Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köp - Köp af fast egendom - Köpebref - Köpegods - Köpehandelskompaniet - Köpekontrakt - Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han tegat med hvad han i saken vetat. Allenast
vid fastighetsgäld gör man undantag, i det man
utgår därifrån, att priset bestämts för egendomen i
gravationsfritt skick, och att på detsamma förty bör
afräknas all å egendomen hvilande gäld. Vid köp af
fast egendom är ytterligare prestationsorten bestämd
af egendomens belägenhet, öfvergår ansvaret för skada
genom olyckshändelse med aftalet samt har köparen från
och med den aftalade tillträdesdagen att njuta till
godo afkastning, men ock att vidkännas skatter och
andra med egendomen förbundna utgifter. För säljarens
del är ej tal om någon plikt att vårda egendomen
vid köparens bristande tillträde å dagen därför,
men ej heller om en säljarens reteutionsrätt eller
befogenhet att vid bristande betalning eller obestånd
på köparens sida rygga aftalet. I gengäld eger han att
begagna sig af den säkerhet för ogulden köpeskilling,
som tillkommer honom enligt Jordab. kap. 11 § 2. Den
nya lagberedningen har i sina förslag till jordabalk
1907 och 1909 meddelat jämförelsevis utförliga
föreskrifter om köp af fast egendom. Förslagen röja i
denna del stark påverkan af 1905 års lag om köp af lös
egendom. I mångt och mycket har dock lagberedningen
hållit fast vid förutvarande rätt. Afvikelserna
innebära f. ö. delvis ett stadfästande af uppstånden
rättspraxis och delvis åter tvärtom ett dess
underkännande. En särskild nyhet är, att skriftlig
utfästelse att sälja kan inom viss stadgad tid göras
gällande i form af yrkande på skadestånd för bristande
fullgörande. Af mera väsentlig betydelse är för
öfrigt, att till själfva försäljningen ej fordras mera
än en säljarens skriftliga och obevittnade handling,
att, undantagandes villkor för öfverlåtelsen,
muntliga aftal gälla vid sidan af den skriftliga
handlingen, och att säljaren har att svara för en sin
underlåtenhet att på förhand upplysa köparen om sådana
tredje man tillkommande rättigheter, som komma att
belasta egendomen jämväl i köparens hand eller betaga
honom rätt till byggnad eller annat, som enligt lag
eljest skulle höra till egendomen. Brytandet med
rättspraxis på sistnämnda punkt är för hvarje
fall en oomtvistlig förbättring. Se vidare
Byte, Frestetid, Förköp, Köpebref,
Köpekontrakt och Öppet köp. Litt.: Almén, "Om
köp och byte af lös egendom" (1906 och 1908).
A. W.
Köp af fast egendom. Se Köp.
Köpebref är en skriftlig handling, hvarigenom
säljare af fast egendom, vanligen under erkännande af
köpeskillingens mottagande, på köparen öfverlåter sin
rätt till egendomen. Historiskt leder köpebrefvet
närmast sitt ursprung från samma handling som
lagfartsbeviset, nämligen från äldre tiders
fastebref. Visserligen torde det redan tidigt ha
inträffat, att den, som afhände sig fast egendom,
utfärdade särskildt öfverlåtelsebref (skötebref). Men
sedan med landslagarna stadgats, att allt köp af
fast egendom skulle ske å tinget, blef det å landet
häradshöfdingen, som förmedlade öfverlåtelsen. Det
af honom till bevis om förhandlingen vid tinget
upprättade fastebrefvet (i städerna stadsbref)
utfärdades ock i form af en öfverlåtelsehandling. Vid
sidan däraf behof des ej någon annan. Men då köpet
i äldre tider icke fick ega rum, innan säljarens
fränder genom hem- och uppbud satts i tillfälle att
begagna den dem tillkommande lösningsrätten, innehöll
fastebrefvet gemenligen äfven intyg, att
säljaren låtit hem- och uppbud ske och att hans
ättemän dock ej anställt bördsklander. Senare blef
emellertid mot lag brukligt, att köpet afslöts
utom tinget samt före de därstädes verkställda
uppbuden. Därvid upprättades ofta ett särskildt,
af båda kontrahenterna undertecknadt köpekontrakt,
innefattande noggranna bestämmelser om köpets innehåll
och villkor, hvarförutom äfven bibehölls seden att
i sammanhang med köpeskillingens mottagande utfärda
en särskild öfverlåtelsehandling å egendomen. Men
detta s. k. köpebref kom att utställas af säljaren
och före den i och för uppbuden fortfarande
nödvändiga tingsförhandlingen, och köpebrefvet
innebar därvid ett berättigande för köparen
att anordna om de säljaren egentligen åliggande
uppbuden. På denna rättsutveckling togo 1734 års
lagstiftare fasta. Dessa, som för öfrigt gjorde
giltigheten af fastighetsköp beroende på upprättande
af köpekontrakt, ha, såsom lagstadgandena utvisa,
uppenbarligen förutsatt, att säljaren därefter
skulle utfärda särskildt köpebref och att köparen
för lagfarts vinnande skulle förete det vid
domstol i och för erhållande af uppbud. Senare
lagstiftning och praxis ha dock ej vidhållit denna
uppfattning. F. n. meddelas lagfart jämväl allenast
på köpekontrakt, såframt ej af detta framgår, att
köpets fullbordan gjorts beroende af köpebrefs
utfärdande. Å andra sidan anses i praxis köpebrefvet
kunna helt och hållet ersätta köpekontraktet.
A. W.
Köpegods kallades i äldre tid sådana gods, som
genom köp eller byte frångått kronan. Köpegods å
s. k. förbudna orter voro underkastade Karl XI:s
reduktion på det sätt, att de skulle af kronan
lösas efter närmare angifna grunder. Däremot voro
köpegods å de s. k. icke förbudna orterna till en
början fritagna från reduktion, såvidt ej köpet skett
till kronans förfång, men 1689 utsträcktes kronans
lösningsrätt jämväl till köpegods af sistnämnda slag.
C. v. O.
Köpehandelskompaniet inrättades 1614 och fick
privilegier, skepp och kanoner af Gustaf II Adolf
och skulle ensamt ha rätt att köpa och utskeppa all
råkoppar. Det uppgick 1625 i Generalhandelskompaniet,
som fick privilegier att drifva handel på Afrika,
Amerika och "Magellanika".
Köpekontrakt kallas skriftlig, af kontrahenterna
undertecknad handling om köps ingående. Genom sådan
handling vinner underhandling om köp sin afslutning
och får köpet själft sin rättsliga bestämning. Vid
aftal, där ej skriftlig uppsättning är villkor för
dess giltighet, förtager dock af talets skriftliga
affattning ej verkan af en däremot stridande muntlig
öfverenskommelse. Detta har sin tillämpning
jämväl i fråga om köp. Köp af fast egendom blir dock
bindande först med kontrahenternas undertecknande af
skriftligt kontrakt, som f. ö. skall bevittnas. Sådan
handling allena eger vitsord i fråga om sistnämnda
aftals innehåll. Jfr Aftal, Köp och Köpebref.
A. W.
Köpenhamn (da. Kjöbenhavn l. Köbenhavn, lat.
Hafnia), Danmarks hufvudstad, är beläget på Själlands
östra kust, vid den del af Öresund, som bär namnet
Kalvebodstrand (se d. o.), under 55° 41’ 13’’ n. br. och
12° 34’ 44’’ ö. lgd (fr. Greenwich), 490 km. s. om
Kristiania och 750 km. s. v. om Stockholm. K. (jfr
den till art. hörande färglagda kartan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
