Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landowski, Paul Maximilian - Landpost - Landquart - Landrat - Landrecies - Landrefning - Landrensning - Landrichter - Landrys paralys - Landsalamandern - Landsallmänning - Landsarkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1005
Landowski-Landsarkiv
1006
Paul Maximilian, fransk skulptör, f. 1875 i Paris,
elev af Barrias vid konstakademien, fick Rompriset
1900. Hans präktiga stora bronsgrupp Kams söner
(1906) inköptes af staten och uppställdes på
Place du carrousel. Bland hans senare arbeten
märkas Hijmn tili morgonrod-naden (grupp i brons,
1911) och lynolis (monument i Panteon, s. å.).
G-g N.
Landpost. Se Landtbrefbäring.
Landquart (Lanquart), biflod till
Rhen (fr. h.) i Graubünden, upprinner i
Silvrettagruppen, genomflyter Prätigau
och utmynnar vid byn L. Längd 45 km.
J. F. N.
Landrat, ty., titel för lägsta graden af statens
förvaltningsämbetsmän i Preussen (se d. o.).
Landrecies [lãdrəsī], stad och fästning i
franska dep. Nord, vid floden Sambre. 3,496
inv. (1901). Garfveri, glashytta.
Landrefning. Se Jordrefning.
Landrensning, skogsh., flottleds upprensning
från stockar, som fastnat vid stränderna.
H. J. Dft.
Landrichter, ty., titel för en medlem af landgericht
(se d. o.) i Preussen eller Württemberg.
Landrys paralys [lãdrīs], med., en af den franske
neurologen Jean Baptiste Octave Landry (f. 1826,
d. 1865) 1859 beskrifven, lyckligtvis relativt
sällan förekommande sjukdomsbild af följande
karakteristiska typ. Hos en förut frisk individ
uppträder helt plötsligt utan andra förebud än allmänt
illamående och någon gång smärtor eller "krypningar"
i extremiteterna samt utan feber en s. k. slapp
förlamning i båda benen, hvilken raskt åtföljes af
förlamningar i bålens, armarnas, svalgets, talets och
andningens muskulatur. I de allra flesta fall ändar
sjukdomen inom 8–10 dagar med döden genom kväfning på
grund af respirationsmuskulaturens förlamning. I ett
fåtal fall är dock en återgång af sjukdomen möjlig,
och förlamningen går då inom de olika muskelgrupperna
tillbaka i en ordning, omvänd mot den, i hvilken
den först inträdt. Under sjukdomens gång observeras
endast obetydliga känselrubbningar och vanligast icke
atrofi (förtvining) af de förlamade musklerna. Den
sjukes medvetande plägar vara bibehållet intill det
sista. Det patologisk-anatomiska underlaget till denna
hemska sjukdomsbild är så växlande, att det icke kan
bli tal om någon enhetlig, vid alla fallen iakttagen
sjuklig förändring. Under det Landry och efter
honom Wcstphal m. fl. som karakteristisk framhöllo
bristen på patologisk-anatomiska förändringar inom
nervsystemet, ha senare tiders forskningar emellertid
ofta påvisat inflammatoriska processer såväl inom
ryggmärgen och förlängda märgen (i pyramidbanorna
och annorstädes) som inom de perifera nerverna. Att,
såsom olika framstående forskare på senare tid velat,
inrubricera sjukdomen vare sig bland neuriterna
som en mycket akut form af dessa sjukdomar eller
som en form af akut poliomyelit, är säkerligen
icke alltid möjligt. Hvad orsaken beträffar, råder
större enighet. Allmänt antages denna vara en
infcktiös-toxisk förgiftning af nervsystemet. En
dylik kan emellertid framkallas af diverse olika
bakterier, såsom mjältbrands-, tyfus-, influensa-
och förruttnelsebacillerna samt diverse olika slags
mikrokocker. Mot sjukdomens framfart står terapien
alldeles maktlös och måste inskränka sig till en
uteslutande symtomatisk behandling. I
lätta fall kan, såsom redan nämnts,
fullständig hälsa småningom inträda.
I. H.
Landsalamandern, zool., detsamma som
eldsalamandern. Se Amfibier, sp. 831.
Landsallmänning. Se Allmänning.
Landsarkiv motsvarar i Sverige, mer eller mindre
fullständigt, hvad som i andra länder kallats
eller kallas provins-, stifts- l. kretsarkiv,
d. v. s. arkivdepåer för uppsamlande och vårdande
af äldre handlingar, tillhörande i främsta rummet
administrativa myndigheter inom vissa större områden
af ett land. I Sverige har man härvid begagnat sig af
länsindelningen, så att ett antal län förenats till
ett landsarkivområde. Landsarkiven ha därjämte till
uppgift att bli medelpunkter för hembygdsforskning i
ekonomiskt, socialt samt lokal- och personhistoriskt
hänseende. De böcker eller handlingar, som i Sverige
närmast komma i fråga att samlas till dylika depåer,
ha tillhört eller tillhöra länsstyrelser, lagmans-,
härads- och rådstufvurätter m. fl. specialdomstolar,
kronofogde- och häradsskrifvarkontor samt
pastorsämbeten eller kyrkoförsamlingar. Andra
myndigheter, såsom domkapitel, bergmästarämbeten,
allmänna läroverk, offentliga sjukvårdsanstalter,
kunna få sina äldre arkivalier öfverlämnade till
landsarkiv, ifall utrymme finnes, och skola öfverlämna
sådana i den omfattning, som K. M:t bestämmer,
där de ej på tillfredsställande sätt vårdas. Äfven
kommuner, korporationer, enskilda inrättningar och
personer kunna få till landsarkiv i mån af utrymme
öfverlämna eller där deponera handlingar. Som ett par
hufvudprinciper i organisationen kunna i öfrigt anges,
dels att i regel endast sådana handlingar öfverlämnas,
som äro äldre än hundra år, dels att från stads- och
kyrkoarkiv sådana handlingar, som äro af uteslutande
eller öfvervägande kommunal natur, icke behöfva
öfverlämnas, ehuru de kunna i landsarkiv mottagas,
om och i den mån utrymmet tillåter. Särskildt
från kyrkoarkiven ha äldre kommunala handlingar,
sockenstämmoprotokoll o. s. v., i stor utsträckning
öfverlämnats. Den ord. personalen vid ett
landsarkiv utgöres f. n. endast af landsarkivarie
och vaktmästare, men medel finnas anslagna till
arfvoden åt e. o. amanuenser. Ny lönereglering för
landsarkiven gjordes 1909. Före densamma höll sig
hela den årliga utgiftsstaten för ett landsarkiv
mellan 9,000 och 11,000 kr., numera torde den vara
bortåt 2,000 kr. högre. Organisationen i sin helhet
är ställd under riksarkivariens inseende.
Frågan om upprättande af landsarkiv blef i Sverige
aktuell genom en skrifvelse från 1888 års riksdag med
begäran, att K. M:t måtte taga i öfvervägande, hvilka
åtgärder borde vidtagas för att vinna ett bättre
handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga
arkiv. Efter åtskilliga förberedande åtgärder samt
vidlyftiga utlåtanden af den dåv. riksarkivarien
framlades en k. proposition i ämnet till 1897 års
riksdag, i hvilken anslag äskades för anordnande
af lokaler för ett landsarkiv i Vadstena slott. På
samma gång uttalade departementschefen som sin åsikt,
att i Sverige lämpligen borde finnas tre landsarkiv,
ett för den södra, ett för den mellersta och ett för
den norra delen, hvarjämte Gottland borde bilda ett
särskildt område. Riksdagen godkände i princip den nya
organisationen och beviljade det begärda anslaget. Vid
nästa års riksdag fastställdes stat för landsarkivet
i Vadstena och anslogos medel dels till in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
