Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Mettrie, Julien Offroy de - Lamgamarna - Lamhet - Lamhult - Lami (riktigare Lami'i), Mahmud b. Osman - Lami, Eugène Louis - Lami, Stanislas - Lamia, grek. myt. - Lamia, forngrekisk stad - Lamia, romerskt tillnamn - Lamia, zool. - Lamiæ - Lamlder - Lami'i - Lamiinæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Lamgamarna-Lamiinae
958
i Berlin och Potsdam, dit han kaliades af Fredrik
II som föreläsare och som medlem af vet. akad. I
Potsdam författade han Uhomme planle (1748), L’ar
t de jouir ön Vécole de la voluptc (1751), Venus
mcla-physique ou essai sur Vorigine de Våme humainc
(1751) m. fl. i en utmanande drastisk stil. Han dog
helt plötsligt, och onda tungor, särskildt Voltaire,
utspredo, att dödsorsaken var omåttlighet vid bordet,
men det är sannolikare, att han föll ett offer för
en felaktig medicinsk själfbehandling. Fredrik II,
till hvilken han tyckes ha stått i ett mycket
förtroligt förhållande, egnade hans minne en
"Eloge de L." (1752), men annars togo äfven tidens
fritänkare af-stånd från honom som materialismens
"enfant terri-ble". Ett rättvisare uppskattande af
L. som tänkare infördes af F. A. Lange i "Geschichte
des materialismus" (1866), hvarefter Du Bois-Reymond
öfver honom höll ett tal i Berlins vet. akad. 1875
(af-tryckt i dennes "Reden", bd I). Uppslaget till
sin materialism skall L. ha fått genom iakttagelser
på sig själf under en febersjukdom, hvarvid han
trodde sig märka själslifvets fullständiga beroende
af de kroppsliga processerna. Descartes hade fattat
djuren som lefvande maskiner; nu utsträckte L. denna
uppfattning äfven till människan. Genom jämförande
studier af organerna och funktionerna sökte han att
hon endast till graden skilde si.
från djuren och växterna. Lika litet som vi hos de
sistnämnda antaga en okroppslig själ, ha vi någon
anledning att göra detta orimliga antagande med
afseende på människan. Tänkandet är liksom rörelsen
blott en yttring af materien och förekommer enligt
hans åsikt i någon grad hos alla kroppar. Inom etiken
utvecklade han en njutningslära, som emellertid
sätter sådana njutningar, hvilka icke skada samhället,
högre än de, som det göra. För de sistnämnda ger han
detaljerade anvisningar, i hvilka sentimentalitet och
sinnlighet obehagligt blandas med hvarandra. Ett lif
efter detta kan han icke förneka: puppan vet ju heller
icke om, att den skall bli fjäril. Och det är enligt
L. möjligt, att det finnes en Gud, men han anser
det vara dåraktigt att bekymra sig om en sådan blott
teoretisk princip. Som ateist lefver man lyckligast. I
brottpsykologien är L. en föregångare till Lombroso,
i det att han betraktar brottslingarna som sjuka,
hvarför juristerna liksom teologerna borde ersättas
af läkare. - L:s (Euvres philosopliiques utgåfvos i 2
dlr 1751. Monografier af N. Quépat (1873) och Poritzky
(1900). S-e.
Lamgamarna, zool. Se S k ä g g - g a m a r.
Lamhet beror på ofullständig eller upphäfd funktion
af rörelseorganen genom sjukdom i musklerna,
nerverna eller centralapparaterna. Se Förlamning.
F. B.*
Lamhult, järnvägs-, post- och telegrafstation
vid Södra stambanan i Aneboda socken, Kronobergs
län. Herresätet L., l mtl, tax. till 76,000
kr., vid sjön Lamen, tillhör f. d. kaptenen
G. Gyllensvärd. Södra Sveriges fiskeriförening har i
närheten anlagt en fiskodlingsanstalt i stor skala;
fiskdammarna ha en ytvidd af ej mindre än 150 har.
Wbg.
Lämi (riktigare Lä m f i, "glänsande"), M a h-mud
b. Osmän, turkisk skald. d. 1531, var en af de mest
lysande företeelserna inom "sjustjärnan", som turkarna
eller, noggrannare sagdt, osmanerna kalla sina sju
förnämsta skalder. Under turkiska litteraturens högsta
blomstringstid. Sulpjman II:s rege-
ring, verkade L. icke blott som Öfversattare af
persiska mästerverk, utan skref äfven efter dessa
mönster fyra stora episka dikter: Vämik-u-azra
(bearbetad af Hammer-Purgstall; 1833), Vis-n-Ramin,
Absäl-u-Selmän, alla uppkallade efter hjältens och
hjältinnans namn, samt Ferhädnäme, "Ferhäds bok"
(bearb, af Hammer-Purgstall; 1812). Dessutom
författade L. en mängd lyriska, didaktiska och
episka skaldestycken, t. ex. en beskrifning öfver
staden Brusa, i Mindre Asien (öfv. af Pfizmaier,
1839). H. A.*
Lami, Eugene Louis, fransk målare, f. 1800 i Paris,
d. 1890, var en mycket mångsidig konstnär. Han målade
historiska scener, Karl I på väg till fängelset, Knox
inför Maria Stuart, Fieschis attentat (Versailles)
och Hertiginnans af Orleans ankomst till Tuilerierna
(oljemålning, Louvre), bataljstycken därsammastädes,
bilder ur det samtida lifvet, Kapplöpning,
Giflermålskonlraktet, En bal i Tuilerierna på Napoleon
Ill:s tid, Supé på teatern i Versailles (Louvre). Han
var en skicklig och elegant tecknare, jämnårig och
vän till H. Monnier. Ämnen för hans-teckningar äro
ofta societctslif, baler, teaterpubliken,, lifvet på
landtslotten, ridturer o. d. L. är representerad med
såväl oljemålningar som akvareller och teckningar i
franska statens samlingar. G-g N.
Lami, S t a n i s l a s, fransk skulptör och
konstforskare, f. 1858 i Paris, har utställt figur-
och djurskulptur, bl. a. Det första felsteget (1891,
i statens ego), Grafvens tystnad (1893), Dansös
(1894), Dansk hund (1892, Luxembourgmuseet), Lady
(hund i polykrom marmor, 1895), samt porträttbyster
och statyetter. - L. har uteifvit flera lexika öfver
skulptörer under antiken (1884), franska skulptörer
från medeltiden till Ludvig XIV (1898), under Ludvig
XIV (1906) och under Ludvig XV (del l, 1910). G-g N.
La’mia (grek. Aä/uia), grek. myt., enligt några
sagor en dotter af Poscidon, enligt andra en libysk
konungadotter, som älskades af Zeus. Då den svartsjuka
Hera beröfvade henne hennes barn, sökte hon hämnas
genom att frånröfva andra mödrar deras barn och döda
dem. Den yngre forntiden betecknade med namnet lamior
kvinnliga spökgestalter, som troddes med allehanda
bländverk locka till sig sköna ynglingar för att likt
medeltidens vampyrer utsuga deras blod. Jfr E m p u
s a. A. M. A.
La’mia (lat. La’mia}, forngrekisk befäst stad
vid’ södra foten af Othrysberget i Fthiotis, 8
km. från Lamiaviken (Maliska viken), mest bekant
genom det efter densamma uppkallade lamiska kriget
(se d. o.). Under turkarnas välde och äfven senare
kallades staden Zituni 1. Isdin, men har nu åter
sitt gamla namn, är hufvudstad i nomos Fthiotis
och. säte för en ärkebiskop och ett gymnasium. 7,414
inv. (1896: som kommun 11,662). Tobaksodling. Med
sitt högt belägna citadell behärskar
L. Furkapasset och därmed’ vägen till Tessalien.
J. F. N.
La’mia, romerskt tillnamn inom den vEliska ätten
(Gens Aelia}. En E l i u s L. var partivän till
Cicero,. en annan samtidig med Horatius, som till
honom riktat två af sina dikter (l, 26 och 3,
17). I l:a årh. e. Kr. synes familjen ha varit
ansedd och rik: den egde då en park på Esquilinus.
(&. Tdh.)
La^ia, zool. Se L a m i i n ge.
La’mige, lat., her. Se Hjälmtäck e.
Lamlder. Se Lachmider.
Lämri, turkisk skald. Se Lami, M. b. 0.
Lamiinae, -ool., underfamilj af fam. långhornin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
