Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kindpansrade fiskar - Kindpåsgnagarna - Kindpåsmöss, Kindpåsråttor, zool. Se Kindpåsgnagarna. - Kinds härads järnväg. Se Borås-Alfvesta järnväg. - Kinds och Redvägs domsaga - Kindstycke - Kindtand. Se Tänder. - Kineas. Se Cineas. - Kinematograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
65
Kindpansrade fiskar-Kinematograf
86
Kindpansrade fiskar, zool. Under denna benämning
sammanfattas en till de taggfeniga fiskarnas ordning
hörande familj, som benämnts T r i g l i d se, C o 11
i d se (Cataphracti) eller S c o r p se-n o i d e s,
alltefter som man ansett det ena eller andra af de
hithörande släktena Trigla, Cottus och Scorpczna som
typiskt för familjen. Senare författare begagna namnet
Cottidae efter släktet Cottus (se Simpsläktet). De
kindpansrade fiskarna utmärkas förnämligast därigenom,
att infraorbital-benen äro baktill fästa vid förlocket
samt ofta tämligen stora, hvarigenom kinderna bli
hårda och ben-klädda. Mest utprägladt visar sig detta
hos gno-dingsläktet (Trigla). Hithörande fiskar
lefva hufvudsakligen i saltvatten; endast några
få sötvattens-arter finnas. De äro bottenfiskar,
men hålla sig, med högst få undantag, på tämligen
grundt vatten. Representanter för familjen finnas
i alla zonernas haf. Jfr Fisk gift, sp. 439.
R. L.*
Kindpåsgnagarna, Geomyidce, zool., bilda en familj
inom gnagarnas ordning bland däggdjuren. De ha
vadbenet sammansmält med skenbenet, fullständigt
nyckelben och trind svans. Fötterna ha i
allmänhet fem, med fullständiga klor försedda
tår. Kindtänderna äro fyra i hvarje käkhalfva, än
med fullständiga, än med ofullständiga rötter. Stora
yttre kindpåsar förcfinnas, äfvensom blindtarm. Man
har indelat familjen i två underfamiljer: kindpåsmöss
(Dipodomyini) och kindpåsråttor (Geomyini). Hos de
förra upptaga mastoidbcnen en del af skallens öfre
sida, hvaremot dessa ben hos den senare underfamiljen
icke sträcka sig upp på skallens öfre del. - Af
kindpåsmössen må nämnas k i n d p å s-springmusen,
Dipodomys Philippii, som blir 13 cm. lång och har
en svans af 17 cm. längd. Djuret är ljusbrunt, med
sidorna, undre delarna, en strimma öfver låren till
svansen och dennas spets hvita, öronen och ögonen
äro stora. Mellanfoten är lång och har alla sina
ben skilda. Svansen är lika lång som eller längre än
kroppen och försedd med en hårkvast i spetsen. Arten
lefver i Kalifornien på de ödsligaste trakter, där
växtligheten hufvudsakligen består af kaktusarter. Om
kindpåsspring-musens lefnadssätt känner man nästan
ingenting; den lär vara i rörelse nattetid och visar
sig icke rädd. - Till den senare underfamiljen hör
gof-f e r n, Geomys bursarius, som har en djup fåra
längs framtändernas främre sida, förkrympta öron,
stort hufvud, tjock hals, grof och klumpig kropp samt
kort svans. Bakbenen äro föga längre än de främre,
hvilkas klor äro något större. Djuret blir 28, s
cm. långt, med en svans af 6,5 cm. längd. Färgen är
ofvan rödgrå, undertill gulgrå; svansen och fötterna
äro hvitaktiga. Goffern förekommer mellan Mississippi
och Klippbergen, lefver i hål, som den kan gräfva
med mycken skicklighet, sitter på bakbenen, begagnar
frambenen såsom ekorren och rullar i hop sig, då den
ämnar sofva. Den gör ansenlig skada på trädrötter
och rotfrukter, hvarför den förföljes flitigt.
C. R. S.»
KJndpåsmöss, Kindpåsråttor, zool. Se Kindpåsgnagarna.
Kinds härads järnväg. SeBorås-Alfvesta järnväg.
Kinds och Redvägs domsaga, Älfsborgs län, omfattar
Kinds härad och tingslag samt Redvägs h:d och
t:g. 2,837 kvkm. 38,961 inv. (1909).
Kindstycke, befästningsk., kallas hvartdera sidoplanet
af en skottglugg, embrasyr, i ett jordbröstvärn eller
en fästningsmur. O. A. B.*
Kindtand. Se Tänder.
Kineas [ki’-]. Se C in e as.
Kinematik [ki-; af grek. kifnema, rörelse]
1. Geometrisk rörelselära kallas en gren af mekaniken,
i hvilken man studerar rörelsen hos punkter och
punktsystem från uteslutande matematisk synpunkt,
utan hänsyn till vare sig de rörelsen förorsakande
krafterna eller de massor, som äro i rörelse. Denna
vetenskap har vunnit en ansenlig omfattning
och har stor betydelse både för den teoretiska
mekaniken och för dennas tillämpningar, särskildt
maskinläran. Den är väsentligen bildad under senaste
århundradet. Visserligen hade redan från Newtons
tid flera forskare härledt rörelselagar, som ligga
inom kinematikens område, men det var först Ampere
(d. 1836), som bestämdt angaf denna vetenskaps ändamål
och fäste uppmärksamheten vid de fördelar, som kunde
vinnas för forskningen genom att särskildt taga i
betraktande rörelsernas geometriska egenskaper. Kort
därefter lade Poncelet och Willis grundvalarna till
kinema-tiken, hvilken vidare utvecklades genom arbeten
af Chasles, Rivals, Transon, Résal m. fl. G. R. D.*
Kinematograf [ki- och tji-; af grek. ki’nema, rörelse,
och gra’fein, skrifva], en af bröderna August och
Louis Lumière i Lyon 1895 konstruerad apparat,
medelst hvilken rörliga scener på fotografisk
väg kunna återges med sina naturliga rörelser:
framställningen blir liksom "lefvande", och den
lokal, där kinematografbilder förevisas, har därför
i Sverige fått det mindre lyckade namnet biograf,
"biografteater" (af grek. bi’os, lif, och gra’fein,
skildra).
Kinematografiens princip är baserad på ögats tröghet,
d. v. s. dess oförmåga att kunna särskilja hastigt på
hvarandra följande ljusintryck. Denna ögats tröghet
visar sig därigenom, att ett ljusintryck kvarstår
på näthinnan ett ögonblick, sedan orsaken därtill
upphört. Träffas därför näthinnan af flera med korta
mellanrum på hvarandra följande bilder, uppfattar
ögat dem som en enda kontinuerlig bild; om nu en
sådan serie bilder återger på hvarandra följande
olika faser af en rörelse, erhåller ögat intrycket
af en kontinuerlig rörlig bild. För att bilden skall
synas fullt kontinuerlig, fordras omkr. 15 bilder i
sekunden. Bilderna tagas på (ofta hundratals meter)
långa celluloidband, försedda med en högkänslig
bromsilfvergelatinhinna ("film"). För att möjliggöra
filmens transport genom apparatens mekanism är filmen
i kanten försedd med en perforering (se fig. 1),
som passar till apparatens tandhjul.
Vid kinematografering försiggå hufvudsakligen två
processer: bildernas tagning och deras projektion. För
tagningen användes den i fig. 2 afbildade
apparaten. Den består af en med ett ljusstarkt
objektiv (ej synligt på fig.) utrustad fotografisk
kamera, försedd med en mekanisk anordning, som gör
det möjligt att ryckvis transportera filmsbandet i
bildplanet. Det är nämligen nödvändigt, att filmen är
i hvila de ögonblick den skall exponeras. Mekanismen
sättes i rörelse genom den på bilden synliga vefven,
denna omvrides med en hastighet af omkr. ett hvarf i
sekunden, under hvilken tid 15 gånger ett nytt parti
af filmsbandet framföres. Genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
