Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagberedningen - Lagberedningen i Finland - Lagberg, Johan Olof - Lagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagberedningen i Finland- Lagbok
824
att arbetet med rättegångsordningens ombildning
skulle ånyo upptagas af Nya lagberedningen medelst
partiella reformförslag. Det första af dessa
skulle afse bevisning inför rätta och vara byggdt
på förutsättningen, att bevispröfning skulle ega
rum i alla tre instanserna. Ett sådant lagförslag
framlades 14 dec. 1889 och har gång på gång förelagts
riksdagen, men alltid blifvit förkastadt af Andra
kammaren, hvilken som villkor för dess antagande
fordrat en väsentligt vidgad befogenhet för nämnden
i häradsrätterna. Nya lagberedningen utarbetade
vidare lagförslag om villkoren för fullföljd af
talan mot allmän domstols utslag (1892), hvilket
förslag icke ens förelades riksdagen. Man började
nämligen inse, att försöket att partiellt ombilda
rättegångsordningen icke kunde föra till något
lyckligt resultat, och Nya lagberedningen fick
därför syssla med andra ämnen. Dess förslag till
lag om. hvad till fast egendom är att hänföra
upphöjdes till lag 1895. - Misslyckandet af det
processuella reformarbetet återverkade emellertid
på lagberedningens ställning och medförde svårighet
att besätta ordförandeplatsen. K. M:t fann sig
därför föranlåten att i proposition till 1894 års
riksdag föreslå lagberedningens utbytande mot en
Lagbyrå inom Justitiedepartementet. Propositionen
antogs, och fr. o. m. 1895 års ingång bedrefs åter
lagarbetet under denna form. Lagbyrån utarbetade
åtskilliga lagförslag på olika rättsområden, af
hvilka de flesta upphöjdes till lag (ang. ändring
i vissa delar af giflermålsbolken 1898, om ändring
i vissa delar af rättegångsbalken 1901). - Men kraf
på lagarbetets fullföljande i större stil läto snart
åter höra sig, och till 1902 års riksdag framställde
K. M:t förslag om upprättande ånyo af en själfständig
delegation för lagens omarbetning. Förslaget antogs,
och 5 dec. 1902 tillsattes en L a g-beredning,
bestående af ordf. och fyra led. Lagberedningen
fick närmast i uppdrag att verkställa bearbetning
af det till jordabalken hörande rättsområdet. Sitt
förslag till ny jordabalk har beredningen framlagt
i tre afdelningar, hvaraf den första, hvilken 1907
upphöjts till lag, behandlar nyttjanderätt till fast
egendom, den andra köp, byte och gåfva af fastighet
äfvensom inskrifningsväsendet samt den tredje öfriga
hit hörande ämnen, hvarjämte den ger en sammanfattning
af balkens hela innehåll. Fr. o. m. 1910 års ingång
har Lagberedningen öfvergått till bearbetning
af familjerätten, därvid Lagberedningen skall
träda i samarbete med delegerade från Danmark
och Norge för åstadkommande, såvidt möjligt,
af likartade bestämmelser å hithörande områden.
L. A. I. Afz.
Lagberedningen i Finland är namn på en genom
kejs. förordn. 11 juli 1884 inrättad ständig
kommitté för utarbetande af förslag till lagar och
författningar inom såväl den allmänna lagens som
den administrativa rättens områden. Ledamöterna, 3
till antalet, förordnas af senaten för en tid af tre
år i sänder. Vid behof eger senaten till kommitténs
förstärkning inkalla sakkunniga personer samt jämväl
tillsätta specialkowmittéer, när omständigheterna
därtill föranleda. 1892 inrättades en andra afdelning,
som öfvertog lagförslagen på det ekonomiska och
administrativa området, medan första afdelningen fick
på sin del den civila lagstiftningen. Denna andra
afdelning indrogs’under den bobrikovska rcc:i-rnoTi,
men upprättades ånyo 1P06. -^ Nmn. (T. C.)
Lagberg, Johan Olof, läkare, den svenska vattenkurens
fader, f. 19 nov. 1789 uti ett fattigt klockarhem i
Hammars socken, Närke, d. 14 aug. 185G i Skinberga
socken vid Söderköping, tog studentexamen i Uppsala
1811, insöp genom läsning af Rousscaus, Voltaircs
ocli Condor-cets skrifter sådan skepticism, att
han ej kunde fortsätta sina teologiska studier,
utan blef läkare. Han to1? med. licentiatexamen
Lund 1821, disputerade s. å. pro gradu samt blef
1822 med. doktor och docent i medicin vid Lunds
universitet. Han kallades 1823 till intendent
vid S:t Ivagnhilds brunn i Söderköping och till
stadsläkare där 1827. Brunnen förde under denna
tid ett tynande lif, ty genom vattnets kemiska
undersökning af Ber-zelius 1820 konstaterades
dess svaga järnhalt. Småningom hade ryktet om den
Priessnitzska vat-tenkurcn nått till Norden. Genom
understöd af allmänna medel kunde L. 1840 besöka
doktor Har-ders vattcnkuranstalt i Petersburg. Året
därpå be-gaf han sig till Graf en berg (se d. o.) och
till en del andra vattenkuranstalter i Tyskland. Med
djupa intryck från sin resa beslöt L. att införa
kall-vattenbehandlingcn vid Söderköping och att genom
skrifter göra denna behandlingsmetod bekant för den
svenska allmänheten. Han utgaf då den anmärkningsvärda
tidskr. "Helsov.ännen, en folkskrift om vattnet och
andan såsom menniskans bästa läkemedel" (14 häften,
1842-56). L. blef en varm entusiast för sin metod,
och polemisk, som han till naturen var, kom han
snart med medicinens utöf-vare i strid, hvarur han
i de flesta fall gick som segrare. Hans anstalt
nådde också en sällspord framgång. L:s förnämsta
lärjungar voro d:r J. A. Lagerträd, som grundlade
Sundsvalls vattenkuran-stalt, och d:r Per Levin, som
upprättade Bie vatten-kuranstalt. L. skref Handbok
i hydrotherapien (1853: 2:a uppl. 1854-55). Jfr
A. Levertin, "Några drag ur den svenska balneologien
historia" (i Sv. läkar-sällsk:s "Nya handlingar",
ser. III, d. 2, 1900). L"-
Lagbok, en mer eller mindre fullständig och
systematiskt ordnad sammanfattning af lagbestämmelser,
som gälla inom ett land eller en del af ett land. En
sådan "kodifikation" har väsentliga fördelar, men
möter ofta stora svårigheter. Å ena sidan medför det
osäkerhet i rättstillståndet och oreda i de rättsliga
förhållandena, om ingen sammanfattning af gällande
lagbud och rättsgrundsatser finnes, utan den gällande
rätten utgöres af dels fristående förordningar
och föreskrifter, dels sedvanerättsgrundsatser. Å
andra sidan möter den svårigheten att, då en dylik
kodifikation måste utgå från fasta, hela rätten
genomgående principer, lagstiftaren lätt löper fara
att vid ett sådant försök, som således i större eller
mindre mån innebär en omskapning af rätten, komma i
strid med folkets rättsmedvetande. När och i hvilken
omfattning en sådan kodifikation kan och ITT etra rum,
beror därför på olika kulturförhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
