Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kustfort - Kustfästning - Kustförsvar - Kustförsvarsfartyg - Kusthaf - Kustkanon - Kustklimat - Kustlandet - Kustod - Kustos - Kustpiparen - Kustposition - Kustprovinsen - Kustref - Kustroddare - Kustsanatorium - Kustsignalväsen - Kustström - Kustuppsyningsman - Kustvakt - Kustvind - Kustvipan - Kustöfveruppsyningsman - Kustö slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stormfriheten fordrar en omslutande graf,
som flankeras från pansartorn, om den är
våt, eller från reverskaponjärer, om den är
torr; eskarpmuren behöfver här ej skyddas
mot större nedslagsvinklar. Till skydd mot
våldsamt anfall anordnas infanteriställning
och helst pansarskyddade stormpjäser.
L. W:son M.
Kustfästning. Se Fästning, sp. 312 och 319,
samt Fästningskrig, sp. 324 och 327.
Kustförsvar, krigsv., afser dels skydd för
viktigare kustorter – handelsstäder, krigs- och
handelshamnar, marinetablissement – mot anfall och
förstöring af fientlig sjöstyrka, dels skydd för
tillgängliga kuststräckor, flodmynningar, leder
o. s. v. mot anfall af fientliga fartyg eller mot
landstigning. Kustförsvaret utföres antingen af egen
krigsmarin eller från kustbefästningar (se d. o.) i
förening med stängselanordningar samt torped- och
undervattensbåtar eller genom landtrupper. Om möjligt
böra dock dessa olika försvarsmedel samverka. Besitter
marinen en slagflotta af tillräcklig styrka
(pansarskepp), måste kustförsvaret utföras offensivt
mot den fientliga flottan. Svagare mariner åter äro
hänvisade till mera ortligt försvar genom pansrade
kustfartyg i förening med kustbefästningar. Ämnar
fienden anfalla kustplatsen äfven från landsidan,
bör försvarsflottan söka hindra detta genom blockadens
genombrytande och landstigningens störande. För sådant
anfall lätt utsatta kustplatser behöfva gifvetvis
äfven landbefästningar. Kustbefästningarna äro
hufvudsakligast armerade för strid mot den fientliga
flottan, men de måste äfven kunna upptaga strid med
landstigningstrupper och härför ha anordningar för
försvar med gevär och lätt artilleri. Egna landtrupper
gå med alla truppslag mot landstigningstrupperna. Den
kuststräcka, som skall försvaras, indelas
i försvarsområden; bakom deras midt eller i
närheten af viktigare punkter vid kusten uppställas
specialreserver med framskjutna afdelningar på
särskildt utsatta platser; som allmän reserv för flera
områden hålles en större kår i beredskap vid någon
järnvägsknutpunkt. Kusten bevakas genom särskildt
utbildadt signalmanskap i förening med kryssare och
andra bevakningsfartyg. Underrättelseväsendet begagnar
sig af elektrisk telegraf, speciellt gnisttelegraf,
samt optiska och akustiska signaler. Utprickningar
i farleder borttagas, och af kustborna och
skärgårdsbefolkningen bildas ett frivilligt kustvärn
till hjälp vid signal- och kunskapartjänsten.
L. W:son M.
Kustförsvarsfartyg, sjöv., kallas pansarskyddade, med
artilleri- och vanligen äfven med torpedbestyckning
försedda fartyg af mindre storlek än slagskepp
och afsedda att operera i närheten af egen
kust. På grund af kustförsvarsfartygs inskränktare
operationsområde äro fordringarna på sjöduglighet
och aktionsradie mindre för dem än för slagskepp,
och de byggas därför lägre samt förses med mindre
bränsleförråd än dessa senare. Den sålunda vunna
viktbesparingen användes till förstärkning af
artilleri och pansar, hvilka därigenom trots fartygets
jämförelsevis ringa dimensioner kunna vara mycket
kraftiga. Kustförsvarsfartyg förekomma hufvudsakligen
inom små mariner och lämpa sig särskildt för
länder, hvilkas kust omges af skärgård. – Till
kustförsvarsfartyg äro att hänföra svenska flottans
pansarbåtar (jfr Pansarfartyg).
C. K. S.
Kusthaf, sjöv. Se Farvatten, sp. 1416.
Kustkanon, artill. Se Kanon.
Kustklimat. Se Klimat.
Kustlandet, Österrikisk-illyriska. Se Litorale.
Kustod (af lat. custos, väktare). 1. Tjänsteman
eller vaktmästare i italienska och sedan äfven i
andra, t. ex. tyska, museer, samlingar, bibliotek,
ruiner och gräfningar o. d. – 2. Boktr. Se Custos.
Kustos. Se Custos.
Kustpiparen, zool. Se Piparsläktet.
Kustposition, gemensam benämning på permanent
befäst plats vid kusten af större eller mindre
omfattning. Kustpositioner anläggas för
försvar mot sjösidan af viktiga kustorter,
framför allt flottans stationer (flottans
permanenta l. primära operationsbaser) samt
stora sjöstäder. Jfr Kustartilleri och Operation.
H. W–l.
Kustprovinsen (Primorskaja oblastj). Se
Sibiriska kustprovinsen.
Kustref, Strandref, geol., korallref, beläget
tätt utmed ett lands eller en ös kust, utan att vara
skildt därifrån genom någon kanal. Se Korallref.
E. E.
Kustroddare. Se Kustbevakning.
Kustsanatorium. Se Sanatorium.
Kustsignalväsen, sammanfattningen af ett lands
kustsignalstationer med deras signalmateriel och
personal. Redan 1808 upprättades i Sverige,
hufvudsakligen i Stockholms skärgård med förbindelse till
Åland, ett nät af signalstationer, hvilka stodo i
förbindelse med hvarandra genom optiska telegrafer.
En del af dessa stationer fanns kvar ännu efter
den elektriska telegrafens införande. I slutet af
18O0-talet upprättades ett nytt kustsignalväsen, hvilket
är af hemlig natur.
H. W–l.
Kustström, hafsström, som framgår längs kusten.
En sådan är t. ex. Humboldtströmmen (se d. o.).
Kustuppsyningsman. Se Kustbevakning.
Kustvakt. Se Kustbevakning.
Kustvind. Se Landvind.
Kustvipan, zool. Se Strandvipsläktet.
Kustöfveruppsyningsman. Se Kustbevakning.
Kustö slott, de finske biskoparnas residens under
medeltiden, var beläget i en naturskön trakt, på
Kustö ö 15 km. s. om Åbo stad. Slottet uppfördes
1317 på en plats, som af gammalt varit de finske
biskoparnas tillhörighet. Denna första anläggning
motsvarade dock icke andra medeltidsborgar i fasthet
och omfång, utan bestod antagligen endast af
några mindre träförskansningar. Anläggningen
antändes och förstördes ett år senare af ryssarna, men
uppbyggdes snart ånyo, utvidgades, förstärktes och
vann slutligen ett betydande omfång. Magnus
Tavast (1412–50) ombyggde hufvudbyggnaden h. o. h.,
och från hans tid förskrifva sig troligen de väldiga
gråstensmurar, som numera äro fallna i ruiner. I
medeltidshandlingar från 1400-talet benämnes
byggnaden vanligen castrum (befäst slott) i st. f. den
förr brukade anspråkslösare benämningen curia
(gård). Någon tid senare, under Konrad Bitz’
styrelse, förstördes slottet af vådeld, hvarvid en mängd
af domkyrkans privilegiehandlingar och bref gick
förlorad, till oersättlig förlust för häfdaforskningen.
Inom kort uppbyggdes det dock ånyo. Det reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
