Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappmarkens ecklesiastikverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappmarkens ecklesiastikverk
1222
Lappmarkens ecklesiastikverk benämnes den kyrkliga
organisationen af det arbete, som afser att sprida
kristen odling i Lappmarken. I sammanhang med
kolonisationen af öfre Norrlands kuststräcka under
medeltiden* sista århundraden började svenskarna
missionera i lappmarken samt under 1500- och
1600-talen bygga kyrkor och indela landet i
pastorat (se L a p p a r; sp. 1204-05). Men ännu
vid 1600-talets slut hade hedendomen starkt fäste
på många ställen. Under inflytande af den norska
missionen, som leddes af Thomas von Westen, vaknade
vid frihetstidens början ett lifligt intresse
äfven för de svenske lapparna. Vid nästan alla
frihetstidens riksdagar förekommo cfverläggningar
om den lapska missionen. Förordningen af 3
okt. 1723 gaf uppslaget till en ny organisation
af Lappmarkens ecklcsiastikverk. Det föreskrefs,
att alla lappmarksprästor skulle vara kunniga i
lapska språket; brännvinsförsäljning vid marknaderna
förbjöds; vid hvarje »hufvudkyrka i Lappmarken skulle
en skola upprättas; lapska böcker skulle tryckas
på offentlig bekostnad; visitationer skulle flitigt
hållas. 12 jan. 1739 tillsattes en särskild Direktion
öfver Lappmarkens ecklesiastikverk, bestående af de
riksråd, som voro akademikanslerer, ärkebiskopen,
justitiekansleren och justitieborgmästa-ren
i Stockholm. Direktionen egde att i samråd med
vederbörande landshöfding och konsistorium utöfva
ledningen af ecklcsiastikverket. För anskaffande af
tillräckliga medel till den kyrkliga verksamheten
upptogos i åtskilliga år öfver hela riket kollekter
till lappskolorna, hvarjämte ständerna åtogo sig en
särskild bevillning af l öre smt af hvarje matlag
i riket 1739-44. Äfven på andra sätt understödde
man ecklesiastikverket. Ensamt 1739-44 inflöto
omkr. 120,000 dal. smt. Verksamt befrämjades
den lapska missionen af lagmannen, sedermera
lands-höfdingen Olof Malmerfelt (under en följd af
år t. f. led. af direktionen), superintendenterna i
Härnösand Nils Sterneli (1728-44) och Olof Kiör-ning
(1746-78) samt landshöfdingarna i Västerbottens
län Jakob Grundel (1719-33) och Gabriel Gyllengrip
(1733-53). Stora förtjänster inlade äfven lektorn
i Härnösand Petrus Holmbom (d. 1763), som sedan
1743 hade det särskilda uppdraget att i Härnösands
konsistorium förbereda de frågor, som rörde
ecklcsiastikverket, samt undervisa lärjungar vid
Härnösands gymnasium i lapska språket. Flera af de
alltför stora lappmarkspastoraten delades i mindre;
genom stipendier och andra understöd uppmuntrades
studerande vid Uppsala universitet att egna sig åt
lapska språket, och omkr. 1740 upphörde användandet
af tolk vid gudstjänsten. . I början af 1740-talet
tillsatte man en del missionärer, som särskildt
fingo i uppdrag att resa omkring i församlingarna
och undervisa lapparna i deras hem. En af de förste
missionärerna var Per Högström (se denne). Per
Fjellström (se denne) lade grunden till ett lapskt
kyrkospråk genom att på lapska ut-gifva bl. a. katekes
(1738), kyrkohandbok och psalmbok (1744) samt
N. T. (1755). Eedan 1735 fastställdes en särskild
skolordning för Lappmarken, utarbetad af Härnösands
konsistorium. Under 1600-talet hade man haft endast
en skola, i Lycksele. Nu tillkommo sådana i Åsele,
Jokkmokk (båda 1732), Arjepluog (1743), Uts-joki
(1743, indrogs 1750), Jukkasjärvi (1744), Föllinge
(omkr. 1748) och Gälli-
vare (1756). Skolorna ordnades som fullständiga
intcrnat, där lärjungarna, vanligen 6 till antalet,
underhöllos på offentlig bekostnad Skolmästarna
voro alltid prästvigda. Skolkursen räckte i regel
två år, och mesta tiden egnades åt innanläsning
och kristcndomskunskap. Ett slags ambulatorisk
undervisning infördes omkr. 1740, då man tillsatte
kate-keter, vanligen lappfödda, som hade i uppdrag
att undervisa lapparna i deras hem. Frihetstidens
kyrkliga verksamhet i Lappmarken visade goda frukter
i ett höjdt rcligicst och sedligt tillstånd samt
tillväxande folkbildning. Den gustavianska tiden
medförde en tillbakagång. Omkr. 18CO inrättades
emellertid åtskilliga nya lappmarkspastorat, särskildt
med hänsyn till den alltmer tilltagande inflyttningen
af nybyggare. Ecklesiastikverkcts styrelse öfvergick
1801 från Direktionen till Kanslersgillet, 1809 till
Kanslistyrelsen, 1835 till Ecklesiastikexpeditionen
och 1840 till Ecklesiastikdepartementet. 1811 utkom
hela bibeln på lapska. I undervisningsväsendets
organisation inträdde 1820 en väsentlig
förändring. Flera af lappskolorna indrogos, och i
stället infördes en ambulatorisk undervisning med
kringresande kateketer och missionärer, en anordning,
som dock snart visade sig olämplig. Petrus Lsestadius
(so denne) ingaf 1835 till Härnösands domkapitel ett
förslag till omorganisation af ecklcsiastikverket,
hvilket gaf uppslag till reglementet af 14 april
1846. Enligt detta blef lappskolornas antal fyra
(Jokkmokk, Gällivare, Arjepluog, Lycksele); i andra
socknar skulle lappbarnen inackorderas och undervisas
hos nybyggare; Lappmarken indelades i två distrikt
med hvar sin visitator, som skulle ha uppsikt öfver
församlingarna och skolorna samt hvart-annat år
förrätta visitation i hela distriktet. Redan förut
hade en del af den andliga verksamheten i Lappmarken
öfvertagits af det 1835 i Stockholm stiftade Svenska
missionssällskapet. Detta utsände kateketer och anlade
åtskilliga skolor samt fullföljer fortfarande sin
verksamhet. Äfven Fcmörcföreningen (1804) och Lapska
missionens vänner (1880) verka i samma syfte. Bland
präster, som på 1800-talet verkat i Lappmarken, är
den mest bekante Lars Levi Lnostadius (se denne och
Laestadianismen). Ett nytt reglemente för Lappmarkens
ecklrsiastikverk utkom 31 jan. 1896. Enligt detta
uppdrages det åt kontraktsprostarna att hvart tredje
år visitera i Lappmarken. Undervisningen bcs;irjes
i lappfolkskolor (f. n. Tärna, Arjepluog, Jokkmokk,
Gällivare och Jukkasjärvi), 14 kateketskolor och i
allmänna folkskolor. Svenska missionssällskapct
underhåller 4 missionsskolor och 2 barnhem,
Lapska missionens vänner l missionsskola med
barnhem. Lappmarkens ecklesia-stikvcrk omfattar
f. n. följande församlingar: a) i Västerbottens län:
Lycksele, örträsk, Stenselc, Tärna, Sorselc, Fredrika,
Åsele, Dorotea, Vilhelmina och Mala; b) i Norrbottens
län: Arvidsjaur, Arjepluog, Jokkmokk med Kvikkjokk,
Gällivare, Jukkasjärvi och Karesuando (Enontekis);
c) i Jämtlands län: Föllinge med Hotagen och Laxsjö
samt Frosf-viken; d) de särskilda församlingar af
lappar, som tillhöra Undersåkers och Hede pastorat af
Jämtlands län. De kostnader, som årligen nedläggas på
arbetet för lapparnas religiösa vård och undervisning,
belöpa sig till omkr. 140,000 kr., hvaraf riksdagens
anslå? till Lappmarkens ecklesiastikverk utgör 100.000
kr.; Svenska missionssäUskapet bidrager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
