återeröfring icke motsvarade hennes förväntningar, råkade hon snart i misshällighet med deras öfverbefälhafvare, lord Bentinck, och begaf sig till Wien för att söka träda i förbindelse med sin dödsfiende Napoleon genom sin dotterdotter, kejsarinnan Louise. Hon förblef därefter bosatt på Schönbrunn. Af K:s och Ferdinand IV:s barn må nämnas Frans I, konung af Bägge Sicilierna, Maria Teresia (gift med kejsar Frans II) och Maria Amalia (gift med franske konungen Ludvig Filip). — Då Gustaf III:s gunstling G. M. Armfelt, hvilken redan 1784, under konungens besök vid neapolitanska hofvet, lyckades intaga drottningen till sin fördel, 1794 vistades i Neapel som svenskt sändebud vid de italienska hofven, räddade drottningen honom undan faran att utlämnas åt den svenska regeringen, när denna, som misstänkte Armfelt för politiska stämplingar, sökte bemäktiga sig hans person. Jfr om denna episod E. Tegnér, ”G. M. Armfelt i Neapel 1794” (i ”Hist. tidskr.”, 1883) samt för K:s biografi Helfert, ”Königin Karoline von Neapel und Sizilien” (1878), och ”Marie Karoline, anklagen und vertheidigungen” (1884), A. v. Reumont, ”Maria Carolina di Due Sicile” (i ”Archiv. storico ital.”, 1878), Jeaffreson, ”The queen of Naples and lord Nelson” (2 bd, 1889), och A. Bonnefons, ”Une ennemie de la révolution et de Napoleon, Marie Caroline, reine des Deux-Siciles, 1768—1814” (1905). 2. K., Joakim Murats gemål. Se Bonaparte 9. Karolina (Carola) Fredrika Franciska Stephanie Amalia Cecilia, drottning af Sachsen, dotter till prins Gustaf af Vasa och Lovisa af Baden, f. 5 aug. 1833 i Schönbrunn, d. 15 dec. 1907 i Dresden, förmäldes 18 juni 1853 med dåv. prinsen af Sachsen, Albert, hvilken 1873 uppsteg på tronen och 1902 afled. Deras äktenskap var barnlöst. Tills. med sin gemål besökte hon 1888 Sverige. Hon var vid sin bortgång den sista medlemmen af huset Holstein-Gottorps i Sverige 1751—1818 regerande kungliga gren, hvaremot den henne stundom tillagda benämningen ”den sista Vasaättlingen” är missledande och väl blifvit gängse till följd af, att hennes fader bar titeln prins af Vasa. Karolinaanden, zool., detsamma som brudanden. Se Andfåglar, sp. 967. Karolinajasmin [-ʃasmīn], bot. Se Gelsemium. Karolinenthal (tjech. Karlín), förstad till Prag, belägen ö. om Prag, mellan Moldau och Žižkaberget. 21,555 inv. (1900). öfverrealskola. Fabriker för tillverkning af maskiner och andra artiklar af järn, socker, tjära, harts, handskar m. m. (J. F. N.) Karolinerna, tysk, till Mikronesien hörande ögrupp i västra delen af Stilla hafvet, bestående af en tallös mängd smärre skär, öar och ögrupper, kringspridda på en yta af nära 2 mill. kvkm. mellan 137° och 164° ö. lgd samt 4° och 10° n. br. Därvid äro icke Palau-öarna (se d. o.), som officiellt räknas till K., medtagna. Hela ösvärmen upptager en yta af omkr. 1,000 kvkm. eller officiellt (Palau-öarna medtagna) 1,450 kvkm. Endast fyra ha en ansenligare areal, nämligen (fr. ö. räknadt) Kusaie l. Ualan (110 kvkm.), Ponape l. Falope (347 kvkm.), Ruk l. Truk (132 kvkm.) och Jap (207 kvkm.), tills. 796 kvkm. Af de öfriga är Uliti l. Hallatollen störst (16 kvkm.). Från den västligaste Onolu l. Matelotas till den östligaste Kusaie är afståndet omkr. 3,000 km. (nästan Atlantiska hafvets bredd mellan Irland och Newfoundland). Man skiljer mellan de västra, de centrala (30 öar) och de östra K. (7 öar). De nämnda större öarna äro de enda höga bland K.; högst är Ponape, som i Tolokolm l. Matesanto når 892 m. höjd. Kusaie, Ponape och Ruk bestå af basalt, Jap af en gröngrå skiffer; alla de andra öarna äro låga atoller, som höja sig endast få meter öfver hafsytan och innesluta laguner. Klimatet är ett tropiskt hafsklimat, utmärkt genom betydande nederbörd. Temperaturen är i dec. 25°—30°, i juni 29°—31°. Under den torra tiden (nov.—juni) härskar nordöstpassaden och blir ofta stormig; under regntiden blåsa växlande vindar, och vid öfvergångstiderna uppträda ofta ödeläggande orkaner. Regnmängden, som aftar fr. ö. till v., är i allmänhet riklig: på Kusaie ända till 6,5 m., på Jap 3,5 m. Vegetationen är yppig äfven på lagunöarna. Med det polynesiska områdets flora blandar sig Molukkernas och Filippinernas, en bred gördel af rhizophoracéer infattar stränderna, därefter följa odlade områden med skogar af kokospalmer, Pandanus- och brödfruktträd och arekapalmer; bergen äro till topparna klädda med af lianer genomväfd högskog med öfvervägande fikusarter och yppiga trädormbunkar. Faunan är däremot fattig; af inhemska däggdjur finnas blott en råtta och åtminstone 4 arter af den flygande hunden (Pteropus). Af landfåglar finnes ett 80-tal arter af sydasiatisk typ; bl. a., märkligt nog, på Ponape en papegoj-art (Chalcopsitta rubiginosa) och en uggla (Otus brachyotus). Hafvet hyser sköldpaddor, giftiga vattenormar (Hydrophidæ), rikedom på fisk samt holoturier, af hvilka man bereder trepang. Införda djur äro nötkreatur, getter, vattenbufflar, hundar, gäss, ankor, höns och dufvor. Befolkningen uppges 1908 (inklusive Palauöarnas) till 41,400 infödingar och 159 hvita. De förre äro en rent mikronesisk stam, medelstora och magra med gulbrun till chokladbrun hudfärg och svart, glatt eller krusigt hår (se fig. 1). De äro till karaktären fredliga och glada; deras lif upptages till stor del af dans, festligheter och sång. — Om deras andliga bcgåfning vittna de många, delvis storartade stenbyggnader, som finnas på flera öar, särskildt på Ponape (se fig. 2) och Ngatik. De bilda kvadrater af 18—27 m. sidolängd eller parallellogrammer på 8—37 och 24—120 m. sidolängd, uppförda af på hvarandra lagda basaltstycken af flera tusen kg. vikt. Synnerlig skicklighet utveckla de som

Fig. 1. Kvinnor från Karolinerna.