Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jansson, Hans - Jansson, Erik - Jansson, Lars Johan - Jansson, Johan Kristian - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XIV Johans regeringssystem. När efter
tronombytet 1844 nya politiska vindar började
blåsa å höjderna, mottog J. talmansskapet vid
1844–45 och 1847–48 års riksdagar och inkallades
i 1846 års representationskommitté. Sina sista år
var J. bosatt å Södra Skarbol, som han genom en
öfver hela riket föranstaltad insamling blifvit
satt i tillfälle att förvärfva. Det var mindre
på grund af någon ovanligt stor andlig begåfning
än genom omdömets klarhet och karaktärens
redbarhet, som J. blef en af sin tids mest
bemärkta politiska personligheter i Sverige.
(V. M.)
Jansson, Erik, sektstiftare, f. 19
dec. 1808 på Landsberga i Biskopskulla församling
af Uppsala län, d. 13 maj 1850 i Bishophill
i Nord-Amerika. Fadern var bonde. I österunda
socken (Västmanlands län) arrenderade J. hemmanet
Lötorp samt gjorde sig känd som en duktig
och arbetsam jordbrukare. Han läste därjämte
flitigt Luthers, Arndts och Nohrborgs skrifter,
men trodde sig småningom finna, att de i många
väsentliga punkter icke öfverensstämde med
Guds ord. Framför allt befästes han alltmer i
den åsikten, att enl. bibelns lära människan
omedelbart genom tron uppnår en syndfri
fullkomlighet. Under en affärsresa (1843) till
Hälsingland uppträdde han i Söderala socken
som talare vid en s. k. läsarkon-ventikel och
hänförde så de församlade, att han inom kort såg
sig af ett ganska stort parti från olika socknar
i Hälsingland hälsad som lärofader. Redan 1844
bildade sig ett särskildt separatistiskt samfund,
som kallades erik-jansare. S. å. bosatte sig
J. inom Forsa församling af Hälsingland, och
nu utgaf han sig för en gudasänd profet, genom
hvilken Guds ande talade, hvars ord var Guds
ord och som därför var ofelbar. De trogne voro
fullkomligt syndfria som Gud själf; men trogna
voro endast de, som trodde på Erik Jansson,
alla andra voro fördömda. Han förbjöd sina
anhängare att besöka den allmänna gudstjänsten
och uppreste 11 juni 1844 i Alf ta socken ett
stort bål, på hvilket folket skulle bränna sina
gamla "afgudar", d. v. s. Luthers, Arndts och
Nohrborgs skrifter samt öfriga andaktsböcker,
hvilket skedde under af sjungandet af "Tackom
och lofvom Herren!" Kronobetjäningen fängslade
J., som förhördes inför landshöfdingeämbetet,
men snart åter ställdes på fri fot. Martyrskapet
ökade hans anseende och hans anhängares antal,
och s. å. 28 okt. antände han i Söderala ett
nytt bokbål. Åter häktades han, och K. M:t
anbefallde Uppsala domkapitel att anställa
förhör med honom. Han försvarade sig skickligt,
med bibeln i hand, och undvek försiktigt att
ingå på sina egendomliga läror, hvarför han
efter undfången varning lössläpptes. Hösten
1845 anställde justitiekansleren vid Forsa
häradsrätt undersökning om den nya rörelsen
(erik-janssonismen 1. erik-jansismen), hvaraf
följden blef, att J. ånyo skulle föras till
länshäktet. Fångföraren öfverfölls emellertid
på vägen af "erik-jansare", som befriade sin
profet. Denne smög därefter omkring under
förklädnad, ofta i kvinnodräkt, och rörelsen
utbredde sig äfven till Dalarna. Redan förut
hade sektens hufvudmän starkt funderat på en
utvandring till Amerika, och i sept. 1845
hade två hälsingebönder gifvit sig af till
Nya världen för att se sig om efter lämplig
vistelseort. I början af 1846 kom från dem
ett bref till Söderala, hvari "erik-jansarna"
uppmanades att snart komma ut. J. verkade i sina
predikningar för denna plan. "Hedningarna
skulle i den nya världen uppbygga städer åt de
trogna, hvilka efter ankomsten dit skulle tala
med tungomål". Fullständig egendomsgemenskap
infördes. Alla skulle sälja sina egodelar
och lämna försäljningssumman åt sju utvalda
skaffare. Den gemensamma kassan skulle fylla
allas behof, men blind lydnad skulle vara
allas plikt. I juni 1846 for J. själf, åtföljd
af många anhängare, öfver till Amerika. I
Illinois anlades nära Galesburg en koloni,
som fick namnet Bishophill (se d. o.). Där
härskade J. oinskränkt öfver mer än 1,200
"trogna". Men missnöje yppade sig snart, ty de
utlofvade fördelarna uteblefvo, och ekonomien
sköttes dåligt. En från samfundet affallén
"erik-jansare" sökte förmå sin hustru att följa
sig, då han lämnade Bishophill. Hon vägrade
och styrktes i sin vägran af J. Under pågående
rättegång om denna sak nedsköt den för-törnade
äkta mannen sin f. d. lärofader. Sju "styresmän",
af hvilka Jonas Olsson och Olof Johnson voro de
förnämste, öfvertogo då ledningen af kolonien,
som uppnådde ett visst välstånd. Sammanhållning
saknades dock, hvarför egendomen såldes och
medlemmarna skingrades. Ett 1896 rest monument
erinrar om kolonien. - J. utgaf följande
skrifter: Några sånger samt böner (1846; 2:a
uppl. 1857), En härlig beskrifning på menniskans
tillväxt, då hon helt är, enl. Johannes 15
cap., inympad i det sanna vinträdet Christo
(1846), Ett af skedstal, till alla Sveriges
innevånare, som har föraktadt mig, den Jesus
hafver sändt etc. (s. å.) och Förklaring öfver
den hel. skrift, eller cateches, författad i
frågor och svar (s. å.). Jfr M. A. Mikkelsen,
"The Bishop hill colony" (Baltimore 1892),
och E. Herlenius, "Erik-jansismens historia"
(akad. afh., 1900). - Om J:s son Erik se Johnson. J. P.
Jansson, Lars Johan, riksdagsman,
f. 2 dec. 1840 i Värsås församling, Skaraborgs
län, är hemmansegare i Djursätra där och har
alltsedan 1894 varit led. af Andra kammaren för
Gudhems och Kåkinds domsaga. Han valdes som den
relativt frisinnade sidans kandidat gentemot den
konservative företrädaren J. Jonson i Fröstorp
och anslöt sig till gamla landtmannapartiet,
med hvilket han efter "sammanslagningen" 1895
uppgick i landtmannapartiet. I besittning af ett
lugnt och sakligt framställningssätt, utmärkt
genom mindre vanlig klarhet och reda samt en
mångsidig beläsenhet, gjorde sig J. snart bemärkt
som framstående talare och var led. 1900-02 af
lagutskottet, 1903–10 af konstitutionsutskottet,
1907 af rösträttsutskottet och 1909 af
prästlöneregleringsutskottet samt fungerade
1908–09 som statsrevisor. Städse intagande en moderat
hållning, framträdde han 1909 i första ledet
gentemot liberala samlingspartiets attacker
mot den Lindmanska ministären och samlade
kring sina anföranden talrika instämmanden
från olika håll i kammaren. Han har äfven
tagits i anspråk för flera kommittéer,
bl. a. den 1906 tillsatta seminariekommittén.
V. M.
Jansson, Johan Kristian, dekorationsmålare,
f. 22 okt. 1845 i Stockholm, d. 15 juli 1899,
elev af Roberg och Ahlgrenson från 1858 och
af konstakademien 1860-69, blef anställd vid
kungl. teatern 1868 och utförde en mängd förtjänstfulla
dekorationer, bl. a. till "Aida", "Antigone",
"Othello". - Hans son Thorolf Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
