Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapska språket och litteraturen - Lapsk mytologi - Lapskojs - Lapsus - Lapua - La Punta - Laputa - Lapworth, Charles - Laque burgauté - Laquedem, Isaac - Laquinhorn - Lar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sing. (i Lulelapskan) 9: nominativ kuolle fisk,
fisken; genitiv kuole fiskens; ackusativ kuolev fisk,
fisken; inessiv kuolen i, på fisken: elativ kuolest
ur, af fisken; illativ kuollai in i, åt fisken; essiv
kuollen såsom fisk, (förvandlas) till fisk; komitativ
kuolina med fisken; abessiv kuoletaka (äfven kuole
taka med taka som "postposition") utan fisk; plural
med delvis andra ändelser. Possessivsuffix finnas i
egendomlig utveckling. Dual finnes vid pers. pron.,
poss -suff. och verb. Icke sammansatta tempora
och modi äro presens, preteritum, potentialis,
konditionalis, två imperativer, infinitiv, supinum,
gerundium, abessiv, part. pres. och pret. Nekande
verb i pres., pret. och imperativ. Postpositioner
äro vanligare än prepositioner. En massa
afledningsändelser af alla slag finnes. I ljud- och
formläran är lapskan i allmänhet mycket mera invecklad
än finskan; syntaxen är dock betydligt enklare. För
de finsk-ugriska språkens historia är lapskan af
särdeles stor betydelse, och den erbjuder äfven
mycket intresse för de nordiska språkens historia
genom de mängder af välbevarade urnordiska lånord,
som man finner i densamma. – De lapska dialekterna ha
i senare tid behandlats af norrmännen N. V. Stockfleth
("Norsk-lappisk ordbog", 1852), prof. J. A. Friis
("Lappisk grammatik", 1856, "Lappiske sprogpröver",
1856, och en lapsk-latinsk-norsk "Ordbog over
det lappiske sprog", 1887; liksom hos Stockfleth
normaliserad rättstafning), J. Qvigstad ("Lappische
sprachproben" med tysk öfv., Helsingfors, 1888)
och K. Nielsen ("Die quantitätsverhältnisse
im Polmaklappischen", Helsingfors, 1903; stor
lapsk-norsk-tysk ordbok under tryckning 1911),
alla dessa hufvudsakligen sysselsättande sig med
dialektgruppen 3, vidare af svensken K. B. Wiklund
("Lule-lappisches wörterbuch", Helsingfors, 1890,
och "Laut- und formenlehre der Lule-lappischen
dialekte", Stockholm, 1891), finnen prof. A. Genetz
("Wörterbuch der Kola-lappischcn dialekte" med
språkprof, 1891; dialektgruppen 1) och ungraren
prof. I. Halász (språkprof med ungersk öfv. och
lapsk-ungersk-tyska ordböcker från dialektgrupperna 3,
4 och 6 i "Svéd-lapp nyelv" I–VI, 1885–96). Äldre
ordböcker af vikt äro E. Lindahls och J. Öhrlings
svensklapsk-latinsk-svenska "Lexicon lapponicum"
(1780) och K. Leems norsklapsk-latinsk-norska
"Lexicon lapponicum" (1768). Läroböcker i det
norsklapska bokspråket äro S. Nielsens "Lappisk
elementærlærebog" (1882) och Wiklunds "Kleine
lappische chrestomathie mit glossar" (Helsingfors,
1894); en lärobok i Lulelapska är Wiklunds "Lärobok
i lapska språket" (1901). Slutligen äro att beakta
Qvigstads "Beiträge zur vergleichung des verwandten
wortvorrathes der lappischen und der finnischen
sprache" (i Finska Vet. soc:s acta, XII, 1883) och
"Nordische lehnwörter im lappischen" (Kristiania,
1893) samt Wiklunds "Entwurf einer urlappischen
lautlehre I" (Helsingfors, 1896). Qvigstad och
Wiklunds "Bibliographie der lappischen litteratur"
(Helsingfors, 1899) afser äfven den vetenskapliga
litteraturen om lapskan. I "Journal de la Société
finno-ougrienne", XVI, har Qvigstad skildrat den lapska
språkforskningens historia.
Lapska litteraturen består till största delen
af religiösa skrifter. Den första lapska boken,
en kyrkohandbok, trycktes i Stockholm 1619; under
1600-talet utkommo böcker på flera olika svensk-lapska
dialekter. Fram emot midten af 1700-talet
enade man sig om ett gemensamt svensklappskt
skriftspråk, på hvilket N. T. utkom 1755 och hela
bibeln 1811. Lars Levi Læstadius började 1839 i
st. f. detta "sydlapska" skriftspråk, som visat sig
mindre begripligt för de nordligare lapparna, använda
en med sydlapska element uppblandad Lulelapska. På
ren Lulelapska utkom N. T. 1903, och sedan dess
har denna språkform nästan uteslutande användts i
svensklapskt tryck (Odhners historia för folkskolan
1905; en liten tidning "Låkkåmus Samita" i 12 n:r
1905–07, etc.). På norsklapska utkom den första boken
1728, N. T. 1840 och hela bibeln 1895; norsklapska
tidningar äro "Muitalægje" (1873–75), "Sami Usteb"
(1899–1903), "Nuorttanaste" (fr. o. m. 1898) och
"Sagai Muittalægje" (fr. o. m. 1904). I Finland
har likaledes en del lapska böcker utgifvits; på
rysklapska blott ett par öfv. af Matteus’ evang. Lapsk
folklore har utom i ofvannämnda språkprofsamlingar i
öfv. utgifvits af bl. a. Friis ("Lappisk mythologi,
eventyr og folkesagn", 1871) samt Qvigstad
och Sandberg ("Lappiske eventyr og folkesagn",
1887). Om A. Fjellners lapska dikter se
Fjellner. Enastående är den från Koutokeino bördige och
i Tukkasjärvi lefvande lappen Johan Turis "Muittalus
samid birra", en vidlyftig, synnerligen ingående och
märklig skildring af lapparnas lif, utg. med dansk
öfv. af Emelie Demant 1910 (2 uppl.). Ang. fullständig
bibliografi öfver den lapska litteraturen af Qvigstad
och Wiklund jfr ofvan; fortsatt i "Finn.-ugr. forsch."
K. B. W.
Lapsk mytologi. Se Mytologi.
Lapskojs (eng. lobscouse, eg. lob’s-course,
af eng. lob, tölp, tjock massa, och course,
förfaringssätt), en stufvad maträtt, bestående af
sammankokt billigt oxkött, potatis och fläsktärningar
samt kryddad med peppar, salt, smör, lök och persilja.
Lapsus, lat., fel, förbiseende. – Lapsus calami (se
Calamus), skriffel. – Lapsus linguæ, felsägning,
miss-sägning. – Lapsus memoriæ, minnesfel.
Lapua, Lapuanjoki. Se Lappo.
La Punta, stad och udde. Se Aktion.
Laputa, i J. Swifts fantastiska satir "Travels
of Lemuel Gulliver" ("Gullivers resor") namn
på en flygande ö, bebodd af filosofer och
astronomer. Uttrycket "konungariket Laputa"
brukar beteckna ett samhälle, hvars ärenden skötas
bakvändt. Jfr Abdera.
Lapworth riä’pö>oth], Charles, engelsk paleon-tolog,
f. 1842, 1881 professor i geologi och mineralogi
(sedermera geologi och fysiografi) vid Mason
college, nu Birminghams universitet, har genom
en serie utmärkta arbeten öfver graptolitcrnas
utveckling, tillväxtförhållande och geologiska
förekomst visat sig vara en af d° förnämste
kännarna af graptoliterna. L. är korresponderande
led. af Geologiska föreningen i Stockholm.
A. H n %.
Laque burgauté [la’k byrgåte], fr. Se Lackporslin.
Laquedem [läkedom], Is a a c, flandriskt namn på
"Vandrande juden". Se Jerusalems skomakare.
Läquinhorn [-hirn]. Se Fletschhorn.
Lar, hufvudstad i persiska landskapet Laristan,
prov. Fars, i en palmrik nejd, omkr. 280 km. s. ö. om
Schiras, ligger, liksom många andra persiska städer,
i ruiner och har nu endast omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
