och en grundlig reparation i början af 1840-talet. Godset omfattar 19 23/32 mtl i Kågeröds socken samt 1/4 mtl i N. Svalöfs socken, tax. till 1,433,500 kr. (1909), hvartill komma kvarn och såg, 15,000 kr. - K., astronomen Tyko Brahes födelseort, var sätesgård redan i midten af 1300-talet. Vid medeltidens slut hade det kommit till den danska Braheätten och stannade inom den till 1663. Det tillhörde sedan medlemmar af släkterna Tott och Ankarstierna samt såldes 1771 till majoren grefve F. G. H. K. Wachtineister, hvilkens släkt det sedan tillhört. K:s nuv. egare (1910) är grefve Gösta Wachtmeister. Knylhafre 1. Knölhafre, Arrhenatherum elatius M. & K. (Avena elatior L.), bot., ett högt, flerårigt gräs med tufvade, glänsande glatta strån och platta, rent gröna blad. Vippan är smal med tvåblommiga småax af grönaktig-violettgrå färg med l borst och oliklånga skärmfjäll. Se Hafre, sp. "995. G. L-m. Knüpfer, Paul, tysk operasångare, f. 1866 i Halle, var 1887-98 anställd vid Leipzigs stadsteater och tillhör sedan 1898 Berlins hofopera. Hans omfångsrika och välljudande basbaryton och värdigheten i hans föredrag ha gjort honom till främste uppbärare af sådana roller som Wagners Landtgrefven (i "Tannhäuser"), Gurnemanz, Hunding och Daland. Han har medverkat vid festspelen i Baireuth och är lärare vid musikhögskolan i Berlin. - Hans hustru Marie K., född Egli, i Graz, operasångerska, tillhörde 1895-99 hofoperan i Berlin och har sedan gifvit gästspel, under senaste åren på Covent-garden-teatern i London, där hon uppburit sådana roller som Wagners Elsa, Eva, Sieglinde och Venus. E. F-t. Knyphausen (rättare än Kniphausen),Dodo von, riksfriherre till Innhausen och Knyphausen, fältmarskalk i svensk tjänst, f. 22 juni 1583 i Ost-iriesland. Efter att ha gått i krigets skola under Morits af Oranien och som sändebud närvarit vid Karl IX:s kröning trädde han i hansestädernas och sedan i den 1608 bildade Evangeliska unionens tjänst och tog verksamt del i krigshändelserna. Efter nederlaget vid Stadtlohn 1623 beskylldes han för förräderi och dömdes till döden, men blef snart frikänd, hvarefter han kämpade tappert under Mansfeld, men blef af Wallenstein tillfångatagen. Sedan kom han i dansk krigstjänst och kort därefter i engelsk. 1629 anställdes han i svensk tjänst som generalmajor och deltog sedan i Gustaf Adolfs tyska fälttåg. Han intog Wolgast (1630), sökte, fast förgäfves, öfverrumpla Greifswald och utmärkte sig vid belägringen af Demmin (1631). I mars s. å. blef han trots hjältemodigt försvar tillfångatagen af Tilly i Neu-Brandenburg, men utväxlades efter en tids förlopp. Vid Nürnberg stötte han åter till hären och anförde vid Lützen svenskarnas andra linje. Enligt sin vana undvikande strid, men tapper, när det gällde, yrkade han enligt uppgift efter konungens död på återtåg; men då han däri ej åtlyddes, bidrog han väsentligt till slagets lyckliga utgång. Efter att 1633 ha blifvit utnämnd till fältmarskalk förde han jämte sin trätobroder hertig Georg af Lüneburg befälet i nordvästra Tyskland och vann tillsammans med denne vid Oldendorf (vid Weser) en seger öfver de kejserlige i juni 1633. Efter en fruktlös belägring af Hildesheim vintern 1633-34 drog han sig tillbaka från krigsbullret, endast sökande att hämnas på hertig Georg och att öka sina besittningar. Sedan han åter mot slutet af 1635 med franskt understöd, men i svenska kronans namn, uppställt en här, stupade han vid Haselünne (i kretsen Meppen) l jan. (g. st.) 1636. K. var en utmärkt officer, klok och tapper, men har blifvit beskylld för öfverdrifven försiktighet. Protestantismens sak var han orubbligt tillgifven. - Jfr C. Sattler, "Eeichsfreiherr Dodo zu Innhausen und Knyphausen" (1891) och recension däraf i "Hist. tidskr." (bd 13, 1893) af P. Sondén. K:s bref till A. Oxenstierna äro tryckta i 9:e bandet af den senares brefväxling. - En ättling af den gamla ostfrisiska släkten, Edzard, grefve (sedan furste) till Innhausen och Knyphausen, f. 1827, d. 1908, innehade stora familjefideikommiss i Hannover, kallades efter dess införlifvande med Preussen till ärftlig medlem af preussiska herrehuset (1867) och blef 1894 dess president. Han var äfven, sedan 1893, i många år (konservativ) medlem af tyska riksdagen och upphöjdes 1900 i furstligt stånd. Fr. W. Knyppeldyna, Knyppelmaskin, Knyppelpinnar. Se Knyppling. Knyppling af spetsar sker medelst knyppelpinnar och knappnålar på en knyppeldyna. Till material brukas linne- eller bomullstråd, silke, stundom äfven guld- eller silfvertråd. Hvarje tråd (till fina bredare spetsar användas ofta flera hundra trådar) är upprullad på en särskild knyppelpinne och fäst därvid genom en åtdragen snara. Knyppelpinnarna äro af trä och ha en längd af ungefär 10 cm. Knyppeldynan (fig. l o. 2) består af en träcylinder, vridbar, beklädd med stoppning och till större delen nedsänkt i en med stoppning beklädd kullrig dyna eller i en öppen låda. Knyppling sker i allmänhet på mönster, ritadt och utstucket på kartong, hvilket fästes omkring cylindern. I mönstrets hål instickas nålar, och vid dem fästas trådarna, hvarefter knypplingen verkställes därigenom, att pin-