Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laryngit - Laryngitis - Laryngocele - Laryngofissur - Laryngoftisis - Laryngologi - Laryngoskop - Laryngoskopi - Laryngospasm - Laryngostroboskop - Laryngotomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1269
Laryngitis-Laryngotomi
1270
man desinfektera den inflammerade slemhinnan
och inskränka blodfluktioncn till densamma
samt slutligen genom lösningar af varma
alkal-salter, innehållande bikarbonat och koksalt,
underlätta bortförandet af slemmet medelst spray
e. d. Den kroniska laryngiten och dess följder
fordra ofta specialiserad lokalbehandling,
äro svåra att bota och recidivera lätt.
I- H.
Laryngitis. SeLaryngit. - L. s t r i d u l u s. Se
Laryngism.
Laryngocéle (af grek. lafrynx, struplmfvud, och
kele, tumör), på sidan af halsen vid hosta, kräkning
o. d. framträdande svulstliknande bildning, uppkommen
genom en, i regel medfödd, utbuktning af mor-gagniska
fickorna (venlriculi Morgagnii) i struphuf-vudet.
G. H.
Laryngofissur (af grek. lafrynx, struphufvud,
och lat. fissiira, spricka), med., operation,
vid hvilken struphufvudet klyfves i främre
midtlinjen. Begränsade förändringar inom
struphufvudet kunna dymedelst borttagas; efter det
klyfningen hopsytts och läkning inträdt, kunna
talet och rösten bli fullkomligt återställda.
J. Å.
LaryngoftPsis (af grek. lafrynx, struphufvud, och
jlhi’sis, aftärande), med., en sällan nyttjad
benämning för tuberkulos i struphufvudet,
s t r u p l u n g-sot (se d. o.).
I. H.
Laryngologi (af grek. lafrynx, struphufvud,
och lo1’gös, lära), med., läran om
struphufvudets funktion och sjukdomar.
E. St-g.
Laryngosköp (af grek. lafrynx, struphufvud, och
skopél’n, se), med., ett instrument, i sin enklaste
form en liten, långskaftad, mot skaftet snedt ställd
Fig. 1. Laryngoskop l, struphufvudspegel.
spegel (fig. 1), medelst hvilken man uppfångar
bilder af strupens inre delar. Härtill fordras dock
icke blott den ofvannämnda spegeln, utan äfven en
stark ljuskälla, som medelst speglar och, stundom,
koncentrerad genom en eller flera linser på lämpligt
sätt in-
Fig. 2. Laryngoskopi.
kastas i halsen (fig. 2). Denna undersökningsmetod
kallas laryngoskopi. Belyses och undersökes blott
svalget (grek. fafrynx), kallas metoden faryngo-s k
o p i. En likartad undersökning af näskaviteterna
(grek. rhines) benämnes rinoskopi. Sångläraren
Garcia i Paris gjorde redan 1854 laryngoskopiska
undersökningar å sitt eget sångorgan. Tysken Tiirck
och bom aren Czermak räknas emellertid som den
praktiska laryngoskopiens upphofsmän (1857). Sedermera
har metoden br ägts till en sådan fulländning,
att man numera kan klart se och undersöka det inre
af struphufvudet och luftstrupen (trachea) ända ned
till dess förgrening i de båda hufvudbronkerna. Under
ledning af laryngoskopet kan man utföra operationer
i struphufvudets inre. F. B.*
Laryngoskopi, med. Se Laryngoskop.
Laryngospa’sm (af grek. lafrynx, struphufvud), med.,
stämbandskramp hos vuxna. Jfr Laryngism.
Laryngostrobosköp (af grek. la!rynx, struphufvud,
slrobors, bälte, och skopéifn, se), med., ett af
örtel angifvet instrument att iakttaga och studera
rörelserna hos stämbanden vid normala och sjukliga
tillstånd; äfven användbart för studerande af rörelser
hos flera svängande kroppar, t. ex. strängar, stafvar,
skifvor m. m. E. St-g.
Laryngotomi (af grek. lafrynx, struphufvud, och
törne, snitt), med., en kirurgisk åtgärd, som
vanligtvis går ut på att med ett långsnitt öppna
struphufvudet. Anledningarna till denna operation
äro flerahanda. Den vanligaste är strypsjuka 1. krupp
(se d. o.). Operationen företages dock numera sällan
i struphufvudet, utan i luffcstrupen (trachea)
och får då namn af laryngotrakeotomi. öppnandet af
struphufvudet eller strupen vid krupp sker för att
förhindra patienterna att dö genom kväfning, då öfre
delen af strupen genom sjukdomen blifvit hopträngd och
slutligen alldeles igengrodd. Detta kan ibland komma
så hastigt på, att man ej hinner till operationen
eller, om den ock hunnit påbörjas, ej till dess
fulländning, innan döden inträffar. Erfarenheten har
mer än tillräckligt visat, att ju tidigare operationen
företages, dess bättre äro resultaten. Nu för tiden
är den blodiga operationen vid hotande kväfning
under krupp (difteri) oftast ersatt med införande
af ett silfverrör (tuba) genom struphufvudet från
den naturliga vägen dit, d. v. s. från svalget
(intubation). Äfven hos äldre personer och genom
kroniska sjukdomsprocesser kan struphufvudet bli så
förträngdt, att fara för kväfning uppstår och att
operation måste tillgripas för att rädda patientens
lif. Vanligtvis får den opererade i dessa fall sedan
bära röret för hela lifvet. Främmande kroppar inkomma
ibland från munnen eller näsan i struphufvudet och
kunna nödvändiggöra öppnandet af detsamma eller
luftstrupen för aflägsnandet. Svulster kunna bildas
i larynx och tilltäppa densamma; då de ej kunna
uttagas öfre vägen, måste man bereda sig tillträde
till dem genom artificiell öppning å luftvägarna. Vid
brott å struphufvudets brosk blir detta i kanske
det större antalet fall nödvändigt. Under de senare
åren har man utsträckt laryngo-tomien ända till
borttagande af ena hälften och än oftare af hela
luftstruphufvudet. "Indikationen" har oftast varit
kräfta däri. Visserligen har operationen någon gång
påskyndat i stället för att afvända den dödliga
utgången, som dock utan operation är viss; i än flera
fall har recidiv inställt sig, men döden har då kommit
på ett långt mera plågfritt sätt än genom långsam
kväfning. I några fall har verklig hälsa blifvit en
följd af operationen, såvidt man hittills sett. Och
de opererades tillstånd efter en lyckad operation
är ej så tröstlös, som man val föreställer sig;
vid borttagandet af blott halfva strup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
