- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1269-1270

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan, kejsardöme i östra Asien - Jered (Bibeln)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blott en våning, i följd af de många
jordbäfningarna. Taket täckes med tegel eller
halm och går långt ut öfver sidoväggarna och
öfver en veranda, som antingen löper rundt hela
huset eller finnes på den sidan, som vetter
åt trädgården. Endast en af sidorna har fasta
väggar, de öfriga stängas med lösa väggar, ett
trägaller öfvertäckt med papper. Om sommaren
ersättas dessa med bambujalusier, som låta
frisk luft spela in, men förhindra, att man
ser in i huset. Det inre utgör ett enda stort
rum, som genom lösa väggar kan delas i flera
(fig. 7 o. 8). Möbler saknas nästan alldeles;
man ligger och sitter på golfvet och använder
det ock i regel till bord. Nästan hvarje hus
har sin lilla trädgård, anlagd med klippblock,
små fiskdammar med broar och blommande växter
och träd, som man ofta gifvit egendomliga former
(fig. 2). – Japanernas föda består hufvudsakligen
af fisk, ris och andra vegetabilier samt endast
i ringa mån af kött. – Ett intryck, som tränger
sig på främlingen i J., är det af alla tings
litenhet. Japanen själf är liten, vägarna
smala, husen små, bondgårdarna obetydliga;
"den stora risskörden", anmärker Hearn, "höstas
på milliontals små bondgårdar, silkesskörden i
milliontals små fattiga hem, teskörden å otaliga
små jordlappar". Japanernas tekoppar och andra
kärl äro att likna vid våra leksaker, och de
ha t o. m. tvungit träd att växa i dvärgformer
(se art. Dvärgträd, sp. 1134–35, med fig.).

Japanen har godt minne och hög intelligens. Han
har skickligt upptagit i äldre tider den
kinesiska kulturen, efter 1870 tillegnar
han sig med energi den europeiska, men själf
förefaller han ej ha läggning för upptäckter i
större omfattning vare sig på det vetenskapliga
eller praktiska området. Han uppfostras till
att dölja sina känslor, hvilket mången gång med
orätt tolkats som tecken på bakslughet. Stölder
äro sällsynta, men svek i affärer försmås
icke. Japanerna äro icke så pålitliga som
kineserna. En japan (Itchikawa) medgifver,
att hans landsmän "lämna mycket öfrigt att
önska i fråga om uppriktighet i affärslifvet,
sparsamhet, rättvisa, själfständighet,
ihärdighet och mod på det ekonomiska området"
och han anser, att pliktkänslan är hos
dem mer utvecklad än rättskänslan. På det
ifrigaste eftersträfvas emellertid att höja
affärsmoralen. – Japanernas ärelystnad går
framför allt, och af gammalt äro de högligen
ambitiösa, en följd af deras isolerade läge
och af de framgångar de under senare tider
vunnit öfver européerna i både ekonomiskt och
militäriskt afseende. Fosterlandskärleken är
obegränsad och närmar sig fanatism; det är den
högsta dygden. Japanerna äro mycket artiga,
men hårdhjärtade, godmodiga, men hämndlystna,
enkla och måttliga i vanor och lefnadssätt. Deras
sedliga begrepp äro af helt annan art än de
västerländska. Konkubinat var förr vanligt,
men numera icke lagligt. Prostitution finnes
öfverallt, men strängt legaliserad. Yochiwara
(bordeller) finnas i hvarje stad, men oftast
i en med murar afskild stadsdel, och aldrig
förekommer, att lösaktiga kvinnor såsom i
Europas städer uppträda på gator och torg. En i
Japan boende främling kan äfven sent på kvällen
låta sin hustru eller dotter ensam begifva sig
hem från en bjudning med större trygghet än
någonstädes i Europa. – Öfverlastade personer
ser man så godt
som aldrig, möjligen någon gång vid de stora
nationalfesterna. – Japanen förefaller ej
att vara sensuell. Man finner könsdriftens
tillfredsställande vara en naturlig sak; men
man skulle hålla för en skandal att exponera
en naken kvinnokropp, äfven i konstsyfte. Och
att under den hetaste tiden männen äro klädda
allenast i tiondedelen af ett par simbyxor,
det chockerar ingen. – Den japanska ungdomen är
frisk till kropp och själ. Pojkarna härdas från
barndomen. Alla få lära sig den ansträngande
brottarkonsten jiu-jitsu (se Brottning, sp.
293–294 med fig.), flickorna att icke förtala någon,
icke vara nyfikna och att vara modesta och i
sitt uppträdande behagliga. Barnen omhuldas med
den största försyn och kärlek. Aldrig användas
emot dem hårda ord. De äro frimodiga till sinnet
och vänjas till hurtighet genom lekar i det
fria. – Vördnaden mot föräldrar är den andra
dygden i J., och familjelifvet är godt, fastän
mannen har rätt att i huset upptaga mätresser
(mekake). Dock är engifte den lagliga formen
för äktenskap (jfr Bröllop, sp. 466). Japanernas
käraste nöjen äro teaterföreställningar. Japanska
skådespelare (fig. 12) ha med framgång uppträdt
äfven i Europa (i Stockholm i jan. 1906). Äfven
brottningskamp är ett omtyckt skådespel. Musik
utöfvas mest af kvinnor, som uppträda vid
gästabud med sång och pantomimer (se fig. 13 och
Geisha). Den japanska konsten är en afläggare
af den kinesiska (se vidare Byggnadskonsten,
sp. 712 och därtill hörande pl. III, och Japansk
konst
). Om J:s litteratur se Japanska språket
och litteraturen
.

I J. råder numera full religionsfrihet. Någon
statsreligion eller af staten understödd religion
finnes ej. Landets ursprungliga religion är
shinto (uttalas sinto; "gudarnas väg l. röst"),
hvilken, liksom det antika mångguderiet, synes
ha sin upprinnelse i tillbedjan af solen och
sedan efter hand af de stora personifierade
naturkrafterna. Högst bland gudarna (kami) står
solens gudomlighet, från hvilken J:s kejsarhus
härstammar. Äfven de aflidne, hvilka gjort sig
förtjänta om fäderneslandet eller utmärkt sig
för en dygdig vandel, upphöjas till kami och få
gudomlig dyrkan. Shinto innehåller ingen sedelag;
hvarje japan lefver dygdigt, om han blott
rådfrågar sitt hjärta. Förutom vidskepliga stadgar
mot orenhet och en noggrann klassificering af
orena ting finner den troende i shintos sägner
endast kamis och deras lefvande representants,
mikadons, exempel att efterfölja eller undvika,
men inga föreskrifter för uppförandet. "Gudarnas
röst" undervisar endast om dyrkan af förfäderna;
den innehåller ingen trossats i afseende
på gudarnas väsen, om blifvande belöningar
eller straff, om själens odödlighet. Kejsarna
blifva utan tvifvel "kami" efter döden, men om
förhållandet är detsamma med simpla dödliga,
kunna hvarken de troende eller prästerna eller
textutläggarna säga. Shintokapellen (mija) äro
alltid byggda i mycket enkel stil af trä samt ha,
i motsats till buddhatemplen, inga gudabilder,
men innehålla nästan alltid något föremål,
i hvilket gudomen tros ha tagit sin bostad. –
Jämte denna för J. egendomliga religion vann i
6:e årh. e. Kr. buddismen insteg i landet och
fick med sin prunkande gudstjänst, sina många
gudomligheter (jfr Buddism, fig. å sp. 508)
och andaktsöfningar större utbredning bland
befolkningen än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free