upphängningspunkten är fast (kajkranen, fig. 1), eller inom en af kranbalken bestruken cirkelyta, ifall dessutom nämnda punkts afstånd från kranpelaren låter förändra sig (gjuterikranen, fig. 4). Fig. 1 visar en kajkran för handdrift. Kring en i grundplattan b fastsatt kranpelare, a, är ett U-formigt stativ, d, vridbart lagradt. Mot dess nedre del stöder kranbalken e, som i detta fall utgöres af två I-balkar; öfverdelen uppbär spelet och tjänar till fäste för stagen, f. Spelet är försedt med dubbla kugghjulsväxlar, handvefvar g, broms samt en å det största kugghjulets i axel mellan stativskänklarna uppkilad kättingstrumma, kring hvilken kättingen k upp- eller aflindas. Den senare löper genom fasta blocket l, rörliga blocket m, vid hvars tapp lastkroken är upphängd, samt är slutligen fäst vid krannocken. Lasten fördelar sig således på två kättingsparter, och dragkraften blir i kättingen vid spelet endast omkr. hälften af lasten. Ett annat utförande af kranbalken finner man hos fairbairnkranarna, nämligen en oftast af plåtar hopnitad, krökt balk, som ensam upptager belastningen (fig. 2). Kranpelaren vid dessa kranar är vridbar och utgöres af den nedåt förlängda kranbalken, som är försedd med rullager i höjd med pelarschaktets mynning och stödlager vid dess botten. För undvikande af underjordisk kranpelare kan man äfven låta hela kranen uppbäras af ett större rullager, anordnadt å fundamentskifvan. Kajkranen göres numera ofta transportabel på skenor, och drifkraften är då merendels ånga. En annan typ af transportabla kranar är den s. k. velocipedkranen (fig. 3), som stundom användes i monteringshallar. Kranpelarens bägge tapplager äro här anbragta å två löpvagnar, den öfre styrd i horisontell led af två skenor, den undre däremot löpande å endast en skena. De fristående svängkranarna användas nästan uteslutande för lastning och lossning af fartyg och järnvägsvagnar, hvarvid lasten hissas och firas medelst spelet samt förflyttas efter en cirkelbåge i horisontalplanet antingen genom dragning i en från krannocken nedhängande kätting eller medelst ett särskildt spel (vefven n i fig. 1). En svängkran med radiell förskjutning af lastens upphängningspunkt är gjuterikranen (fig. 4). Den horisontella kranbalken c är försedd med skenor och löpvagnen f. Lastkättingen d går från kättingstrumman öfver skifvan e, hänger i dubbla parter ned mellan löpvagnens kättingsskifvor samt är slutligen fastgjord vid kranbalken vid t. Lastkroken hänger under lösa blockskifvan g. Löpvagnen tillsammans med lasten förflyttas, utan att den senares höjdläge förändras. Den förras förskjutning sker med tillhjälp af kättingen h, löpande kring två skifvor, i och k, hvarvid dragning i kättingen i den ena eller andra riktningen åstadkommes genom vridning af skifvan k medelst kättingen m och kättingshjulet l. Tillvaratagandet af utrymmet på en kaj för godstrafik etc. underlättas stundom i hög grad, när lastning och lossning verkställas medelst portalkran. Denna utgöres af en fast eller flyttbar, portalformig vagn, under hvilken godstrafiken på ett, stundom äfven på flera, järnvägsspår obehindradt kan fortgå, samt en därpå anbragt svängkran. Vid en s. k. halfportalkran (fig. 5), som medger största möjliga kajutrymme, löpa vagnens inre hjul på en nära under balken vid godsmagasinets mur anbragt skena, medan yttre hjulen styras af en på kajskoningen utlagd skena. -- Vippkranarna ha mast- l. varfskranen till grundtyp (fig. 6). Den senare består af två, snedt mot hvarandra ställda, nedtill vridbara fällbommar S₁, som medelst en länkbom S kunna bringas i olika lutningar, hvarigenom lasten kommer att röra sig i ett vertikalplan. Länkbommens fotpunkt b förskjutes medelst skrufven s och snäckhjulsväxeln o h. F. ö. hissas och sänkes lasten med tillhjälp af vanligt spel, krangina, krantalja eller krangöling. Vippkranen har på senare tiden funnit stor användning som lyftmaskin vid flytande kranar, pontonkranar, för lastning och lossning af fartyg, t. ex. Stockholms stads 1909 levererade 60 tons pontonkran, konstruerad af A. Viking. -- Löpkranarna l. traverserna ha funnit vidsträckt användning för lyftning och förflyttning af laster inom byggnader samt rektangulära områden. Vanligen anordnas de i enlighet med löpkranen i fig. 7, hvarvid de balkar, som uppbära skenorna till traversbalkens löphjul, placeras på lämplig höjd. I balkens längdriktning, ofvanpå densamma, rör sig löpvagnen på sina skenor. Kranen är vidare utrustad med tre motorer; af dessa äro två uppställda på löpvagnen och tjäna den ena till lastens lyftande, den andra till vagnens förflyttning; den tredje, traversens körmotor, är uppställd på ett utsprång från balken (vänster). Motorerna manövreras från en till höger under balken anbragt manöverkorg. -- En s. k. bockkran visas i fig. 8. Den används vanligen för godstransport inom ban- och fabriksgårdar o. s. v. 1 o. 2. E. R-r. Kran, persiskt silfvermynt af 4,6 gr. vikt och 9/u> finlek, = 1/io tomän = 2 panabäd = 20 schähi, från 1877 ämnadt att motsvara l j franc, men har småningom sjun-' kit i värde. Kranaa', K rånad'. Se Kra-n a os. Kranäer. Se K r a n a o s. Kranankare 1. Bogankare, sjöv. Se Ankare, sp. 1051. Kranao'8 (grek. Kgavaos), urgammal sagokonung i Aten, efter hvilken, enligt sagan, Atens äldsta, pelasgiska, inbyggare kallats k r a n a e r (grek. kranaöi'), egentl, "de på bergshöjderna boende", likasom staden Aten själf vid denna tid skall ha hetat K r a n a a' 1. K r a n a åY. A- M. A. Kranbalk, skpsb., ett från bogen å äldre fartyg snedt utskjutande timmer, som vid uppläggning af ett vanligt ankare med stock äfvensom vid ankarets fällning bringar ut detsamma från fartygssidan. Kranbalken är kraftigt förbunden med fartyget samt stöttas underifrån af ett knä, benämndt kranbalks-tryckare. Ankarets uppläggning med tillhjälp af kranbalken försiggår på följande sätt. Sedan ankaret medelst kättingen uppvindats tätt under bogkly-set, hugges blocket till katlginan, a, i röringen (klämmen). Med kattginan, som upptill är skuren genom skifgatt i närheten af kranbalkens yttre ända, lyftes, under erforderlig utstickning af ankarkättin-gen, ankaret upp under kranbalken. För att bringa ankaret i dess surrningsläge, horisontellt och med ena flyet hviiande på den därför afsedda dynan 1. kip-ningsröslet, c, finnes akter om kranbalken en kipdäf-vert, e, med tillhörande kipskänkling, d, och kipgina, Kran. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.