Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräfta, med. - Kräfta, bot. - Kräfta, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Kräfta
146
då vid operationen de svåråtkomliga finaste
förgreningarna till omgifningcn måst
kvarlämnas. Härtill komma dess egenskaper
att i flertalet fall framkalla afmagring
och kraftnedsättning (kraft-k a k e x i)
samt höggradig blodbrist (k r ä f t-anemi),
till stor del att uppfatta som följder af ett
slags själfiorgiftning, autointoxikation, genom
resorption af kräftsvulstens sårprodukter; i andra
fall bidrar till kräftkakcxien större förstörelse af
digestionskanalen (magkräftan). Kräftan är vanligast
vid högre ålder, men förekommer i alla åldrar, äfven
hos barn. Barnkräftan är ofta mjuk, med snabb tillväxt
och hastig spridning. Den påtagliga vanligheten af
kräfta hos äldre personer har sedan länge ansetts
visa, ätt kräftan är en sjukdom, som helst utvecklas
i väfnader med aftagande lifskraft. Åt samma håll
pekar ock erfarenheten om kräftans benägenhet att
uppstå i förut sjukligt förändrade delar, t. ex. i
enkla magsår, i inflammerade bröstkörtlar, i sår på
tungan af karierade tänder, i kanterna af ett kroniskt
bensår, i gallblåsan vid gallsten med kronisk katarr
o. s. v. Alla dessa och liknande förhållanden synas
emellertid vara blott disponerande orsaker. Den
egentligen utläsande, deter-minerande, orsaken till
kräftan är ännu obekant. Hittills har man ej lyckats
påvisa några vare sig parasitära eller kemiska orsaker
till kräftsvulst. Att de disponerande orsakerna icke
enbart äro tillräcklig förklaringsgrund, synes däraf,
dels att kräfta i många fall utvecklar sig utan
kända disponerande orsaker, dels att de disponerande
orsakerna oftast icke föra till kräftbildning. Sålunda
är t. ex. sten-bildning i gallblåsan mycket vanlig,
men därefter följande kräftbildning mindre vanlig. Ej
heller har man med visshet kunnat påvisa, att kräftan
är ärftlig eller smittsam. Så länge kräftans egentliga
orsak är okänd, är det emellertid omöjligt att yttra
sig med bestämdhet i afseende på smittsamheten. Något
samband med visst lefnadssätt är ej påvisadt,
om ock oregelbunden diet, särskildt alkoholism,
synes disponera för magkräfta. Af yrken disponera
skorstensfejaryrket (s korsten s-fejarkräftan) och
paraffinarbetaryrkct (p a-r a f f i n k r ä f t a n)
för svulsten, i båda fallen hudkräfta. - E p i t e
l k r ä f t a är ett gammalt, numera knappt brukad
t namn, som härstammar från den tid, då man antog,
att sjukdomen kunde uppstå antingen ur epitelväf
eller ur bindväf.
Kräftan är en mycket vanlig sjukdom. I Sverige
räknades 1905 de kända fallen af kräfta och voro 1,754
(enl. den svenska kräftforskningskommittén). Den i
senare tid upprepade farhågan för kräftsjuk-domeos
tilltagande f. n. är ej bevisad; allmänt anses, att
dess numera talrika förekomst är åtminstone delvis
skenbar, beroende dels på att de sjuke oftare komma
under observation af läkare, dels på läkarnas större
skicklighet att tidigt diagnosticera sjukdomen. Den
är dock jämte tuberkulos, alkoholism och syfilis
en af de utbredda folksjukdomarna. Fördenskull
nar man ock på senare tid egnat sjukdomen
växande uppmärksamhet genom inrättandet i flera
länder af särskilda koncerforskningsinstitut
med därför anlagda kancersj likhus samt af
särskilda s. k. kancer-forskninflsknrtimittéer. l
Sverige tillsattes en sådan kommitté af Svenska
läkarsällskapet 1905. Från densammas verksamhet
föreligger hittills ett större samlingsarbete öfver
kräftans förekomst och utbred-
ning i Sverige (se ofvan). I maj 1910 bildades
i Stockholm Svenska kancerföreningen till
kräftsjukdomarnas bekämpa n-d e, en gren af
Internationella föreningen för kräftforskning,
stiftad i Heidelberg 1908 och med hufvudsäte i
Berlin. Intill senaste tid har man icke känt mer
än ett botemedel mot kräfta, nämligen- den primära
kräfthär-dcns fullständiga utrotande, såvida den är
åtkomlig, vare sig genom aflägsnande med knif eller
genom bortfrätande med salfvor o. d. eller medelst
bränning. Vid alla dessa operationer är huf-vudsaken
att icke lämna en kräftcell kvar i kräftans omgifning,
utan undanskaffa all sjuklig väf-nad samt att
operationen företages i tid, innan angränsande
lymfkörtlar hunnit angripas eller andra sekundära
aflagringar kommit till stånd. Numera känner man ock
andra medel, användbara vid vissa fall af kräfta,
särskildt hudkräfta. Sådana medel äro dels bestrålning
med röntgenstrålar, hvilken metod inf jrdes i vårt
land 1899 af d:r T. Sjögren och d:r T. Stenbeck, dels
af den s. k. fulgurationen, Keating-Harts metod, hos
oss införd af professor J. Berg och d:r G. Forssell
1908, dels slutligen af behandling med radium (se
d. o.), hos oss införd af Forssell. Fulgurationen är
en behandling medelst kraftiga elektriska gnistor,
alstrade af högspända och hög-frckventa elektriska
strömmar af samma art som de strömmar, hvilka sedan
slutet af 1800-talet användas vid "Teslabehandling’7
(se Teslaström-m ar). Fulgurationsmetoden anses dock
vara osäker till sina verkningar. Otvifvelaktiga och
bestående fall af botad kräftsjuka medelst röntgen-
och radiummetoderna finnas däremot. Ofta förbiridas
dessa metoder med kirurgiska ingrepp. Såsom de
allra sällsyntaste undantag räknas de fall, då en
kräftsvulst af sig själf gått tillbaka och läkts,
eller då densamma trots omöjligheten att fullständigt
aflägs-nas vid operation icke recidiverat, utan
läkts. C. S-g.
Kräfta, bot., benämningen på de svartbruna
fläckar eller såriga ytor, som ofta träffas
å många träds stammar och grenar. Sjukdomen
föroisakas af parasitsvampar, på löfträd vanligen
af Neclria ditissima (se N e c t r i a), hvars
hyfer tränga in i sår, förorsakade af insekter,
frost o. s. v. Under kampen mellan svampen och
trädets celler uppkomma kräftsåren, som hos olika
träd kunna ha ett ganska olik-artadt utseende. De på
äppelträden vanliga kräftsåren utgå nästan alltid
från basen af dvärggrenar. Såret blir mer och mer
förstoradt och fördjupadt och består af koncentriska,
vanligen ovala, uppsvällda ringar. Grenen går lätt
af vid såret. Liknande kräftsår uppkomma på ask, ek,
lind m. fl. Boken angripes mycket af samma svamp,
som här förorsaker svarta sprickor och rämnor,
liksom på al, lönn m. fl. Om lärkträdens kräfta
se D a-syscypha, om jordkräfta på barrträdens
rötter se Honungssvampen. - Om kräfta på potatis
lChrysophlyclis endobiotica) se P o t a t i s-sjuka.
G- L-m.
Kräfta, F l o d k r ä f t a, Astaais fluvialilis
Fabr., zool., tillhör k ra f tsl akt e t (se
d. o., där dess förhållande till närstående arter
omnämnes). Den sköld, som täcker kroppens förenade
hufvud- och thorakalpartier, bakkroppen (i dagligt
tal kallad stjärten), stjärtfenan, klorna och benen
äro till färgen brunaktiga med skiftning i blått,
grönt eller
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
