Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan, svenska konungar - Johan 3. J. III, son af Gustaf I - Johan, svenska prinsar - Johan 1. J. Sverkersson - Johan 2. J., hertig af Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1435
Johan
1436
liksom brodern Erik i hög grad konstnärligt och
estetiskt begåfvad, och hans skönhetssträfvanden,
minst lika mycket som de teologiska
funderingarna, åvägabragte hans energiska
försök att införa en ny gudstjänstordning. Ett
eklatantare uttryck tog sig dock hans
skönhetssinnc på byggnadskonstens fält. Han
egnade sig med ifvcr åt uppgörandet af vidlyftiga
byggnadsplaner, af hvilka blott en del hann
realiseras under hans lifstid, inkallade från
Tyskland och Nederländerna skickliga byggmästare,
bildhuggare och målare samt ingrep äfven själf
på det mest personliga sätt, t. o. m. genom
egna ritningar, i den rika byggnadsverksamhet,
som han på så många håll framkallade. Hans
bevarade byggnadsbref (till större delen
utg. af V. Granlund i "Historiskt bibliotek",
I, II, 1875-76) visa också, att han förstod
sig på arkitektur och att han satt sig in i den
italienska renässansstilens principer, närmare
be-stämdt hög- och senrenässansens. Framför allt
synes Sebastian Serlios böcker om byggnadskonsten
varit en af honom ofta anlitad källa. Hans egen
smak kom därför att på mångfaldigt sätt göra sig
gällande, och med full rätt kan han betraktas
som medelpunkten i den intressanta konströrelse,
som under hans regering uppstod. En särskild
sida i J:s byggnadsintresse är hans omsorg om
äldre monumentala byggnaders bevarande. Äfven
sträcktes hans nitälskan till omsorg om städernas
utseende. Bland de förnämligare kyrkobyggnader)
som (efter eldsvådor) åter iståndsattes,
böra nämnas domkyrkorna i Uppsala, Västerås,
Linköping och Skara. I Finland restaurerades
Åbo domkyrka, som fick nytt kor, i Estland
Kevals. Bland de af J. uppmärksammade,
mer eller mindre raserade klosterkyrkorna
märkas Värnhem, Vreta, Alvastra, Askeby och
Gudhem samt Nådendal i Finland. I Stockholm
restaurerades eller ombyggdes helt äldre
kyrkor, såsom Storkyrkan, Kiddarholmskyrkan,
S. .Klara kyrka, S. Henriks kyrka o. a.,
eller planerades nya, som Trefaldighetskyrkan,
Tyska kyrkan och Jakobs; af de sistnämnda kan
blott Jakobs kyrka åtminstone till planen anses
som en skapelse från J:s dagar. På alla sina
större slott byggde han kapell, på Vadstena
och Kalmar slott ännu väl bevarade. I denna
kyrkliga byggnadsverksamhet lefde gotikens
traditioner, äfven i detaljer, kvar. De många
slotts- och fästningsföretagen voro dels från
Gustaf Vasas och Erik XIV:s tid öfvertagna, dels
af J. nybegynta. Stockholms slott tillbyggdes
väsentligt och nyinreddes. Den norra borggården
med slottskyrkan etc. fick den karaktär, som den
bibehöll till branden 1697. Slottet i Uppsala
(den nuvarande södra längan och dess västliga
fortsättning) ombyggdes efter eldsvådan 1572
och blef en tegelbyggnad med rusti-cerad puts
samt med två runda torn. Vadstena slott,
liksom det förra grundlagdt af Gustaf I,
utvidgades till det renässanspalats, som det är
ännu i dag, ehuru först i början af 1600-talet
enl. den ursprungliga planen färdigbyggdt. En
egendomlig byggnad blef Svartsjö slott med sin
cirkelrunda arkadomgifna gård och sin kupolkyrka
å ömse sidor om ett äldre stenhus. Vid Kalmar
slott fullbordades borggårdens kringbyggnad,
våningarna lades i samma nivå, och i det inre
fortsattes den under Erik XIV påbörjade dyrbara
inredningen. Borgholms slott blef däremot
J:s största nybyggnad med en fullständigt
regelbunden plan, en enastående rymlighet och
magnificens samt
starka fästningsverk, men fullbordades ej
under J:s tid. En nybyggnad blef äfven Bråborg,
som afsågs till änkesäte åt drottning Gunilla,
medan Drottningholm (det äldre, 1661 nedbrunna)
på Katarina Jagel-lonicas önskan uppstod på en af
Mälarens öar. Äfven ombyggnaden af Åbo, Västerås
slott, af Gäflcborg, Stegeborg och Linköpings
hus etc. må nämnas. Befästningar funnos vid
nästan alla slotten. Mera enbart betydelse som
fästningar hade t. ex. Alfs-borg, Gullberg,
Kronoberg, Keksholm, Viborg o. a. orter,
vid hvilka ofta betydande, af konungen med
intresse följda befästningsarbeten företogos. I
befästningskonsten stod Sverige denna tid främst
bland de nordiska länderna, i det att det nya
italienska systemet här hade införts. Bland
märkligare monumentala skulpturverk må främst
erinras om Gustaf Vasas och hans båda första
gemålers grafmonument (se Gustaf, sp. 656)
samt Katarina Jagellonicas vackra graf vård,
båda i Uppsala domkyrka. Monumentet öfver
J. därstädes beställdes af Sigismund i Danzig
(hos bildhuggaren Wilhelm van der Blocke), men
kom först 1782 genom Gustaf III:s försorg till
Sverige och uppsattes på sin nuvarande plats
1818, dock med oriktig anordning, som emellertid
omgestaltades af A. Lindegren vid kyrkans
restaurering i början af 1890-talet. I den stora
kretsen af konstnärer och konsthandtverkare
kring J. urskiljas några mera framträdande,
såsom svensken Anders Målare, mest verksam
som byggmästare, den både som skulptör och
arkitekt betydande Willem Boy (skaparen af
de båda förstnämnda vårdarna i Uppsala),
Vadstenaarkitekterna Arent de Eoy och Hans
Flemming, de tre medlemmarna af den urspr,
från Lombardiet stammande arkitektfamiljen
Pahr, Franciscus, Johan Baptista och
Dominicus, af hvilka den förstnämnde bundit
sitt namn vid Uppsala, de båda senare vid
Borgholms och Kalmar slott, stuckatören
och byggmästaren Antonius Watz, Finlands
och Livlands öfverbygg-mästare Peter Hertig,
bildsnidarna Markus Ulfrum och Urban Schultz,
målarna Baptista van Uther och Arent Lambrechts,
sten- och bildhuggarna Roland Mackle, Peter de
la Koche, Lukas van der Werdt o. a. Om arten af
den konstverksamhet, som uppväxte under J:s tid,
se G. Upmark, "Svensk byggnadskonst 1530-1760"
(1904), och A. Hahr, "Studier i Johan III :s
renässans. I. Arkitektfamiljen Pahr" (1907).
1. V. S-g. 3. O. A. (Fr. W.) A. H-r.
Johan, svenska prinsar:
1. J. Sverkersson, son af konung Sverker d.
ä. och dennes första gemål, Ulfhild,
bortröf-vade två förnäma danska kvinnor och
skall därigenom ha gifvit anledning till
danske konungen Sven Grades infall i Småland
vintern 1153-54. J. hade då redan på ett ting
blifvit ihjälslagen af de öfver våldsgärningen
uppbragte bönderna.
2. J., hertig af Östergötland, konung
Johan III:s och drottning Gunillas enda
barn, f. 18 april 1589 på Uppsala slott,
d. 5 mars 1618 på Bråborgs slott, blef vid l
års ålder hertig i Finland samt grefve till
Åland och till Bråborg i Östergötland.
Han uppfostrades tillsammans med sin kusin, den
5 år yngre Gustaf Adolf, och behandlades af sin
farbroder, hertig Karl, i allo som en son.
Knappt 15-årig, af sa de han sig på riksdagen i
Norrköping (1604) till förmån för konung Karl
IX, som för-drifvit hans halfbroder Sigismund,
alla sina rättig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
