Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lacertidæ - La Certosa - Lachaise, François d'Aix de - La Chalotais, L. E. de Caradeuc de, se Chalotais - Lachambeaudie, Pierre - La Charité - Lachaud, Charles Alexandre - La Chaussée, Pierre Claude Nivelle de - Lachelier, Jules - Lachen - Lacher - Lachera - Laches - Lachesis - Lachine - Lachisch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
749
La Certosa- Lachisch
750
ett i mycket olika grad utbildadt hjässöga är en för
Lacertilia utmärkande egenskap. Flertalet af dem är
äggläggande, endast ett fåtal föder lefvande ungar. De
allra flesta äro gentemot människan fullkomligt
ofarliga, genom förtärande af insekter och mask jr
t. o. m. nyttiga varelser. Några större arter jagas
för köttets skull. Det största antalet arter tillhör
de varmare delarna af jordklotet. De äldsta kända
Lacertilia härstamma från juraperioden. L-e.
La Certcsa [tjertåsa], kloster. Se Certosa di P a v
i a, Florens, sp. 614, och Kloster, sp. 346-347.
Lachaise [-jäs], Fr an 90 is d’A i x de, kallad le
pére L., Ludvig XIV:s biktfader, f. 1624 på slottet
Aix i Forez, d. 1709 i Paris, var provin-sial i
jcsuitorden, då Ludvig XIV 1675 valde honom till
sin biktfader. Han innehade denna viktiga plats till
sin död och förstod att i sin ordens intressen göra
sitt inflytande gällande vid flera till-fäll°n,
såsom vid Nantrsiska ediktcts upphifvande (1685),
vid de kvietistiska striderna och förföljelserna
mot jansenisterna. Konungen lät åt honom bygga
ett landställe, Mont-Louis, ö. om Paris, som 18J4
förvandlades till begrafningsplats (den ryktbara
kyrkogården Pére-Lachaise). (Hj. H-t.)
La Chalotais [j al åta], L. E. de Caradeuc d e. Se
C h a l o t a i s.
Lachambeaudie [lajäbådi], Pierre, fransk fabeldiktare,
f. 1807 i Sarlat i dep. Dordogne, d. 1872, utgaf
1829 Essais poétiques, hvilka likväl ej väckte någon
uppmärksamhet. Först hans Fables po-puluires (1839,
9:e uppl. 1851; bclönta två gånger med Franska akadis
pris), som skaffade honom namnet "demokratiens La
Fontaine", blefvo ryktbara genom framställningens
behag och den sociala tendensen. Under 1848 års
oroligheter vardt han häktad som förtrogen till
Blanqui. 1851 landsförvisades L. och bodde sedan flera
år i Belgien, där han skref Fleurs d9exil (1852).
La Charité 1. La Ch.-sur-Loire [jarite-syr-lwär],
stad i franska dep. Niévre, vid Loire och järnvägen
mellan Paris och Lyon. Omkr. 5,000 inv. Kyrkan
S:to. Croix är en af de märkligaste typerna af
den romanska stilen (endast koret återstår). Den
invigdes 1106 och tillhörde ett klunia-censkloster.
(J. F. N.)
Lachaud [iajå], Charles Alexandre, fransk advokat,
f. 1818, d. 1882, skapade sig ryktbarhet genom sitt
talangfulla uppträdande i flera uppseendeväckande
brottmålsprocesser under andra kejsardömet och förde
efter dess fall bl. a. marskalk Bazaines talan 1873.
La Chaussée [JåseJ, Pierre Claude Ni-vclle de,
fransk skådespelsförfattare, f. 1692, d. 1754, gaf
med sin första komedi, La fausse anli-palhie (1733),
uppslaget till den ait af drama, som kallas comédie
larmoyante (se d. o.) 1. comédie mixte. Mer utvecklad
uppträder diktarten i hans 18 följande komedier,
af hvilka de bästa äro Le prcjjiyé å la mode (1735;
riktad mot den då gängse fördomen, att en bildad man
gör sig löjlig genom att visa kärlek till sin hustru),
den alltför tårdränkta Mélanide (1741), L’école des
méres (1744) och La gouvernanle (1747). I dessa på
vers skrifna dramer förde L. dygdens och det i helgd
hållna äktenskapets talan, ofta på ett långrandigt
och kälkborger-ligt förmanande sätt. Hans "Oeuvres
complétes"
utgåfvos 1762, i 5 bd. Se Uthoff, "L:s leben und
v/erke" (1883), och Lanson, "L. et la comédie
larmoyante" (2:a uppl. 1903).
Lachelier [-jolie], J u i e s, fransk filosof,
f. 1832, ansluter sig till Kant, hvars filosofi
han skaffat många anhängare i Frankrike, men under
inflytande af Ravaisson har han utvecklat kriticisrnen
till en omfattande spiritualistisk realism. Hans
hufvudar-bete är Du fondcmenl de Vindnclion (1871; 2:a
uppl. 1895). L. Dauriac har i "Année philosophi-que"
1896 skrifvit öra "La doctrine et la méthode de L."
S-o.
La’chen, köping i schweiziska kant. Schwyz,
vid södra stranden af Zürichsjön och
järnvägen ZUrich- Glarus. 1,962 inv. (1900). I
L. har Edsförbundet tyghus. Sidenväfveri.
J. F. N.
Lacher, "slättbor". Se G al i zi en, sp. 600.
Lachera [-jera; fr. /ac/ier], i kortspel: ej sticka
öfver, släppa, "maska".
La’ches (grek. Adxys), forngrekisk statsman
och fältherre, var en af befälhafvarna öfver
den flotta, som atenarna 427 f. Kr. skickade att
understödja Leontinoi och andra Joniska stater på
Sicilien i deras strider mot Syrakusai. 425 blef
L. på Klcons anstiftan återkallad och anklagad för
underslef, men nyttjades sedermera i andra, dels
militära, dels diplomatiska värf. Han medverkade
bl. a. vid afslutandet af "Nikias’ fred" (421). Jämte
Nikostratos förde han befälet öfver de hjälptrupper,
med hvilka atenarna understödde argiverna i kriget
mot Sparta, och stupade i ett slag vid Mantineia
(418). Platon har efter honom.uppkallat en af
sina dialoger, i hvilken Sokra-tes med L. och
några andra samtalar om tapporhe-tens begrepp.
A. M. A.
La’chesis. 1. Grek. myt. (Grek. Adyeoic), en af de
tre moirerna eller ödets gudinnor. Se M o i r a. -
2. Zool., ett till familjen Viperidw och ormarnas
ordning (Ophidia) bland kräldjuren hörande släkte,
som har hufvudets öfre sida betäckt med mycket små
sköldar eller fjäll och saknar skallra, men i öfrigt
liknar skallerormarna. Hit hör buschmei-s t e r n 1. s
u r u r u k u, L. mtitus, som är hemma i Syd-Amerikas
skogstrakter, särskildt i Guyana. Den blir 2,8
m. (och däröfver) lång och är ofvan rödaktigt gul,
med en längsgående rad af stora, svartbruna rutor,
af hvilka hvar och en innesluter två små, ljusare
fläckar, undertill gulaktigt hvit. Om dagen ligger
denna orm sammanrullad inuti skogen och störtar
sig då blixtsnabbt på människor, som komma i dess
närhet. För sitt nästan ständigt dödande bett fruktas
och afskys den af invånarna samt dödas alltid, då
detta kan ske. - 3. Astron., en af småplaneterna.
2. C. It. S. (L-e.)
Lachine [läji;n], stad i Canada, prov. Quebec, på
vänstra stranden af S:t Lawrence, ofvanför Montreal,
hvarmcd det är förbundet medelst en omkr. 14
km. lång kanal, som kringgår de 5 km. långa fallen
i floden. Kanalen, som byggdes 1825 och ombyggdes
1866-75, har 5 slussar, med en sammanlagd stigning
af 13,5 m. 5,561 inv. (1901). Wbg.
Lachisch (La’Kv), nu T el l-el-Hesi, stad i södra
Palestina mellan Hebron och Gasa vid den väg,
som leder från Egypten till Syrien. Under judiska
konuno:atiden var det en viktig gränsfästning
(2 Kon. 18, 14 ff.); under kriget med Egypten
belägrades det af Sanhcrib och intogs, enligt
egyptiska inskrifter, af honom Jercmias (34: 7) säger,
att L. var en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
