person, som där nedsätter
sig, först efter en viss tids uppehåll och
försörjning genom egna medel därstädes förvärfvar
hemortsrätt. Som inföding inom kommunen anses
den, som är född af där mantalsskrifven faders
äkta eller moders oäkta barn samt hittebarn.
H. L. R.*
Införlifvande språk. Se Polysyndetiska språk.
Införsel. 1. I. l. Import, polit. ekon.,
sammanfattningen af de varukvantiteter,
som under en viss tidrymd införas i ett
land från utlandet. Motsatser till införsel
äro dels utförsel l. export, d. v. s. de
varukvantiteter, som föras ur landet till
utlandet, dels genomförsel l. transito,
d. v. s. de varuförråd, som föras genom ett land
från ett främmande land till ett annat. (I ordet
"vara" inbegripas härvidlag icke ädla metaller
eller värdepapper.) Förhållandet mellan ett
lands införsel och utförsel – den viktigaste
beståndsdelen af den s. k. handelsbalansen (se
d. o.) – var utgångspunkten för merkantilisternas
nationalekonomiska undersökningar. Genom de
ensidigheter, till hvilka flera bland dem därvid
gjorde sig skyldiga, råkade handelsbalansens
betydelse hos de fleste nationalekonomer i
misskredit, till dess man sedan några decennier
tillbaka åter börjat egna denna företeelse större
uppmärksamhet och undersöka dels orsakerna till,
att stundom införseln öfverstiger utförseln,
stundom utförseln är större än införseln,
stundom jämvikt dem emellan existerar, dels
hvilka verkningar, som i olika fall blifva en
följd af det ena eller andra förhållandet. En
första förutsättning för sådana undersökningar
är en fullt tillförlitlig statistik öfver in- och
utförsel, upptagande ej blott de in- och utförda
varornas slag och kvantiteter, utan äfven deras
värden. Men en sådan statistik är till stor del
ännu blott ett önskemål, ty den statistik, som
finnes, är synnerligen bristfällig, framför allt
utförselstatistiken, hvilket senare förklaras
däraf, att tullagstiftningen ej fordrar samma
stränga kontroll öfver utförseln som öfver
införseln. – I fall värdet af ett lands införsel
öfverstiger värdet af dess utförsel, uppstår för
landet ett skuldsaldo till utlandet, hvilket
saldo kan dels betäckas genom fordringar, som
landet i fråga (resp. dess inbyggare) har hos
något annat land (resp. dess inbyggare), dels
uppgöras så, att det förvandlas till en stående
skuld, för hvilken endast ränta och möjligen
amortering behöfva erläggas, dels slutligen
utjämnas genom utförsel af ädla metaller. Den
sista utvägen står endast sådana länder öppen,
som ega betydliga förråd af ädla metaller. Men
äfven bland dessa länder måste man skilja
mellan sådana, som producera och exportera
ädla metaller, och de öfriga. De förra måste
ofta ha ett mer stadigvarande öfverskott af
(varu-)införsel, emedan detta är ett bland de
viktigaste slagen af vederlag för deras export
af ädel metall. De senare åter kunna endast
tillfälligtvis betala ett införselöfverskott
med ädla metaller, emedan ju deras förråd af
sådana är mycket begränsadt; ifall alltså nämnda
öfverskott af införsel är af mer stadigvarande
natur, måste någotdera af de två andra
sätten för utjämnande af införselöfverskottet
tillgripas. Ifrågavarande länder (d. v. s. icke
ädel metall producerande med införselöfverskott)
kunna delas i två grupper, nämligen kapitalrika
och kapitalfattiga länder. De kapitalrika
länderna, som ha lånat penningar åt andra länder
eller placerat kapital i affärsföretag e. d. inom
andra länder, måste på något sätt använda de
räntor, vinster och kapitalåterbetalningar,
som till följd häraf inflyta från andra länder,
och till dylika sätt hör, utom ny utlåning
till utlandet och import af ädla metaller,
äfven stegring af varuinförseln. Bland de
kapitalfattiga länderna med införselöfverskott
måste man åter skilja mellan två klasser. Den
ena klassen består af sådana, i hvilka
införselöfverskottet uppkommit till följd af en
stor konsumtion, hvilken antingen ökat importen
eller minskat exporten. Ett sådant land kan
endast undantagsvis i längden uthärda bördan af
ett införselöfverskott af någon större betydelse,
nämligen om landet genom annan merkantil
verksamhet (uppdrifven utländsk fraktfart
e. d.) har att påräkna årliga, från utlandet
inflytande tillgångar, med hvilka det kan betala
detta införselöfverskott. Saknar landet åter en
sådan inkomstkälla, måste det antingen skuldsätta
sig hos utlandet (härvid åsyftas ej blott statens
utländska skuld, utan all skuld till utlandet,
som ett land, resp. dess invånare, kan ådraga
sig för detta ändamål) eller ock till utlandet
eller till där bosatta personer afyttra en
del af sina jordegendomar, fabriker etc. för
att kunna betala införselöfverskottet. Om
härvid införselöfverskottet blir permanent,
komma alltså först landets utländska skulder
att år från år tillväxa, och slutligen,
då landet ej längre kan erhålla kredit,
den ofvannämnda utvägen eller någon med den
väsentligen likartad att tillgripas. Den
andra klassen af kapitalfattiga länder med
öfverskott af införsel består af sådana, hvilkas
införselöfverskott uppkommit därigenom, att de
af utlandet lånat penningar för produktiva
ändamål eller därigenom att utlänningar
placerat sina kapital i landets affärsföretag
eller slutligen därigenom, att landet
erhållit betydligare fordringar af utlandet,
t. ex. i form af krigsskadeersättning. Dylika
kapitalöfverflyttningar från ett land till ett
annat måste i regel leda till införselöfverskott
i det land, dit kapitalen öfverflyttas. Ty ett
land, som lånar penningar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
