Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krusenstjerna, 1. Filip K. - Krusenstjerna, 2. Maurits Peter von K. - Krusenstjerna, 3. Salomon Maurits von K. - Krusenstjerna, 4. Julius Edvard von K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krusenstjerna
introducerades 1650 (se ofvan). 1652 utnämndes han
till kommersedirektör i Estland och Livland samt blef
1653 borggrefve i Narva. Då Karl X Gustaf 1655, vid
sitt anfall mot Polen, skickade sändebud till hofvet i
Moskva för att söka förebygga fredsbrott med Ryssland,
medföljde K. i egenskap af legationsråd. Jämte
beskickningens öfriga medlemmar blef han fängslad
af tsaren, men 1658 frigifven, hvarefter han
deltog i de underhandlingar, som föregingo freden
i Kardis (1661). 1659-70 var han ståthållare i
Reval. - Öfver K:s resa till Moskva 1633-34 och
till Persien 1635-39 utgaf den vid båda tillfällena
medföljande holsteinske sekreteraren Adam Olearius en
vidlyftig, med en mängd kopparstick prydd beskrifning
("Moskowitische und persianische reisebeschreibung";
3:e uppl. 1663). Själf sammanfattade K. under
drottning Kristinas regering ett verk öfver de i
Estland gällande rättsstadgandena (Des fürstenthum
Esthen ritter- und landrechte), hvilket arbete ända
till 1821 förblef otryckt, men följdes vid alla
estländska domstolar. Han verkställde äfven (1648) en
öfv. till tyskan af svenska lagen (Das swedische
land- und stadtrecht), hvilken öfversättning väl
aldrig trycktes, men ej blef utan inverkan på
rättskipningen i Estland.
[Porträtt: Filip Krusenstjerna]
2. Maurits Peter von K., sjöofficer, f. 18 jan.
1763, d. 18 aug. 1813 på Anneberg i Värmland,
hette urspr. Grameen och var dotterson till
amiralen Maurits Adolf v. K. (se släktöfversikten).
Han blef 1779 fänrik vid amiralitetet, hade i
flera år anställningar å handelsfartyg i svenska
Ostindiska kompaniets tjänst, bevistade under 1790
års krigshändelser det s. k. viborgska gatloppet
och var, sedan 1800, öfverstelöjtnant i armén,
då han 1801 adlades och adopterades på ätten v.
Krusenstjernas nummer. 1803 hade K. befälet
öfver en expedition, hvilken skulle blockera
Tunis’ hamn. Under 1808 års krig uppgjorde han
som flaggkapten planen till affären vid
Jungfrusund (i Åbo skärgård) natten till 18
aug. S. å. utnämndes han till öfverste
vid amiralitetet och öfveradjutant hos
konungen samt 1809 till konteramiral. Juni
1809-aug. 1810 var han vice landshöfding på Gottland.
3. Salomon Maurits von K., den föregåendes
son, sjöofficer, f. 27 nov. 1794 i Karlskrona, d.
där 2 febr. 1876, blef 1811 underlöjtnant vid
örlogsflottan. 1814 deltog han i landstigningen på
Kragerön och vid Fredrikstads intagande samt medföljde
1825 det genom den ryktbara s. k. "skeppshandeln"
försålda linjeskeppet "Tapperheten", då detta
af K. A. B. Gyllengranat öfverfördes
till Amerika. På 1830- och 1840-talen gjorde K. som
fartygschef flera expeditioner och befordrades 1847
till kommendör. Under dansk-tyska kriget 1848-49
tjänstgjorde han dels som fartygschef, dels som
chef för en svensk-norsk eskader och utnämndes
1850 till konteramiral. 1853 förde han på en
öfningsexpedition i Nordsjön och Östersjön en förenad
svensk-norsk-dansk eskader, och under krigshändelserna
i Östersjön 1854 hade K. befälet öfver en svensk-norsk
eskader därstädes. 1858 blef K. befälhafvande amiral
och öfverkommendant i Karlskrona. 1861 erhöll han
viceamirals afsked.
[Porträtt: Salomon Maurits von Krusenstjerna]
[Porträtt: Julius Edvard von Krusenstjerna]
4. Julius Edvard von K., ättling i sjätte led af K. 1,
ämbetsman, politiker, f. 26 sept. 1841 å Edhult,
Askeryds socken, Jönköpings län, d. l febr. 1907
i Narvik, Norge, blef student i Uppsala 1858 och
juris kandidat 1864 samt tjänstgjorde därefter till
en början hufvudsakligen i Svea hofrätt. Sedan
han varit verksam som sekreterare 1875-7, och
led. 1877-79 af nya lagberedningen samt sekreterare
i särskilda utskottet 1877 för utsökningslagen och
utgifvare af Svensk författningssamling 1876-79,
blef han 1879 konstituerad revisionssekreterare
(1881 ordinarie) och s. å. expeditionschef i
Civildepartementet. I okt. 1883 inkallades han som
konsultativt statsråd i Thyselius’ ministär, där han
30 nov. s. å. öfvertog civilministerportföljen. Han
kvarstod som civilminister äfven i Themptanders
ministär och öfvergick, ehuru frihandlare och
moderatliberal, äfven i Bildts protektionistiska
ministär och afgick först 12 okt. 1889, då Åkerhielm
blef statsminister. K. utnämndes samtidigt till
generalpostdirektör. Men 6 okt. 1896-5 juli 1902
var han ånyo civilminister (Boströms 1:a och
v. Otters ministärer), hvarefter han återgick
till chefskapet för postverket. Under hans
första civilministerperiod kontrasignerades
ny patentförordning (1884) och ny grufstadga
(s. å.). K. lade särskildt i dagen ett mycket verksamt
intresse för kommunikationsväsendets utveckling. På
hans förslag beslöt riksdagen anläggandet af
statsbanorna Krylbo-Örebro och Boden-Morjärv (1897),
längdbanan genom Bohuslän och Gällivare-Riksgränsen
(1898), inköp af Örebro-Frövibanan och anskaffande
af en svensk ångfärja mellan Malmö och Köpenhamn
(1899) samt beviljade 1900 ett betydande
låneunderstöd till en järnväg Borås-Alfvesta
etc. Af K. framlades ock åtskilliga betydelsefulla
förslag till vattenkommunikationernas utvidgning och
förbättring genom kanalanläggningar ("Sveakanalen"),
upprensningar af segelleder etc. Från hans ministertid
äro f. ö. företrädesvis att minnas förslagen om
begränsning af kommunala rösträtten å landet (1898),
ang. patent- och registreringsverkets organisation
(s. å.), ang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
