Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janina (Jannina, Joannina, Jania), hufvudstad i vilajet J. södra Albanien - Janinasjön. Se Janina - Janins plåster, med. farm. - Janitor, lat. Se Ostiarius - Janitsa (Janica, Jendsche, Vardar, Jenidze-i-Vardar, stad i Saloniki - Janitscharer, det osmanska rikets ryktvara fotfolk - Janitscharmusik l. Turkisk musik - Janitschek, Marie - Jan Jansson, pseudonym. Se Livijn, K. J. - Jank, Angelo - Jankau. Se Jankow - Janko Hovora, pseudonym. Se Neruda, J - Jankoklaviatur. Se Pianoforte - Jankow, köping i Böhmen - Jansson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af J., hufvudstad (1788–1822). – Janinasjön är
9,5 km. lång och högst 4,5 km. bred. Enligt
G. Coras undersökningar 1878 är den högst 10
m. djup. Nästan i midten af sjön ligger en ö,
med en by, flera kloster och lämningar af Alis
sommarpalats. Sjön har små tillflöden och till
aflopp endast underjordiska kanaler (katavotrer),
som sträcka sig flera km. genom kalkklipporna.
(J. F. N.)
Janinasjön. Se Janina.
Janins plaster,
med. farm., kallas i Sv. farma-kopén Emplastrum
Cantharidis cum Etiphorbio och beredes af
veneziansk terpentin och mastix (af hvar-dera
6 delar), hvilka sammansmältas och blandas med
(l del) pulveriserad prustkåda (Enphorbium)
och (2 delar) pulver af spansk fluga. - Janins
plåster "drager" starkt, d. v. s. upplyfter
epidemis (öfver-huden) till en blåsa, men
kvarsitter, om det icke med afsikt bortryckes,
tills såret är nästan läkt. O. T. S.* Jänitor,
lat. ("dörrvaktare"). Se Ostiarius. Janitsa
(Janica, Jenidsche Värdar, Jenidze-i-Vardar),
stad i turkiska vilajetet Saloniki, på en höjd
22 km. v. om floden Värdar. Omkr. 9,000 inv.,
turkar och bulgarer. I närheten ligger byn
Åla Xilisa med ruiner af Pella (se d. o.).
(J. F. N.)
Janitscharer, det osmanska rikets ryktbara
fotfolk, uppsattes under sultan Orchans regering
(1326–60) i stället för en af denne bildad
äldre infanteristyrka och fingo däraf sitt
namn (turk. Jeni’-tjeri’, ny trupp). För att
denna trupp skulle blifva ett blindt verktyg
i sultanens hand och ej med några band
vara fäst vid samhället, rekryterades den
länge endast med män, hvilka som barn röfvats
från sina kristna föräldrar samt uppfostrats i
islam och för krigaryrket. Kårens officerare
och underofficerare buro benämningar efter
kökssysslor (så förde t. ex. dess aga’
eller chef titeln schorbadji’-baschi’,
förste sopputdelare), och fältkitteln
(kasa’n) hade samma betydelse som fanan för
andra trupper. Janitscharernas antal ökades
med hvart århundrade: den effektiva styrkan
har uppgifvits till 13,600 man 1574, 45,000
år 1595, 54,900 år 1678, 81,000 år 1727 och
110,000 år 1805. Under 1600-talets senare del
öfvergafs det gamla rekryteringssättet, och
luckorna fylldes med janitscharernas barn och
släktingar; slutligen antogs till janitscharer
allt slags folk utom negrer. De voro fördelade
i 196 bataljoner (orta), jämte särskilda
afdelningar af rekryter (adje’mi ogla’n); hela
kåren kallades odja’k. Hvarje orta hade sin oda
(kasern). Ett långt gevär, pistol, knif och en
kort sabel utgjorde janitscharernas beväpning. I
början utmärkte sig dessa genom sträng disciplin,
men med tiden slappades tukten. Redan Osman II
försökte upplösa kåren, men försöket kostade
honom
![]() |
Janitschar med full beväpning (1700-talets slut). Efter I. M. D’Ohsson. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>