Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa forntida nordiska element med den lapska kåtan
har den egendomliga norsklapska gammen uppstått
(se fig. 4 o. 5 samt Gamme). Den
består af en undre, fordom rund, numera vanligen
fyrkantig del, som bygges upp af vertikala, med
längs väggarna gående bräder förbundna träpålar och
omges af ett tjockt torflager. Den öfre, takdelen,
är rundad och består af en med horisontella bräder
täckt trästomme, på hvilken ett torflager är lagdt. I
midten lämnas ett litet, med träram klädt rökhål,
och under detsamma befinner sig eldstaden, som
omges af fyra stolpar, öfver hvilkas öfre ändar
horisontella stänger äro lagda, från hvilka grytan
hänger. Numera är gammen ofta försedd med ett slags
förstuga eller gång och kan bestå af flera rum, med
fönster, järnkamin o. s. v. Den uttränges f. ö. mer
och mer af trästugor af vanlig norsk modell. Invid
nomadernas kåtor ser man ställningar af flera olika
slag för förvaring af kött och andra matvaror. Den
enklaste inrättningen härför är en suonger, som
består af tre hopkopplade björkstammar, på hvilkas
kvistar kött, blodmagar etc. hänga utom räckhåll för
hundarna. Luovve (troligen sammanhängande med nordiskt
"lafve") består af ett på pålar eller flera suonger
på ett par alnars höjd öfver marken hvilande golf
af klufna granstammar, till hvilket en enkel stege,
en trädstam med några inhuggna hak, leder. Särskildt
bland skogslapparna ser man ofta en luopte (gammalt
nordiskt lån: "loft"), ett på två eller fyra fötter
stående tak, under hvilket allehanda saker kunna
hängas upp och som också kan vara försedt med ett golf
högt öfver marken. Njalla är en liten dufslagsliknande
bod med dörr, uppbyggd på en manshög trädstam. Aite
(söderut med ett nordiskt lånord kallad bure) är
en visthusbod af vanlig norrländsk typ, stående på
fyra fötter; nomaderna pläga ha sådana stående vid
något af de öfversta nybyggen, förbi hvilka de pläga
flytta. Äfven små källarliknande förrådsrum kan man
få se här och där. Särskildt i forna tider plägade
lapparna ha kåtor stående äfven vid marknads- och
kyrkplatser. Ännu i dag finnes en särskild "lappstad"
af fasta kåtor i Arvidsjaur (jfr Kyrkstugor), och
dylika samlingar af kåtor ser man äfven vid Fatmomakke
i Åsele lappmark och Ankarede i norra Jämtland. På
många håll i fjällen och skogen ser man rengärden,
i hvilka renarna drifvas in för mjölkning och
öfverseende. På sina ställen förekomma också mycket
stora gärden i flera afdelningar för skiljande af
renar efter deras olika egare (rarkning). För
reglering af renarnas vandringar ha på vissa ställen
i norra Finland med statsunderstöd uppförts mycket
långa gärdesgårdar (en på 100 km. längd, en på
83 km., en på 70 km. o. s. v.); äfven på ett par
ställen i Finnmarkens amt finnas sådana stängsel,
af 10 km. längd och mera.
Fig. 4. Gamme i Finnmarken, Norge.
Fig. 5. Plan af gammen i fig. 4. A fähus,<i>
B gång, C boningsrum, s sängar,
h hylla, k kokspis, D förstuga.
Husgeråd och redskap. I fjällappens kåta är
husgerådet af enklaste slag och måste för utrymmets
och flyttningarnas skull så vara. Sängar kunna icke
begagnas; man ligger på marken med renhudar under
sig och en för två personer afsedd fäll af fårskinn
eller renkalfskinn öfver sig. Fotändan af fällen är
sammansydd till en påse, hvilket har gifvit anledning
till legenden om lapparnas sofsäckar. Stolar och
bord finnas icke heller. Man sitter på marken med
benen under sig, och matskålarna framsättas på ett
skynke eller direkt på riset. I skogslapparnas
träkåtor kan man dock få se ett slags bänk. Ett
par ovala, järnbandade kistor nere vid dörren och
en stor gryta med trälock, en vattenkittel med
skopa, ett par mindre grytor eller kittlar, en
stekpanna, en kaffepanna, en af grantågor flätad,
rund korg med lock o. s. v. i påssjo fullborda
utrustningen i fjällappens kåta. Träkoppar och
träfat användas i så stor utsträckning som möjligt
i st. f. porslins- och stenkärl, som skulle slås
sönder vid flyttningarna. Knif och gaffel begagnas
ej. Skedarna (fig. 9) äro af horn med stort, bredt
blad och mycket kort skaft. Bland järnåldersfynden
från Varangerfjorden träffas en hop skärfvor
af på platsen förfärdigade, primitiva lerkärl; i
senare tid ha lapparna alldeles glömt den keramiska
konsten. Bland de för renskötseln nödiga, eller därmed
sammanhängande redskapen är den lapska båtformiga
släden det märkligaste. Den skiljer sig till formen
(se fig, 1 o. Ackja) fullständigt från de andre
rennomadernas kälklika slädar med deras två medar och
torde kanske urspr. vara uppkommen ur skidkälken,
d. v. s. för transportering af saker sammanbundna
skidor. Det svenska skriftspråkets "ackja" är ett lån
från finskans ahkio; i norrländskt talspråk kallas
lappsläden vanligen keris. Vid de i våra nordligaste
trakter vanliga varutransporterna med ren begagnas
ofta lätta slädar eller kälkar af nybyggarmodell, och
renarna spännas då i skacklar med trälokor o. s. v. De
ursprungliga lapska seldonen bestå eljest af en rundt
renens hals lagd loka af renskinn, förbunden med en
stark dragrem af läder, som mellan renens ben går
till en ögla under slädens spets och ofta hålles uppe
under dragdjurets mage medelst en sadelgjord. Kring
renens hufvud är lagd en enkel grimma, från hvilken
en enda töm utgår. På Kolahalfön har under senare
tider äfven den samojediska släden, med anspann af
flera än en ren, kommit i bruk.
Skidorna äro af mycket olika form i olika trakter,
än mycket långa och smala, såsom i Jämtlands
fjälltrakter, än korta och ytterst breda, såsom
Västerbottenslapparnas "dammsnöskidor". Äfven
bindslena variera åtskilligt. Fordom förekommo
skidor, som på undersidan voro beklädda med
bellingar (skinnet på renens eller älgens ben)
med håren riktade bakåt. Från början torde man ha
begagnat blott en skidstaf. Denna plägar söderut
vara upptill försedd med en skofvel, i n. med en
fyrkantig, platt spjutspets, täckt med en skida af
trä eller renhorn. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
