- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
85-86

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kindpansrade fiskar - Kindpåsgnagarna - Kindpåsmöss, Kindpåsråttor, zool. Se Kindpåsgnagarna. - Kinds härads järnväg. Se Borås-Alfvesta järnväg. - Kinds och Redvägs domsaga - Kindstycke - Kindtand. Se Tänder. - Kineas. Se Cineas. - Kinematograf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kindpansrade fiskar, zool. Under denna benämning sammanfattas en till de taggfeniga fiskarnas ordning hörande familj, som benämnts Triglidæ, Cottidæ (Cataphracti) eller Scorpænoides, alltefter som man ansett det ena eller andra af de hithörande släktena Trigla, Cottus och Scorpæna som typiskt för familjen. Senare författare begagna namnet Cottidæ efter släktet Cottus (se Simpsläktet). De kindpansrade fiskarna utmärkas förnämligast därigenom, att infraorbitalbenen äro baktill fästa vid förlocket samt ofta tämligen stora, hvarigenom kinderna bli hårda och benklädda. Mest utprägladt visar sig detta hos gnodingsläktet (Trigla). Hithörande fiskar lefva hufvudsakligen i saltvatten; endast några få sötvattensarter finnas. De äro bottenfiskar, men hålla sig, med högst få undantag, på tämligen grundt vatten. Representanter för familjen finnas i alla zonernas haf. Jfr Fiskgift, sp. 439. R. L.* Kindpåsgnagarna, Geomyidæ, zool., bilda en familj inom gnagarnas ordning bland däggdjuren. De ha vadbenet sammansmält med skenbenet, fullständigt nyckelben och trind svans. Fötterna ha i allmänhet fem, med fullständiga klor försedda tår. Kindtänderna äro fyra i hvarje käkhalfva, än med fullständiga, än med ofullständiga rötter. Stora yttre kindpåsar förefinnas, äfvensom blindtarm. Man har indelat familjen i två underfamiljer: kindpåsmöss (Dipodomyini) och kindpåsråttor (Geomyini). Hos de förra upptaga mastoidbenen en del af skallens öfre sida, hvaremot dessa ben hos den senare underfamiljen icke sträcka sig upp på skallens öfre del. — Af kindpåsmössen må nämnas kindpåsspringmusen, Dipodomys Philippii, som blir 13 cm. lång och har en svans af 17 cm. längd. Djuret är ljusbrunt, med sidorna, undre delarna, en strimma öfver låren till svansen och dennas spets hvita, öronen och ögonen äro stora. Mellanfoten är lång och har alla sina ben skilda. Svansen är lika lång som eller längre än kroppen och försedd med en hårkvast i spetsen. Arten lefver i Kalifornien på de ödsligaste trakter, där växtligheten hufvudsakligen består af kaktusarter. Om kindpåsspringmusens lefnadssätt känner man nästan ingenting; den lär vara i rörelse nattetid och visar sig icke rädd. — Till den senare underfamiljen hör goffern, Geomys bursarius, som har en djup fåra längs framtändernas främre sida, förkrympta öron, stort hufvud, tjock hals, grof och klumpig kropp samt kort svans. Bakbenen äro föga längre än de främre, hvilkas klor äro något större. Djuret blir 28,5 cm. långt, med en svans af 6,5 cm. längd. Färgen är ofvan rödgrå, undertill gulgrå; svansen och fötterna äro hvitaktiga. Goffern förekommer mellan Mississippi och Klippbergen, lefver i hål, som den kan gräfva med mycken skicklighet, sitter på bakbenen, begagnar frambenen såsom ekorren och rullar i hop sig, då den ämnar sofva. Den gör ansenlig skada på trädrötter och rotfrukter, hvarför den förföljes flitigt. C. R. S.* Kindpåsmöss, Kindpåsråttor, zool. Se Kindpåsgnagarna. Kinds härads järnväg. Se Borås—Alfvesta järnväg. Kinds och Redvägs domsaga, Älfsborgs län, omfattar Kinds härad och tingslag samt Redvägs h:d och t:g. 2,837 kvkm. 38,961 inv. (1909). Kindstycke, befästningsk., kallas hvartdera sidoplanet af en skottglugg, embrasyr, i ett jordbröstvärn eller en fästningsmur. O. A. B.* Kindtand. Se Tänder. Kineas [ki'-]. Se Cineas. Kinematik [ki-; af grek. kinema, rörelse] l. Geometrisk rörelselära kallas en gren af mekaniken, i hvilken man studerar rörelsen hos punkter och punktsystem från uteslutande matematisk synpunkt, utan hänsyn till vare sig de rörelsen förorsakande krafterna eller de massor, som äro i rörelse. Denna vetenskap har vunnit en ansenlig omfattning och har stor betydelse både för den teoretiska mekaniken och för dennas tillämpningar, särskildt maskinläran. Den är väsentligen bildad under senaste århundradet. Visserligen hade redan från Newtons tid flera forskare härledt rörelselagar, som ligga inom kinematikens område, men det var först Ampère (d. 1836), som bestämdt angaf denna vetenskaps ändamål och fäste uppmärksamheten vid de fördelar, som kunde vinnas för forskningen genom att särskildt taga i betraktande rörelsernas geometriska egenskaper. Kort därefter lade Poncelet och Willis grundvalarna till kinematiken, hvilken vidare utvecklades genom arbeten af Chasles, Rivals, Transon, Résal m. fl. G. R. D.* Kinematograf [ki- och tji-; af grek. kinema, rörelse, och grafein, skrifva], en af bröderna August och Louis Lumière i Lyon 1895 konstruerad apparat, medelst hvilken rörliga scener på fotografisk väg kunna återges med sina naturliga rörelser: framställningen blir liksom ”lefvande”, och den lokal, där kinematografbilder förevisas, har därför i Sverige fått det mindre lyckade namnet biograf, ”biografteater” (af grek. bios, lif, och grafein, skildra). Kinematografiens princip är baserad på ögats tröghet, d. v. s. dess oförmåga att kunna särskilja hastigt på hvarandra följande ljusintryck. Denna ögats tröghet visar sig därigenom, att ett ljusintryck kvarstår på näthinnan ett ögonblick, sedan orsaken därtill upphört. Träffas därför näthinnan af flera med korta mellanrum på hvarandra följande bilder, uppfattar ögat dem som en enda kontinuerlig bild; om nu en sådan serie bilder återger på hvarandra följande olika faser af en rörelse, erhåller ögat intrycket af en kontinuerlig rörlig bild. För att bilden skall synas fullt kontinuerlig, fordras omkr. 15 bilder i sekunden. Bilderna tagas på (ofta hundratals meter) långa celluloidband, försedda med en högkänslig bromsilfvergelatinhinna (”film”). För att möjliggöra filmens transport genom apparatens mekanism är filmen i kanten försedd med en perforering (se fig. 1), som passar till apparatens tandhjul. Vid kinematografering försiggå hufvudsakligen två processer: bildernas tagning och deras projektion. För tagningen användes den i fig. 2 afbildade apparaten. Den består af en med ett ljusstarkt objektiv (ej synligt på fig.) utrustad fotografisk kamera, försedd med en mekanisk anordning, som gör det möjligt att ryckvis transportera filmsbandet i bildplanet. Det är nämligen nödvändigt, att filmen är i hvila de ögonblick den skall exponeras. Mekanismen sättes i rörelse genom den på bilden synliga vefven, denna omvrides med en hastighet af omkr. ett hvarf i sekunden, under hvilken tid 15 gånger ett nytt parti af filmsbandet framföres. Genom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 23 01:41:18 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free