Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Känguruön - Känn dig själf - Känne - Känningsbåk - Känsel - Känseldynor - Känselkrets - Känselkroppar - Känselorgan - Känselpapill - Känselpor - Känselspröt - Känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syd-Australien hörande, af Flinders 1801 upptäckt ö
framför S:t Vincentvikcn, skild från Yorkhalfön genom
Invcstigatorsundet och från Kap Jervis i ö. genom
Backstairspassagen. 4,351 kvkm. Omkr. 600 inv. ön
användes företrädesvis till fåibete.
(J. F. N.)
Känn dig själf, vishetsregel. Se Cheilon och Gnothi seauton.
Känne, kronopark i Ytterhogdals socken, Rätans
revir, Jämtlands län, har bildats genom inköp enligt
k. br. 7 april 1899. Benämningen fastställdes enligt
Domänstyrelscns beslut 29 dec. 1906. Areal 4,012 har.
M–g.
Känningsbåk. Se Sjömärke.
Känsel, förmåga att reagera för yttre intryck, d. v. s. ung.
detsamma som retbarhet; fysiol., ett af sinnena. Till
känsclsinnet har man hänfört flera olika slags förnimmelser,
såsom tryck, beröring, kallt och varmt, smärta, kittling
m. m. Dessa förnimmelser äro emellertid hvarandra
så olika, att redan af detta skäl en uppdelning af
känselsinnet kan anses berättigad. Därtill kommer, att
de olika förnimmelserna utlösas från olika perifera
ändorgau. Blix visade (1883), att förnimmelsen kallt
utlöses från vissa punkter å huden och förnimmelsen
varmt från andra punkter. Retning af en kallpunkt
förorsakar aldrig en vär-mcförnimmelse, och en
varmpunkt ger aldrig en köldförnimmelse. Blix visade
sedermera, att tryck-eller beröringsförninmielserna
likaledes utlösas från vissa punkter och att dessa
äro skilda från kall- och varmpunktcrna. Slutligen
har v. Frey ådagalagt, att äfven beträffande
smärtförnimmclserna ett analogt förhållande eger
rum. Man har sålunda kommit till den uppfattningen,
att känselsinnet rätteligen bör uppdelas i flera
sinnen, tryck-, köld-, värme- och smärtsinne, och
sannolikt bör smärtsinnet ytterligare uppdelas. Jfr
Känselkroppar, Känselorgan och Sinnesförnimmelse.
J. E. J–n.
Känseldynor. Se Hud, sp. 1195. Känselkrets,
fysiol. Se Lokaltecken, Ortsinne och Sinnesyta.
Känselkroppar, anat., egendomliga runda eller mera
långsträckta ändorgan för perifera sensibla nerver
(känselnerver), äro till form och sammansättning
tämligen växlande, men ega i regel gemensamt: dels
att inom dem utveckla nämnda nerver sina yttersta,
finaste and-förgreningar, dels att de f. ö. äro
uppbyggda af enahanda väf-nnder, inom hvilka de
uppträda. Känsclkroppar uppträda t. ex. i hudens
olika bindväfslager samt i underhudsbindväfvcn (jfr
Hud, sp. 1196); hit höra de Paciniska 1. Vater-Pa-c
i n i s k a känselkropparna, Cnr-puscvla Pacini
s. Vnler-Facini (se fig.), och äro därvid sammansatta
af nervers ändförgre-ningar och modifierad bindväf;
känsolkroppar finnas äfven i muskler och senor och
innehålla därvid, utom ncrvförgrcningår, antingen
modifierad muskclväf-nad eller senväfnad.
E. Hgn.
Vater-Pacinisk känselkropp, l till kän-eelkroppen
kommande nerver, 2 dessas yttersta änri förgreningar
inom känselkroppen, 3 bindväf slam eller, bildande en
flerlagr g kapsel omkring ner-rernas ändförgre-ningar.
Känselorgan, anat. Om man tager känsel i fysiologisk
mening (se Känsel), utgöres känselorganet af huden och
de till densamma närmast glänsande slemhinnorna. Där
sluta känselnerverna i en mängd till sin skapnad sins
emellan högst växlande änd-apparatcr, om hvilkas
olika fysiologiska betydelse vi ännu icke ha någon
säker kunskap. Dessa ändapparater kunna indelas i
fyra hufvudgrupper, allteftersom nervens axelcylinder
slutar a) med talrikare eller färre ändförgrcningar
fritt mellan epitel-celler, b) i anslutning till
egendomliga epidermisceller, c) med talrikare eller
färre and förgreningar inom s. k. känselkroppar (se
d. o.). Dessa hufvudgruppcr innehålla en mängd olika
former.
R.T-dt.*
Känselpapill, bot., papilliknande utbuktning
på irritabla ståndares epidermis, genom hvilken
retning perciperas. Jfr Sinnesorgan, växternas.
G. L–m.
Känselpor, bot., por i ytterväggen af epidermis hos
många klangen, t. ex. hos pumpan. Känselporerna
äro fyllda af cytoplasma och tjäna till att
percipera retning. Jfr Sinnesorgan, växternas.
G. L-m.
Känselspröt. Se Pannspröt.
Känsla, psyk., sådana yttringar af själslifvet, som
utgöra hvarken uppfattningar af föremål (förnimmelser,
föreställningar och tankar) eller viljeakter, som
gå ut på att förändra den gifna verkligheten, utan
bestå blott i tillstånd hos den kännande personen,
t. ex. glädje och sorg, kärlek och hat, medglädje och
medlidande o. s. v. Då dessa själs-funktioner höra
till det mest personliga, mest inre hos människan,
hvilket är svårast att konstatera och fatta i fasta
begrepp, är det naturligt, att det dröjde länge, innan
de fingo sin själfständiga plats inom de psykologiska
klassifikationerna. De starkaste, med kroppsliga
uttryck mest förbundna känslorna, affekterna, hade
visserligen gjorts till föremål för specialstudier
af Descartes och Spinoza, men ett uppslag till
känslornas allmänna emancipation inom psykologien
gjordes först under 1700-talet af den tyske estetikern
Sulzer och framför allt af psykologen Tetens,
hvarefter det blef Kant, som med sin auktoritet
fastslog den nu gängse tredelningen af själslifvet
i förnimmelser (föreställningar, tankar), känslor och
viljeyttringar. I den h vardagliga uppfattningen har
denna bestämda uppfattning af begreppet känsla dock
ännu ej fullt ingått, utan känslan förblandas ofta
med vissa former af föremålsuppfattningar, dels med
sinnesförnimmelser inom känselns område, dels med
anande, osäkra omdömen, t. ex. när man säger sig ha
haft en känsla pä förhand af en olycka. Huru länge en
liknande förblandning äfven inom den vetenskapliga
teorien kunnat hålla sig kvar, därpå lämnar Boström
ett intressant exempel, då ännu han definierar känslan
som "dunkel förnimmelse" och till känslorna hänför
alla sinnesförnimmelserna. I viss mån ett återfall
till denna förblandning af sensation och känsla
innebär en nutida känslotcori (särskildt tillämpad
på affekterna), som framställts af dansken K. Lange
och amerikanen W. James. Enligt denna äro nämligen
känslorna endast komplexer af inre organsensationer,
de där framkallas omedelbart eller medelbart genom
vissa förnimmelsers eller föreställningars inverkan
på kärlmusklerna, som bestämma blodådrornas vidd,
samt därmed sammanhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
