Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Rochejaquelein. 2. Louis du Verger, markis de L. - La Rochejaquelein. 3. Auguste du Verger, grefve de L. - La Rochelle - La Roche-sur-Yon - La Roncière le Noury, Camille Adalbert Marie Clément de - La Rothière - Larousse, Pierre Athanase - Larra. 1. Mariano José de L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1243
La Rochelle-Larra
1244
2 dec. 1851 imperialist och senator; den yngre,
Henri Louis Lescure du Verger, grefve de L., f. 1809,
understödde 1832 insurrektioncn i Vendée och stupade
1833 i Portugal för dom Mi-guels sak. - 3. Auguste
du Verger, grefve de L., broder till L. l och L. 2,
f. 1784, d. 1868, blef 1809 officer i Napoleons armé,
kämpade 1815 i Vendée vid sin broder Louis’ sida och
utnämndes 1818 till maréchal de cainp, men förlorade
1832 sin ställning i det offentliga lifvet genom
att understödja hertiginnans af Berry upprursföisCk
i Vendée. Hans brorsons son J u l i e n Gaston du
Verger, markis de L., f. 1833, d. 1897, tillhörde som
ifrig monarkist först nationalförsamlingen och sedan
deputeradekammaren 1871-85 och fr. 1889 till sin död.
La Rochelle [råʃä’ll], starkt befäst hufvudstad i
franska dep. Charente-inférieure, vid en liten vik af
Atlantiska hafvet, midt emot ön Ré, och vid järnvägen
mellan Nantes och Bordeaux. 24,524 inv. (1906;
i kommunen 33,858 inv.). Oaktadt försköningar och
nybyggnader har staden ännu till stor del kvar flydda
århundradens fysionomi. Gatorna äro breda och många af
dem försedda med arkader. I Place d’armes eger staden
en af de vackraste öppna platser i Frankrike. På
denna står katedralen, ett något tungt byggnadsverk i
grekisk stil (påbörjadt 1742 och fullbordadt 1862, med
undantag af de båda tornen). Andra anmärkningsvärda
byggnader äro det fästningslika rådhuset
(1486–1607), justitiepalatset (1683–1709), börsen
och arsenalen. Förnämsta promenadplatsen är Le Mail,
i närheten af hvilken befinner sig den storartade,
1827 anlagda hafsbadanstalten. Staden bildar en
krigsplats af andra rangen. Dess nuv. befästningar
utgöras af dels kustbatterier på ömse sidor om hamnen
samt längs kusten 12 km. åt n., dels det gamla S:t
Martin med citadell, Fort du Grouin, batteriet de
Loix, forten de la Prée och Sablanceaux samt le Grand
Fort, alla på Ile de Ré. Reformert konsistorium, lycée
och många andra undervisningsanstalter. Invånarna
sysselsätta sig med fiske och sardinberedning
jämte annan industriell verksamhet samt med
handel. Hamnen är säker och bekväm, skyddad genom
den 1,454 m. långa Richelieu-dammen och genom en
kanal förenad med Sèvre-bäckenet. 1883–90 anlades
en ny hamn, La Pallice, 4 km. n. v. om La R.,
som består af en af två långa hamnarmar (resp. 626
och 433 m.) skyddad förhamn (12 har) och en bassäng
(11,6 har). – Staden anlades på 900-talet. Under
religionskrigen på 1500- och 1600-talen spelade
den en viktig roll som hugenotternas förnämsta
fästning och "säkerhetsplats", som 1572–73
trotsade en långvarig belägring af de kungliga
trupperna. (Jfr Hugenotter.) Först efter en 14
månader lång belägring tvangs den genom hunger att
29 okt. 1628 öppna sina portar för Richelieu,
och därmed var för lång tid dess välstånd
förbi. Fästningsverken återställdes genom Vauban.
(J. F. N. L. W:son M.)
La Roche-sur-Yon [råʃ syr jå’n|, 1808–14 och 1848–70
kalladt Napoléon-Vendée, 1814–48 Bourbon-Vendée,
genom dekret af 25 maj 1804 hufvudstad i franska
dep. Vendée, vid ån Yon och järnvägen mellan
Nantes och La Rochelle. 12,710 inv. (1906). På
torget står en ryttarstaty i brons af Napoleon I.
(J. F. N.)
La Ronciére le Noury [rä’siär b nori], C a-mille
Adalbert Marie Clément de, baron, fransk amiral,
f. 1813 i Turin, -d. 1881 i Paris, deltog i fiera
expeditioner af vetenskaplig, militärisk eller
diplomatisk natur, blef 1861 konteramiral, verkställde
1867 fransmännens utrymning af Mexico och utnämndes
1868 till Viceamiral. Vid krigsutbrottet 1870 utsågs
han till befälhafvare för den transportflotta, som
skulle afgå till tyska östersjökusten; men redan 8
aug. s. å. kommenderades han med sina marinsoldater
till Paris’ befästningar, hvarefter han under
belägringen utmärkte sig vid fiera tillfällen. 1871
invaldes han i nationalförsamlingen och 1876 i senaten
samt tillhörde i båda den bonapartistiska gruppen.
La Rothière [råtiär], by i franska dep. Aube, vid
floden Aube. Strid där 1814 (se Brienne).
Larousse [-o’ss], Pierre Athanase, fransk
läroboksförfattare, f. 1817, d. 1875, uppsatte 1851
i Paris en bokhandel för klassisk litteratur samt
utgaf bl. a. en encyklopedi (se d. o., sp. 514).
Larrra. 1. Mari an o José de L., pseudonymen F
i g a r o, spansk författare, f. 1809 i Madrid,
d. 1837 genom själf mord, sattes af fadern, som var
militärläkare i franska hären, i skola i Paris,
där L. under fem års vistelse hann fullständigt
glömma sitt modersmål. L. studerade juri(i;k i
Vallado-lid och afslutade sina studier i Valencia,
hvarefter han i Madrid egnade sig uteslutande åt
skriftställen. L. ingick tidigt äktenskap, som
blef olyckligt, och hans kärleksförbindelse med en
gift dam blef orsaken till hans själf-mord. L. var
en lysande begåfning, en humorist och satiriker af
första rang, men på bottnen af hans själ rufvade ett
dystert missmod. Lidelsefullt besjälad af rättvisa
och patriotism, blef han i bästa mening populär, och
hans rykte som en af 1800-talets mest berömda spanska
författare är förtjänt. Hans litterära ståndpunkt är
den franske nyromantikerns. Som romanförfattare och
dramatiker är L. mindre originell än som kritiker och
sedeskildrare genom sina tidskriftsartiklar. Efter
fleråriga resor inom Portugal, Frankrike, Belgien och
England, där han mottogs entusiastiskt, började han
nämligen utgif-vandet af en serie olika tidskrifter,
såsom "El duen-de satirico", ;’E1 pobrecito hablador",
"Revista espaiiola" m. fl., hvilka ofta censurerades
på grund af skarpa, angrepp mot de missbruk, som
maktegande, präster eller andra tilläto sig. Hans
sarkasm var bitande, och hans burleska humor spred
löje öfver personer i framskjuten ställning. Kort
efter Ferdinand VII:s död utgaf L. Nadie påse
sin hablar al portero, ett skarpt angrepp mot
de styrandes rofferier och prästernas inflytande,
hvarefter följde La planta nueva ö El faccioso och La
junta de Castel-o-Branco, vidräkning med det absoluta
regementet och satir öfver tidens missbruk. I Los
Paratrros utvecklar L. fullt moderna principer i
afseende på fång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
