Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körner, 2. Karl Theodor K. - Körner, Ernst Karl Eugen - Körsbär - Körsbärsbrännvin - Körsbärsfjärilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Körner- Körsbärsf järilen
692
ek. K:s fader lät uppresa ett monument därstädes. 1871
restes i Dresden K:s staty (modellerad af
E. J. Hähncl), en annan är rest (1865) i Bremen
och en tredje minnesvård (en reliefbild, 1895) nära
Görlitz. Ett "Körner-museum", rikt på minnen från
befrielsekriget 1813-15, inrättades 1875 i Dresden
i K:s födelsehus; det är skapadt och utveckladt af
E. Peschel, som äfven på flerfaldigt sätt främjat K:s
minne. - K:s lyrik och dramer sakna djupare personlig
egendomlighet; hans under 1813 års fälttåg skrifna
krigssånger, 1814 samlade af hans fader i boken Leyer
und schwert (imiterade af bl. a. Tegnér), och hans
tidiga död ha gjort honom till en älsklingsgestalt för
det tyska folket. K:s arbeten, Dramatische beiträge
(2 bd) och Poetischer nachlass (2 bd), utgaf vos
också 1814 af hans fader. Hans samlade arbeten
äro utgifna af bl. a. H. Zimmer (1893), A. Kofahl
(1895), E. Wildenow (1899) och Gen-sichen (1902),
hans dagbok m. m. af Peschel och hans brefväxling
med de sina af Weldler-Stcin-berg 1910. Se arbeten
om K. af E. Brockhaus (1891), Kreyenberg (1892)
samt Peschel och Wildenow (1898). På svenska finns en
populär sammanfattning af Cecilia Bååth-Holmberg, "Far
och son" (1907; 3:e uppl. 1909). 1. (K-n B.) 2. R-n B.
Körner [kör-], Ernst Karl Eugen, tysk målare,
f. 1846, studerade i Berlin och gjorde sedan
vidsträckta resor samt är framför allt känd genom
akvareller med motiv från Egypten och Orienten,
bland dessa Gyllene hornet (1873), Sues (1874;
museet i Stettin), Sfinxens utgräfvande (1887) samt
det koloristiska bravurstycket Memnon-stoderna i
solnedgång. K. är professor och bosatt i Berlin.
(G-g N.)
Körsbär, trädg. De odlade körsbären härstamma från
två arter, Primus avinm L. och Pr, Cerasus L. (se
P r u n u s, med fig.). Till Pr. avinm räknas
nämligen icke blott de flerstädes i vårt land
allmänt vildväxande fågelbärsträden, utan äfven de
odlade sötkörsbärsträden. Dessa utmärkas af bärens
(rättare stenfrukternas) söta smak och trädens mer
eller mindre upprätta, kraftiga växtsätt, stora
blad o. s. v. Sötkörsbären indelas i bigarråer,
d. v. s. bär med fast, nästan hårdt fruktkött, och h j
ä r t k ö r s b ä r, med löst, smältande kött. Bland
vanligare sorter af bigarråer märkas allmän rödgul
bigarrå, Napoleon, Hedelfinger, Svarta tatariska och
Dönissens gula, bland hjärtkörsbär Ellon, Svarta
werderska och majhjärtkörsbär. Surkörsbärsträden,
Pr. Cerasus, bilda i regel blott 3-5 m. höga buskar,
hvaraf namnet b u s k-körsbär. De ha fina kvistar
och små blad samt syrlig frukt. De indelas efter
bärens färg i klarbär (t. ex. vanliga klarbär), som
ha nästan färglös saft och klart röd färg, samt m o
r e 11 e r (t. ex. ostheimer weiclisel, skuggmorell,
brunkörsbär), som vid full mognad äro af mörkaste
röda färg och äfven ha mörkröd saft. Mellan söt-
och surkörsbären stå hybriderna, som dels närma sig
Sötkörsbären, då de benämnas majkörsbär (hit hör
vanligt majkörsbär), dels surkörsbären, då de kallas
glaskörs- 1. stora klarbär (t. ex. Reine Hor-tense,
Gros Gobet, dubbla klarbär). Körsbären ha länge
varit föremål för odling. Eedan före Kristi födelse
funnos Sötkörsbären odlade i Grekland och Italien,
och omkr. 79 f. Kr. lära de första sur-
körsbären ha införts till Rom från Cerasus (se
d. o.) af Lucullus. Fynd i schweiziska pålbyggnader
visa, att flera slag af söta körsbär användes redan
under stenåldern, men huruvida frukterna härstamma
från vilda eller odlade träd, kan icke afgöras. I
Sverige torde odlingen af körsbär ha börjats nästan
lika tidigt som äpple- och päronodling. Sötkörsbärens
ekonomiska nordgräns går genom norra Uppland,
surkörsbären kunna odlas ännu uppe i Västerbotten. I
högre grad än andra fruktträd ställa körsbären
speciella fordringar på läge och framför allt på
jordmån, och endast på vissa platser kunna de med
fördel odlas. Sådana ställen återfinnas exempelvis
inom silurområdena i öster- och Västergötland,
Gottland, Öland och Skåne. Där jorden är nog kalkrik,
lucker och i öfrigt af god beskaffenhet, hvarken
för torr eller för fuktig, kunna körsbären ge stora
och värdefulla skördar, dock mindre regelbundet
återkommande än hos något annat af våra fruktträd. -
Körsbärsträden odlas vanligen i stam-formiga exemplar,
uppdragna på grundstammar, som erhållits genom
kärnsådd. Då sötkörsbärsträden nå en höjd af 20-25
m. och en tvärgenomskärning i kronan af 12 m. och
därutöfver, kräfva de ett ansenligt utrymme. Där
de trifvas väl, bli de inemot 100 år gamla, men i
regel duka de under långt tidigare till följd af
s. k. gummiflöde och andra sjukdomar. Surkörsen ge
sällan tillfredsställande afkastning längre än till
25-30 års ålder, och de kunna därför med fördel
odlas mellan de sötfmktiga träden och borttagas,
då dessa, nått sådan storlek, att de kräfva ökadt
utrymme. Körsbärsträden tåla vanligen icke att
beskäras på samma sätt som andra fruktträd. Dem
lämnas därför frihet att antaga den form de själfva
vilja. De lämpa sig sålunda icke för uppdragning i
spaljéform, dock med undantag för skuggmorell en,
som ofta användes för att bekläda väggar mot norr,
där knappast något annat träd med fördel kan odlas. -
De allra tidigast färdiga körsbären mogna hos oss i
sista dagarna af juni. Den egentliga körsbärstiden
inträffar dock oftast efter midten af juli och varar
två till tre veckor. Vissa surkörs ge dock frukt
intill slutet af aug. Då bären uthärda transport sämre
än annan frukt, pläga de oftast försäljas på närmaste
torg. Följden häraf är, att prisen, i synnerhet på
finare körsbär, oftast äro mycket högre i de flesta
af de större städerna än i de bärodlande trakterna på
landsbygden. För transport och försäljning böra bären
packas i små låga korgar eller askar af trä-spånor
eller papp. Förutom till förtäring i rått tillstånd
användas bären på många sätt inom hushållen, såsom
till kokning af gelé och sylt samt inläggning på
glasburkar med hermetisk tillslutning. Till saft äro
de framför allt lämpliga på grund af sin kraftiga arom
och vackra färg. En stor del af i handel utbjuden
s. k. körsbärssaft är emellertid konstgjord och
innehåller essenser, färgämnen o. s. v. K ö r s b
ä r s v i n (se B ä r v i n) kan med fördel beredas
såväl af surkörsbär som af vissa slags fågelbär. Det
i handeln utbjudna torde nästan alltid vara mer eller
mindre förfalskadt. I mellersta Europa beredes af
körsbär ett slags brännvin, s. k. kirschwasser (se
d. o.). C. G. D.
Körsbärsbrännvin. Se Kirschwasser.
Körsbärsf järilen 1. Körsbärsf u xen, Va-nessa
polychloros, zool., en i södra Sverige mindre
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
