Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 1131-1132 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacaranda Juss., bot., farm., tekn., - Jacarara, flod. Se Javari - Jacaren, zool. Se Krokodildjuren - Jaccuse! J'accuse! Se Dreyfusprocessen - Jacek Balagur, pseudonym. Se Golovatskij - Jacet, lat. Se Grafmonument - Jachal, bergsstad i Argentina - Jachimov, tjech. Se Joachimsthal - Jachin. Se Jakin - Jacini, Stefano - Jack, eng. - Jack (Linje- l. multippeljack). Se Centralstation 3 - Jack-bean, bot. Se Kaffesurrogat - Jackson, namn på flera städer i Nord-Amerika - Jackson 1. Hufvudstad i Mississippi - Jackson 2. Stad i Michigan - Jackson 3. Stad i Tennessee - Jackson 4. Stad i Ohio - Jackson, Andrew. Amerikansk president

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1131

Jacarara-Jackson

1132

svettdrifvande medel. J. mimosifolia
D. Don med stora violetta blommor är ett
af Medelhafsområdets skönaste prydnadsträd.
O. T. S. (G. L-m.)

Jacarara, flod. Se Ja vari.

Jacären, zool. Se Krokodildjuren.

J’accuse! [jakys], fr., "jag anklagar"; en af
É. Zola i jan. 1898 författad anklagelseskrift
mot anti-Dreyfusarderna. Se Dreyfusprocessen,
sp. 851, och Zola, É.

Jacek Balagur, pseudonym. Se Golovatskij.

Ja’cet, lat. Se G r a f m o n u m e n t, sp. 83.

Jachal [chatja7!], bergsstad i argentinska
prov. San Juan, vid floden J., ett
tillflöde till Eio Vermejo. Omkr. 3,000
inv. I närheten guld- och silfver-grufvor.
J. F. N.

Jåchjmov, tjech. SeJoachimsthal.

Jachin. Se J a k i n.

Jacini [jatjini]. St e f an o, grefve, italiensk
statsman och nationalekonom, f. 1827, d. 1891,
gjorde sig tidigt bemärkt genom ett par
skrifter om lombardiska jordbruksförhållanden
och Österrikes förvända förvaltningsprinciper i
Val Tellina, blef efter Lombardiets frigörelse
från Österrike minister för allmänna arbeten i
Cavours kabinett (jan.-juni 1860) och innehade
sept. 1864-febr. 1867 samma befattning i La
Marmoras ministär. J. inlade därvid betydande
förtjänster om italienska järnvägs-, post-och
telegrafväsendets utveckling; han var i synnerhet
en ifrig befordrare af förslaget till järnväg
genom S:t Gotthard. 1870 blef J. senator och
upphöjdes 1880 till grefve. Bland hans skrifter
märkes en intressant samtidshistorisk skildring
af hans mi-nistertid: Due anni di polilica
italiana (1868).

Jack [dʃ̇ä’k], eng. (af fr. Jacques, Jakob),
begagnas, eget nog, liktydigt med John (Johan;
"Janne", "Jöns"); skämtsam benämning på en
(gammal) matros. – Old J. [åu’ld-], matrosernas
smeknamn på brittiska flaggan. – Union-Jack
[jūnjən-], gös (flagga, som utgöres af
brittiska unionstecknet). – J. Pudding. Se
Hanswurst. – Jack the ripper [-ri’pə], "Jack
maguppsprättaren", kallade sig en hemlighetsfull
missdådare, som 1886 ff. i London mördade
skörlefnadskvinnor.

Jack (Linje- l. Multipeljack),
benämning på en del af signal- och
expeditionsanordningarna vid telefonstationer. Se
Centralstation 3, sp. 1457.

Jack-bean [dʃ̇ä’k bīn], bot. Se Kaffesurrogat.

Jackson [dʃ̇ä’ksən], namn på flera städer i
Nord-Amerikas förenta stater. 1. Hufvudstad
i staten Mississippi, vid Pearl river. 7,816
inv. (1900). Dårhus, statsfängelse, blind-
och döfstuminstitut, Millsaps college
(metodisternas). – 2. Stad i staten Michigan,
vid Grand river och föreningen af flera
järnvägslinjer. 25,300 inv. (1904). Stort
statsfängelse. Liflig industri. Stora kollager
i trakten. – 3. Stad i staten Tennessee,
vid Forked Deer river, en biflod till
Mississippi. 14,511 inv. (1900). Ylle-, bomulls-
och maskinindustri. West Tennessee college och
S. W. Baptist university. – 4. Stad i staten
Ohio. 4,672 inv. (1900). Masugnar, kolgrufvor.
(J. F. N.)


Jackson [dʃ̇ä’ksən], Andrew, Förenta staternas
sjunde president, f. 15 mars 1767 på nybygget
Waxhaw på gränsen mellan Nord- och Syd-Carolina
(troligen i Nord-Carolina) af inflyttade
irländska föräldrar (fadern dog några dagar före sonens
födelse), d. 8 juni 1845 på sin gård The
Hermitage, nära Nashville, Tennessee, växte
upp i Syd-Carolina och deltog som yngling 1780
under oafhängighetskriget i försvaret mot en i
hans hemtrakt infallande engelsk här, hvarvid
två af hans bröder och hans moder dukade under
för de sjukdomar och umbäranden kriget förde
med sig. Dessa förluster väckte i ynglingens
sinne ett glödande hat mot engelsmännen,
hvilket kom att utöfva starkt inflytande på
hans framtida politiska bana. J. kom efter
moderns död i sadelmakarlära, slog sig 1785 på
juridiska studier och blef 1788 allmän åklagare i
Nord-Carolinas västra distrikt (1796 förvandladt
till staten Tennessee), där han under ämbetsresor
vid indiangränsen ofta var i lifsfara. Han gifte
sig 1791 med Rachel Donelson, missuppfattande de
inledande åtgärder hennes förre man, en kapten
Eobards, vidtagit för erhållande af skilsmässa
som liktydiga med upplösning af hennes tidigare
äktenskap. Robards tog definitivt ut skilsmässa
först hösten 1793, då J., upplyst om sitt
misstag, genast lät förnya vigselceremonien
(jan. 1794). Dessa händelser föranledde mycket
förtal mot J:s hustru och många dueller med J.,
som alltid var färdig att med vapen i hand möta
hvarje belackare af hustruns heder och aldrig
förlät de politiske motståndare, som inblandat
henne i valkampanjer o. s. v. J. deltog 1796
i utarbetandet af Tennessees författning,
valdes på hösten s. å. till den nya statens
representant i kongressen och företrädde
1797–98 Tennessee i unionssenaten. Han var
1798–1804 medlem af Tennessees öfverdomstol
och 1801–14 befälhafvare för dess milis samt
egnade sig f. ö. åt skötseln af de vidsträckta
plantageegendomar han förvärfvat. Vid utbrottet
af 1812 års krig med England sändes J. med
2,000 man att skydda New Orleans, men fick
redan i febr. 1813 order att upplösa sin kår,
hvilken han då i stället förde hem i samlad
trupp. Under dessa besvärliga marscher vann han
helt sina soldaters tillgifvenhet och fick af
dem tillnamnet Old hickory, som sedan följde
honom lifvet igenom. J. ledde vintern 1813–14
krigsrörelserna mot creek-indianerna, hvilka
han i grund besegrade vid Tohopeka 27 mars
1814. Detta var sista gången en indianhär
utgjorde en allvarlig fara för unionens
stridskrafter, och J:s seger gjorde det möjligt
för regeringen att koncentrera alla tillgängliga
trupper i södern på försvaret af New Orleans
mot det farliga engelska invasionsförsöket
s. å. J. utsågs till generalmajor och
befälhafvare för undsättningshären, stormade 7
nov. Pensacola, intågade 2 dec. i New Orleans
och vann där med 6,000 man 8 jan. 1815 en
lysande seger öfver dubbla antalet engelska
veteraner från Wellingtons pyreneiska fälttåg
under befäl af dennes svåger, sir Edward
Pakenham. (Engelsmännen förlorade 2,600 man i
döda och sårade, J:s förlust uppges till blott
8 döda och 13 sårade.) När slaget utkämpades,
var freden i Gent redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>