1911), samlingarna i konstakademien, på Rosenborgs slott, den Moltkeska målningssamlingen samt utanför Köpenhamn samlingarna på Frederiksborgs slott och på Nivaagaard (se Hage 4), museer i Aarhus, Odense, Ribe m. fl. städer; i Norge Nationalgalleriet och Konstindustrimuseet i Kristiania samt museer i Bergen och Trondhjem. G-g N. Konstschakt, bergsv. Se Schakt. Konstsilke, artificiellt väfnadsämne med silkesliknande egenskaper. Den stora efterfrågan och den begränsade tillgången på natursilke väckte tanken på att söka tillverka en teknisk produkt, som hade så mycket som möjligt lika egenskaper med det naturliga silket. Entomologen Réaumurs redan 1734 framställda förslag att ur någon gummiliknande vätska utdraga trådar på samma sätt, som silkesmasken spinner sina kokonger, förverkligades af grefve Hilaire de Chardonnet, den egentlige banbrytaren inom konstsilkesindustrien. Dennes 1887 offentliggjorda metod, efter hvilken s. k. chardonnetsilke tillverkas, grundar sig på nitrocellulosans s. k. kollodiumbomulls (se Cellulosa) löslighet i eter-alkohol. Den häraf framställda lösningen har sirapskonsistens och pressas, efter att först ha noga filtrerats, genom glasmunstycken med fina hål så, att tråden antingen går in i vatten, s. k. våtspinning, eller genom luften, s. k. torrspinning. I båda fallen aflägsnas lösningsmedlet. Vid våtspinningen stannar alkoholen kvar i vattnet och tillvaratages därur, vid torrspinningen får luften befrias från eter- och alkoholångorna, t. ex. genom deras upptagande i svafvelsyra och regenererande ur denna. De vid pressningen genom glasmunstyckena erhållna fina trådarna upptagas i knippen om ung. 15 stycken på bobiner och tvinnas sedan tillsammans till en tråd. Denna är hvit eller svagt gulaktig, beroende på föroreningar i materialet. Såsom varande nitrocellulosa har den alla dennas egenskaper och är därför också explosiv. Explosiviteten borttages därigenom, att man behandlar tråden med en lösning af ammonium- eller kalcium-sulfhydrat. Genom denna process, den s. k. denitreringen, borttages nitro-gruppen lätt och fullständigt, så att denitrerad nitrocellulosa, som har en kväfvenart af endast omkr. 0,01 proc., återstår. Det denitrerade silket har en brungrå färg, som aflägsnas genom blekning med klorkalklösning, vätesuperoxid eller dylika blekmedel. Härpå följer i allmänhet en avivering med t. ex. tvållösning och ättiksyra för att åt silket ge mjukhet och s. k. griff. Efter undergången sortering är det färdigt att sändas i marknaden. Enligt chardonnetmetoden, den hitintills mest använda, löses cellulosan indirekt. Konstsilke framställes af cellulosa äfven genom direkt upplösning. Sådant är det silke, s. k. glanzstoff, som göres efter kopparoxidammoniakmetoden, utarbetad af Pauly, Bronniert, Fremery och Urban. De lösa merceriserad bomull i Schweizers reagens (se Cellulosa) och pressa den erhållna sirapstjocka, blå lösningen, efter föregången filtrering, genom fina hål uti en utspädd ättiksyrelösning, hvarur koppar och ammoniak återvinnas som ättiksyrade salter. - Viscossilke är ett annat cellulosasilke, som man får genom att förspinna cellulosaxantatet (se Cellulosa). Denna metod har utarbetats af Cross, Bevan och Beadle. Den erhållna trögflytande lösningen kallas viscos och spinnes i en klorammoniumlösning, då viscosen sönderfaller i kolsvafla, alkali och hydrocellulosa. Det efter ofvannämnda tre metoder framställda silket består af hydrocellulosa (C₁₂ H₂₀ O₁₀)_n H₂O af olika hög molekylarvikt. Den förhåller sig till cellulosan ungefär som löslig stärkelse till olöslig stärkelsesubstans. Endast de cellulosan närstående hydrocellulosorna ha tekniskt värde. Går nämligen hydrolysen för långt, genom en för långvarig inverkan af syror eller alkaiier, får man tunnflytande lösningar och trådar utan styrka. - En annan art af cellulosasilke är acetatsilket. Det beredes af hexaacetylcellulosa C₆H₇(C₂H₃O)₃O₅, äfven kallad triacetylcellulosa, motsvarande till sin kemiska byggnad hexanitrocellulosa (bomullskrut). Denna är kanske det värdefullaste, men också det dyraste materialet för tillverkning af konstsilke. Enligt Lederer får man den som en hornartad massa genom att acetylera den hydrolyserude cellulosan med ättiksyreanhydrid och några droppar koncentrerad svafvelsyra + isättika. Massan löses till sirapskonsistens i kloroform och låter sedan bearbeta sig till trådar. Den användes äfven till films och kan formas liksom celluloid. Kemiskt skiljer sig acetatsilket från cellulosasilket därigenom, att det förra innehåller acetylrester. Fysikaliskt finnes endast föga skillnad. - Äfven ur kasein framställes mycket konstsilke. Handelns alkalilösliga kasein behandlas med en i vatten löslig bas, t. ex. kali- eller natronlut, ammoniak etc. tillsammans med minsta möjliga kvantitet vatten, hvarvid 80-procentig alkohol bör finnas närvarande. Alkoholen hindrar den nyspunna tråden från att klibba ihop. Den uppkomna sega massan värmes något, då den blir mera lättflytande och kan pressas till trådar i ett syrebad, som neutraliserar alkalit. Trådarna upptagas på en bobin och torkas, hvarefter kaseinet denatureras, d. v. s. göres olösligt medelst ångor af formaldehyd. Vid spinningen af konstsilke har man tagit silkesspinnarnas spinnvårtor till förebild. Emellertid är det icke möjligt att göra öppningarna i glasrören på den konstgjorda spinnapparaten mindre än O,08 mm., hvarigenom trådar erhållas af en diameter varierande mellan 0,014 mm. och 0,034 mm., beroende på trådens olika hårda dragning, under det att natursilket har en diameter af 0,01-0,02 mm. På grund häraf är konstsilket sträfvare och mindre smidigt än naturligt sådant. Dess största fel är den ringa hållfastheten i vått tillstånd. Är det däremot torrt, uppnås och öfverstiges ofta betydligt det förtyngda natursilkets hållfasthet. Konstsilke eger mycket högre glans än natursilket och låter, ehuru det i motsats till detta senare är kväfvefritt, färga sig mycket bra med bomullsfärgämnen. Kollodiumsilke låter äfven färga sig direkt med basiska färger. Konstsilke användes på grund af sin stora glans i ständigt växande mängder till dekorationsväfnader, draperier, garneringsartiklar, spetsar, snörm åkerier, möbeltyger, kravatter etc.; mindre till framställning af tyg till kläder. Dessutom tjänar det i tjockare trådar till att ersätta tagel, s. k. sirius- och meteorsilke. På senare tiden har det äfven fått användning till imitation af människohår. Väfnaden till glödstrumporna för Auerljusen göres numera så godt som uteslutande af konstsilke. De största konstsilkefabrikerna finnas i Frankrike, Schweiz, Tyskland och Belgien, Äfven i Sverige finnes en fabrik för till- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.