Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köttförgiftning - Köttgelé - Köttgift - Köttglass - Köttgödning - Köttigit - Köttjus - Köttkronan - Köttmjöl - Köttmjölksyra - Köttsoppa - Köttstrålen - Köttsulan - Köttsömmen - Köttväggen - Köttätande växter - Köyliö - Köyri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hälsotillståndet. En del iakttagelser tyder på,
att förruttnelse skulle kunna befordra virulensen
hos köttförgiftningsbakterier. Numera har man
i allt flera fall vid köttförgiftningar lyckats
konstatera, att det förtärda köttet härrört från
sjuka och nödslaktade djur, särskildt från sådana,
som varit behäftade med septiska infektioner -
lifmoder-, jufver- och tarm-inflammationer - samt
särskildt nafvelinflammation hos kalfvar. Vid ett
stort antal dylika septiska inflammationer har man
lyckats påvisa bakterier, tillhörande paratyfus- och
Gärtnergrupperna. Dessa bakterier kunna emellertid
förekomma äfven hos friska djur och människa,
t. ex. i tarminnehållet, i vatten, mjölk m. m. De äro
icke giftiga under alla förhållanden. Under hvilka
betingelser deras sjukdomsalstrande kraft inträder,
veta vi ännu icke. - Att ostron kunna infekteras
med smittämnen inses lätt, då "gödningsparkerna"
för desamma ofta nog äro belägna i närheten af
kloaktrummors utmynningsställen och där kunna
hållas lagrade veckor och j månader, innan de
utlämnas till konsumtion. - Säkraste skyddet mot
infektionssjukdomar genom kött ligger i sakkunnig
köttbesiktning och ingående födoämneskontroll i
allmänhet, från produktior.sstället till dess
varan kommer i köparens hand. Särskildt stor
uppmärksamhet måste riktas på besiktningen af
nöd-slaktade djur, hvarvid äfven bakteriologisk
undersökning i större utsträckning än hittills torde
vara erforderlig. - Oskadliggörande af kött från djur
med septiska åkommor är nödigt. Till förhindrande
af köttförgiftning genom fisk, kräftor, hummer,
ostron och musslor kräfves verksam kontroll öfver
depåer och gödningsparker. En god öfversikt öfver
köttförgiftningsfrågan finnes i I. Andersson, "En
tyfus- och diarréepidemi i Stockholm 1904" (Bihang till
Stockholms stads hälsovårdsnämnds årsberättelse 1905).
G- Wrgn.
Köttgelé [-sele]. Se Köttglass.
Köttgift, i vidsträckt mening alla för hälsan skadliga
ämnen, som under lifvet eller efter döden kommit i
djurets kött: bakterier och af dem bildade gifter (se
Korfförgiftning, Köttbesiktning, Köttförgiftning),
kemiskt bestämbara gifter af
organisk eller oorganisk natur, t. ex. bly, arsenik,
koppar, som afsiktligt eller oafsiktligt, t. ex. genom
olämpliga kokkärl, kommit i köttet, skadliga
konserveringsmedel o. a. Kött från djur, som under
lifvet blifvit i farmakologisk mening förgiftade,
har blott underordnad sanitär betydelse. Förtäringen
af dessa djurs kött och organ förmår icke framkalla
förgiftningar hos människa. Med stryknin förgiftade
höns och dufvor, som sedermera blifvit köksmässigt
tillredda, ha kunnat förtäras utan minsta skada. Blott
magen och tarmarna äro farliga på grund af sitt
möjliga innehåll af giftet i koncentrerad form
(kramsfågelförgiftningar). Efter förtäring af
köttet från till döds hetsade djur ha iakttagits
förgiftningssymtom. Enligt nyare undersökningar
veta vi, att i varmblodiga djurs muskler vid
trötthet uppstå produkter, s. k. kenotoxiner, som
liksom bakterietoxinerna ega förmågan att bilda
antikroppar. Giftigheten hos köttet från hetsade
djur beror sannolikt på en under lifvet från tarmen
utgående själfinfektion. Det är ju en känd sak,
att t. o. m. den oskadade tarmslemhinnan på unga
individer är genomsläpplig för bakterier och att
en ringa ansträngning kan åstadkomma en vandring af
bakterierna genom tarmen in i organen. Frågan kräfver
ytterligare utredning (se Autointoxikation).
G. Wrgn.
Köttglass, Köttgelé, Köttjus [-sy], olika former af
köttextrakt (se d. o.). Se Jus, sp. 322.
Köttgödning, med. Se Diet, sp. 370.
Köttigit [köt-] Dana, miner., isomorft med
koboltblomma, d. v. s. monoklint, blekare än detta
mineral, af sammansättningen 3 Zn O, As2 05 +
8 H2O samt med Co och Ni; vid Schneeberg. Namnet efter
0. Köttig, som först påträffade mineralet i fråga.
A. Hng.
Köttjus [-sy]. Se Köttglass.
Köttkronan, veter. Se Hof, sp. 894.
Köttmjöl. Se Köttfodermjöl.
Köttmjölksyra, en i musklerna, i synnerhet efter
döden, förekommande, med den vid mjölks surning
bildade jäsningsmjölksyran isomer (till den
procentiska sammansättningen och molekylarvikten
lik) syra af formeln C3H603. På uppträdandet af
denna syra i fritt tillstånd beror den förändring
hos nyslaktadt kött, som uppkommer, då köttet får
"hänga", och kallas dess "mortifikation", hvarigenom
köttet blir mörare och lättsmältare samt sålunda
af större näringsvärde. Jfr Mjölksyra och Muskler.
S. J-n.
Köttsoppa. Se Köttextrakt.
Köttstrålen, veter. Se Hof, sp. 895.
Köttsulan, veter. Se Hof, sp. 895.
Köttsömmen, veter. Se Hof, sp. 894.
Köttväggen, veter. Se Hof, sp. 894.
Köttätande växter. Se Insektätande växter.
Köyliö [kö’-], finsk socken. Se Kjulo.
Köyri [kö’-], finsk myt. Se Kekri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
