Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockhoff. 1. Daniel - Klockhoff. 2. Oskar - Klocklist - Klockljung - Klockmagnet, fys. Se Galvanometer, sp. 672. - Klockmetall - Klockpolyp - Klockrike - Klockringning. Se Klocka 1. - Klockskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Klocklist-Klockskatt
324
pantheistiska estheliken (1864) och afh. Om
det tragiska (1865). Bland bidrag till de
första årgångarna af den 1865 uppsatta "Svensk
litteraturtidskrift" märkas artikeln Om dödsstraffet,
som vill bevisa detta straffs orättmätighet, samt en
del granskningar af teologisk litteratur, i hvilka
han på en gång kraftigt och hofsamt för filosofiens
och den
protestantisk-religiösa utvecklingens talan. Som
skald uppträdde K. först inom det 1860 i Uppsala
stiftade förbundet N. S. ("Namnlösa sällskapet") och
offentliggjorde under signaturen "K." lyriska dikter
i kalendrarna "Isblomman" (1861) samt "Sånger och
berättelser" (1863 och 1865). Hans dikter äro fina
och innerliga uttryck för en kysk erotisk känsla och
ett nobelt sinnelag. - K:s Efter-lemnade skrifter
utgåfvos 1871 (med inledning af C. D. af Wirsén);
s. å. utkommo Dikter särskildt.
2. Oskar K., den föregåendes kusin, språkforskare,
f. 6 febr. 1850 i Mö, Västernorrlands län, aflade
mogenhetsexamen i Härnösand 1870, vardt student i
Uppsala 1871, filos. kand. 1873, filos. doktor 1877
och s. å. docent i nordiska språk därstädes. Efter
1876-77 genomgånget profår utnämndes K. till lektor i
historia och modersmålet i Sundsvall 1884, hvarifrån
han 1891 flyttade till Linköping som lektor i
modersmålet och filosofisk propedeutik. K. har framför
allt egnat sig åt den fornnordiska och medeltida
litteraturens undersökning. Hit höra hans utförliga
och innehållsrika af-handlingar Partalopa saga (1877),
Studier öfver Thidreks saga af Bern (1880), Små bidrag
till nordiska litteraturhistorien under medeltiden
(s. å.), Den norsk-isländska historieskri f ning en
före Snorre (s. å.), Studier öfver Eufemiavisorna
(1881), Konung Harald och Hcming (1893, i
"Upsalastudier"), De nordiska framställningarna
af Tellsagan (i "Arkiv för nord. filologi", 1895),
Folkvisan om konung Did-rik och hans kämpar (ibid.,
1899), Samsonvisan (i "Nordiska studier", 1904)
och smärre uppsatser. Af graminatiskt innehåll är
Relativsatsen i den äldre fornsvenskan (1884).
Klocklist, listverk med klocklik profil, omvänd
fallande karnis (se d. o.).
Klockljung, bot., namn på Erica
tetralix. Klockmagnet, fys. Se G al v an ometer,
sp. 672.
Klockmetall, Klockgods, Malm, en brons-legering af
vanligen 78 delar koppar och 22 delar tenn. Dessa
proportioner åstadkomma den största klangrikheten
hos klockan. Klockmetallen är gulgrå, med hvitt,
finkornigt brott. Den smälter lätt och blir
tunnflytande. Efter gjutningen (se Klockgjut-n i n g)
låter man den afsvalna långsamt, hvarigenom den blir
hård och spröd. Blandningen af klock-metall tillgår
så, att kopparn först nedsmältes, hvarefter högst VB
af tennet tillsättes; när de å denna legering bildade
metalloxiderna ("krätsen") afdra-gits från ytan,
tillsättes det öfriga tennet. Den ge-
nom arfsägner inplantade föreställningen, att klockor
skulle få en renare klang genom tillsats af silf-;
ver, har på senare tiden vederlagts medelst anställda
rön, som visat, att silfver tvärtom afgjordt försämrar
klangen. Fåfängt har man också sökt att på kemisk
väg upptäcka någon silfvertillsats i äldre klockors
gods. De dyrbarheter, som den fromma godtrogenheten
fordom frambar vid hvarje klockgjutning, torde
alltså ha nedsläppts i rör, som ledde till
helt andra rum än till flamugnen. De i Bochum i
Westfalen först tillverkade 0?tt£s£åJsklockorna ha
ett fullt och vackert ljud och äro mycket billigare
än bronsklockorna, men kunna, i olikhet med dessa,
icke omgjutas, om godset spricker, hvilket ganska
ofta inträffar. De äro äfven utsatta för skada genom
rost. För öfrigt har man till klockgods användt:
äfven andra legeringar än den först nämnda. Jfr Brons,
sp. 262.
Klockpolyp, Gampanularia, zool., ett af do
vanligaste polypsläktena (se H y d r o i d e a)
i de nordiska hafven. Polyperna äro klock- eller
bägarformiga med stort, trumpetlikt utskott, hvilket
bär munöpp-niugen. Könsindividerna äro säcklika och
skilja sig ej från kolonien. På djup af l-50 famnar
i Nord-och Östersjön anträffas allmänt Campamdaria
ilexuosa; kolonien kan uppnå en höjd af 3 cm. L-e.
Klockrike, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. 3,552 har. 1,178 inv. (1909). K. bildar med
Brunneby ett regalt pastorat i Linköpings stift,
Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Klockringning. Se Klocka 1.
Klockskatt, gärd af kyrkklockor, var den form
af utomordentlig bevillning, som Gustaf I såg sig
nödsakad att föreslå menigheterna kring allt Sveriges
rike för att inom öfverenskommen tid kunna slutbetala
skulden till Lybcck. På ett rådsmöte i Uppsala vid
trettondagstiden 1530 beslöts, att en klocka skulle
uttagas af hvarje kyrka, kapell och kloster i rikets
städer, och köpstadsmän från skilda delar af landet
gåfvo såväl vid tjugondagsmarknaden i Enköping som
senare, vid eriksmässomarknaden i Uppsala, sitt
samtycke till den egendomliga utlagan. I juli voro
de flesta klockorna förda till de större sjöstäderna
för ätt utskeppas till Lybeck och där säljas af
en konungens agent, och s. m. aflämnade de finska
städerna äfvensom vid kusten belägna landssocknar
sina klockor. Gärden befanns dock otillräcklig;
realisationen drog ut på tiden, och ly-beckarna
klagade. Man beslöt därför på ett råds-möte i Örebro
i jan. 1531, att klockskatten skulle affordras äfven
landsförsamlingarna i allmänhet, och kungliga ombud
sändes att därom underhandla i orterna. Jämte årets
kyrkotionde (undantagandes hvad som behöfdes till
vax och vin) och landgillet af kyrkohemmanen borde
hvarje socken lämna sia största klocka eller ock
lösa den med annan koppar eller penningar. Socken,
som egde endast en klocka, finge erlägga half lösen,
och för gärdens riktiga användning skulle framdeles
lämnas särskild redovisning. Detta nya påbud väckte
hos de själf rådige dalkarlarna ett formligt uppror,
det s. k. klockupproret (se Daluppror, sp. 1198-99),
samt mötte äfven på andra håll - såsom i Närke,,
flera socknar af Västmanland och Torsåkers socken i
Gästrikland - betänkligheter och motstånd, hvaraf
genklang ännu lär ha försports vid konungens
sammankomst med allmogen vid Gamla Uppsala högar
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
