Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köttbesiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårartad rakitis, benmjukhet, stelkramp,
hemoglobinuri, uremi m. fl. sjukdomar eller af sådana
förkalkningar, utgjutningar o. d. i muskulaturen,
att denna undergått betydande förändringar. Som
otjänligt till människoföda anses äfven kött efter
foster eller efter fullständigt utmärglade djur,
kött efter djur behandlade med sådana läkemedel
eller utfodrade med sådana födoämnen (t. ex. sill),
att köttet däraf erhållit en utprägladt dålig lukt
eller smak; vidare köttvaror, som blifvit i hög grad
förorenade eller behandlats med färgämnen eller
en del konserveringsmedel (t. ex. borsyra) eller
ock öfvergått i förskämning, såvida denna icke är
begränsad till vissa delar, i hvilket fall köttet kan
användas efter dessa delars aflägsnande. Kött eller
fett af djur, som lidit af en del sjukdomar, såsom af
stelkramp i ringa grad eller af trikiner, nöt- eller
svindynt i ringa mängd, kan däremot efter tillräckligt
lång ångkokning (sterilisering) - nötkött behäftadt
med dynt äfven efter 3 veckors förvaring - användas
till människoföda. Kroppar af djur, behäftade med
tuberkulos, behöfva i allmänhet ej i sin helhet
oskadliggöras. Om nämligen tuberkelhärdarna äro
begränsade till ett eller ett par organ, som stå i
samband med hvarandra, aflägsnas vid besiktningen
endast de angripna delarna. Förekomma däremot
tuberkelhärdar i ben, leder, muskler eller dithörande
lymfkörtlar, oskadliggöres köttet i sin helhet, såvida
det ej genom sterilisering eller i vissa fall saltning
kan göras användbart till människoföda. I inälfvor
förekomma ofta åtskilliga för människan åtminstone
ej direkt skadliga parasiter, men dessa inälfvor böra
likväl i de fall, då nämnda invasion varit betydande,
vid besiktningen oskadliggöras som mindre lämpliga
till människoföda.
För en ordnad köttbesiktning ha under de senaste
60 åren vidtagits omfattande anstalter i de flesta
europeiska och amerikanska stater; Tyskland har
därvid varit föregångslandet. Äfven i Sverige ha
numera betydande anordningar vidtagits, framför allt
i de större städerna, för att besiktning af köttvaror
skall kunna ske på ett tillfredsställande sätt.
Köttbesiktning omfattar dels den egentliga
köttbesiktningen, som har till uppgift att
hufvudsakligen för landets behof undersöka kött,
fett, inälfvor m. fl. till föda lämpliga delar
efter slaktade kreatur (eventuellt i förening
med undersökning af dessa djurs hälsotillstånd
före slakten) för bedömande af, huruvida sådana
kroppsdelar äro tjänliga till människoföda; dels
den allmänna kontrollen öfver köttvaror; utgörande
en del af den offentliga födoämneskontrollen,
med uppgift att öfvervaka saluhållna eller till
riket införda köttvarors beskaffenhet i sanitärt
hänseende, deras behandling, transport, förvaring
och beredning, ända till dess de komma konsumenterna
till hända, således innefattande äfven kontrollen
öfver slakterier, förvarings-, försäljnings- och
utspisningsställen för kött; vidare kontrollen
vid korf-och charkuterifabriker, vid flott- och
margarinfabriker m. m.; dels en särskild besiktning
af köttvaror afsedda för export.
De viktigaste lagar och förordningar, med stöd
af hvilka köttbesiktningen kan ordnas i Sverige,
äro följande: k. hälsovårdsstadgan för riket 25
sept. 1874 med ändringar 6 nov. 1885, 31 okt. 1890
och 31 dec. 1897; lag ang. köttbesiktning och slakthus
22 dec. 1897 med ändringar 25 maj 1905 och 11 juni
1909; k. kung. med särskilda föreskrifter om
besiktning och stämpling af kött enligt lagen
ang. köttbesiktning och slakthus 31 dec. 1897;
k. kung. ang. åtgärder mot missbruk i vissa fall vid
bedrif-vande af slakterirörelse m. m. 31 dec. 1897
samt k. instr. för läns-, stads-, distrikts- och
andra civila veterinärer 19 okt. 1888 med ändringar
22 nov. 1901.
Enligt dessa lagstadganden kan den egentliga
köttbesiktningen ordnas på 3 olika sätt, genom 1. en
fakultativ organisation med stöd i hälsovårdsstadgan,
2. enbart köttbesiktningstvång samt 3. slakt-och
köttbesiktningstvång; de två senare alternativen
i enlighet med lagen ang. köttbesiktning och
slakthus. Stad eger rätt att för sig välja
hvilkendera som helst af dessa tre organisationer,
men vid framtida ordnande af köttbesiktning i
stadssamhällen torde väl endast de under 2 och 3
angifna alternativen komma i fråga. Landskommun
eger däremot f. n. ej rätt få för sig fastställdt
vare sig köttbesiktnings- eller slakttvång, utan
får nöja sig med en fakultativ köttbesiktning,
som dock, om den ordnas väl, för mindre kommuner
kan bli ganska tillfredsställande. Hittills
ha de flesta landskommuner ej någon som helst
köttbesiktningsorganisation, men strängt taget
äro de enligt hälsovårdsstadgans § 29 skyldiga
att skaffa sig sådan. Där bestämmes nämligen:
"Föreskrifterna i § 15 samt de delar af § 22,
som hänföra sig till § 15, skola ock på landet
tillämpas. Kommunalnämnden har att fullgöra hvad där
är ålagdt hälsovårdsnämnden". (Att köttförgiftningar
det oaktadt så sällan inträffa på landsbygden, torde
bero på, att man där ej gärna förtär kött efter sjuka
djur, utan vanligen söker afyttra sådant i städer
eller andra större samhällen.) - Grundprinciperna
för den fakultativa köttbesiktningsorganisationen
äro, att vederbörande hälsovårdsnämnd (eller,
där sådan ej finnes, kommunalnämnd) upplåter för
ändamålet lämplig lokal (köttbesiktningsbyrå),
där anhållna födoämnen kunna underkastas noggrann
besiktning och dit näringsidkare kunna frivilligt få
inlämna kött till undersökning och trikinbesiktning,
samt att nämnden i fråga förordnar veterinär för
verkställande af förekommande besiktningar och
eventuella födoämnesbeslag. Fakultativ köttbesiktning
tillämpas numera i ett flertal städer äfvensom
i några landskommuner. - Köttbesiktningstvång
innefattar förbud att inom stad eller visst område
däraf till salu hålla eller utbjuda till människoföda
afsedt färskt, rått kött af nötkreatur, får, get,
svin eller häst, därest köttet icke är, efter
undersökning af besiktningsman, försedt med den
för staden i fråga fastställda stämpeln eller med
stämpel, som utvisar, att slakt och besiktning egt
rum i lagenligt slakthus eller undergått vederbörlig
besiktning inom annan stad med köttbesiktningstvång,
samt kan af K. M:ts befallningshafvande stadgas för
nämnda område på framställning af stadsfullmäktige
(eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga)
under villkor, att genom stadens försorg och på dess
bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän och
vidtagas öfriga åtgärder, som erfordras för sådan
besiktning. Enligt ett af Medicinalstyrelsen till
K. M:t inlämnadt förslag till ändringar i slakthus-
och köttbesiktningslagen skulle köttbesiktningstvång
kunna få stadgas äfven för köpingar och landskommuner,
för hvilka hälsovårdsstadgan för rikets städer
förordnats i tilllämpliga delar vara gällande
Köttbesiktningstvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
