Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 1199-1200 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobstad 1. Stad i Finland - Jakobstad 2. Prosteri af Åbo ärkestift - Jakobstadt, stad Kurland, Ryssland - Jakobsz, Lukas. Se Leiden, L. van - Jakob Ulfsson - Jaksic, Djura - Jakt, den handling, hvarmed man syftar att fånga ... djur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

några sågar och en sockerfabrik. Föreningsbanken
och Vasa aktiebank ha här kontor. Af
läroanstalter finnas förutom folkskolor ett
svenskt lyceum för gossar och flickor,
en statens döfstumskola, en privat
mindre goss- och flickskola samt en lägre
handtverksskola. Stadsbornas taxerade inkomster
uppgingo 1908 till öfver 5 mill. mark, hvaraf 3,4
mill. mark taxerades för inkomst och näring. 1907
uppgingo stadens utgifter till 427,000 mark. I
kyrkligt hänseende utgör J. ett imperiellt
pastorat af 3:e kl. – Staden, uppkallad efter
riksmarsken Jakob de la Gardie, som i förläning
erhållit Pedersöre socken, anlades 1653 af dennes
änka, Ebba Brahe, på Pinnonäs kungsladugård
i nämnda socken – dessförinnan Hans Fordells
(se d. o.) förläning –, erhöll 1660 och 1663
privilegier samt fick 1765 medelbar och 1793
egen stapelrätt. Under stora ofreden nedbrändes
J. helt och hållet, 1714, och genom vådeld
förstördes 1835 åter förnämsta delen däraf. Såsom
skalden J. L. Runebergs födelseort har J. fått
sig tillförsäkradt ett bestående minne. Stadens
vapen (se fig. ofvan): i sköld af gyllene fält ur
ett blått vatten ett rödt kreneleradt borgtorn,
ur hvilket uppstiger ett krönt, svärdförande,
blått, rödbeväradt lejon. – Jfr Alma Söderhjelm,
"Jakobstads historia" (I, 1907). – 2. Prosteri
af Åbo ärkestift, omfattande 12 kyrkoförsamlingar
med en sammanlagd landareal af 2,471 kvkm. och en
svensktalande befolkning af 47,767 pers. (1908).
(A. G. F.)

Jakobstadt, stad i östra delen af ryska
guv. Kurland, strax v. om Dünafloden. 5,843
inv. (1897), till hälften judar. Slag 26 juli
1704, hvari 3,080 svenskar under generalmajoren
grefve A. Lewenhaupt jämte några polska trupper
af Sapiehas parti besegrade omkr. 15,000
ryssar och polacker (af Oginskys parti).
(J. F. N.)

Jakobsz, Lukas. Se Leiden, L. van.

Jakob Ulfssons bild och vapen (örnfot), från en mässhake, som han 1482 skänkte till Uppsala domkyrka.

Jakob Ulfsson, ärkebiskop i Uppsala, förde en örnfot
i vapnet, men tillhörde troligen icke, såsom
i äldre arbeten uppgifvits, den gamla ätten
Örnfot. Han föddes under förra hälften af
1400-talet, inskrefs 1457 vid universitetet
i Rostock och omtalas 1466 som magister och
kanik i Uppsala.
1469 var han ärkedjäkne i Växjö och vistades
i Rom. Då Uppsala domkapitel till den
1467 aflidne ärkebiskopen Jöns Bengtssons
(Oxenstierna) efterträdare på Karl
Knutssons tillskyndelse valde dennes
frände, dekanen Tord, ogillade påfven
detta val och vigde i stället 15 apr.
1470 den af kardinalkollegium (15
dec. 1469) utsedde J. U. till Svea rikes
ärkebiskop. Ankommen till Uppsala
i okt. s. å., mottogs han
dock väl af både prästerskapet och menigheten,
ty man hoppades i honom vinna en aktningsbjudande
förman och hade efter Karl Knutssons död (maj
s. å.) föga intresse af att fasthålla vid
dennes frände. Så litet sinne J. U. än hade för
politiska strider, måste han dock som rådets
främste ledamot taga del i vården om rikets
angelägenheter. Varm anhängare af unionen, blef
han unionspartiets främste man, men stod dock
länge på god fot med det nationella partiets
ledare, riksföreståndaren Sten Sture d. ä.,
hvilkens lärare eller ungdomsvän han varit. Då
J. U. i spetsen för det öfriga rådet afsatte
Sten Sture (mars 1497) under förklaring, att
han handlat försumligt under fälttåget mot
ryssarna och egenmäktigt i Sverige, vädjade
denne från rådet till rikets menige innebyggare
och belägrade ärkebiskopen på hans slott,
Stäket. Då en dansk här i aug. s. å. ankom
för att bringa ärkebiskopen hjälp, måste Sten
Sture upphäfva belägringen och begifva sig till,
Stockholm, men dagtingade där (okt. s. å.) och
hyllade konung Hans. J. U. och Sten Sture
försonades åter; förlikningen bekräftades
formligen 1502, sedan Sten Sture åter blifvit
riksföreståndare, och kort därefter löste
Hans ärkebiskopen från hans ed. Äfven till
de båda följande riksföreståndarna, Svante
Sture och Sten Sture d. y., stod J. U.,
ehuru fortfarande hyllande unionspartiet, i
godt förhållande. Försvagad af ålderdom och
sjukdom, nedlade han 1514 sitt ämbete, och
till hans efterträdare vigdes Gustaf Trolle,
i maj 1515. J. U. hade genom förhandlingar
med riksföreståndaren verksamt främjat Gustaf
Trolles intressen och sökte sedermera, 1516,
mäkla fred mellan Gustaf Trolle och Sten
Sture, hvilken sistnämnde (dec. s. å.) gjorde
ett fruktlöst försök att förmå J. U. till
att återtaga sitt ärkebiskopsämbete. Sina
återstående dagar framlefde J. U. dels på Arnö
gård, dels i Mariefreds kloster, där han afled
1521 (ej 1522). J. U. var en fint bildad och
fredsälskande man, som med kärlek omfattade
kyrkans, vetenskapens och konstens intressen. Han
nitälskade för ordning och tukt inom kyrkan samt
sökte befordra folkets religiösa upplysning
genom att låta vid högtidliga tillfällen
anordna predikningar och genom att låta trycka
andaktsböcker. Boktryckarkonstens införande i
Sverige (1483) torde hufvudsakligen vara hans
verk, och mer än någon af sina före- eller
efterträdare verkade han för den kyrkliga
konstens uppblomstring. En minnesvård af
varaktigt bestånd reste han sig i Uppsala
universitet, för hvars upprättande (1477)
han var synnerligen verksam, och sedermera
understödde han rikligen den nya högskolan
med penningemedel. Jfr A. N. Sundberg, "Jakob
Ulfsson, Svea rikes ärkebiskop 1470–1515"
(1877). Om J. U:s förhållande till Gustaf
Trolles utkorande till ärkebiskop se
K. Ahlenius, "Sten Sture d. y. och Gustaf
Trolle 1514–1517" (i "Hist. tidskr.", 1897).
V. K-r.*

Jak§ic [ja’kjitj], D j ur a, serbisk poet,
f. 1832, d. 1878, debuterade 1855 med lyriska
dikter af vemodigt innehåll, dels patriotiskt,
dels erotiskt. Det musikaliska språket och
den konstnärliga formen gjorde honom till en
af den äldre romantikens mest uppburna skalder
i Serbien. Dessutom författade han ett 30-tal
berättelser, dels historisk-romantiska, dels
modernt satiriska, dels folkligt nationella
med ämnen från hans hembygd, Banatet. Dessutom
var han framstående bildhuggare. Hans samlade
skrifter utgåfvos 1882-83 i 10 dlr med biografi
och litterär karakteristik af Svetislav
Vulovié. A-d J.

Jakt, den handling, hvarmed man syftar att fånga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>